Citat:
Ursprungligen postat av
datan.
Har ju stesolid vid behov men är fasen motiverad till att avsluta allt för gott.
Är du beroende av Stesolid?
Jag åt det men det fungerade överhuvudtaget inte först mot ångesten, tog flera år (jag åt aldrig dagligen eller på fel vis). Alltid känt ångest igenom Stesolid men Stesolid är det enda som dämpat ångest hos mig och sannolikt för att det också är muskelavslappnande då ångesten satte sig som kramp i musklerna vilket jag aldrig nämnt när jag fick det utskrivet och vården därför inte heller upplyste mig om att det var muskelavslappnande med lång halveringstid.
Så jag fick muskelsmärtor plus att även jag spytt av ångest några gånger när jag var ångestsjuk.
Stesoliden sänkte dock ångest successivt med tiden då jag arbetade mycket med mitt sätt att tänka och bearbeta gammalt varpå jag sedan många år lever som ångestfri. Jag kan känna ångest men så svag och sällan att jag inte tar stesolid emot det. Jag tror att jag tagit stesolid vid sammanlagt 4 tillfällen under 2025. Några fler gånger har jag inte behövt och tog mer för att bryta ner högre ånges för att inte återinsjukna vilket är min mardröm. Vill aldrig mer uppleva ångest och kan inte förstå att jag var så dålig som jag var, länge dessutom och idag är fullt frisk. Stor kontrast.
Är ångest låg så skiter jag i att ta något eftersom det är en väldig skillnad från att leva med smärtor i ryggen och benen, bröstkorg, strupe osv dagligen pga ångest och numera känna vag diffus oro vid enstaka tillfällen.
Jag hade aldrig kunnat återfå livskvalitet utan stesolid men har varit försiktig och grejen är att när ångesten var som värst fanns ändå ingen mening med att äta hela tiden eftersom medicinen inte hjälpte. Det tog tid att stänga ner amygdala.
Vad jag vet idag är att jag sannolikt hade något fysiskt problem i kombination och att det aldrig nog röde sig om bara ångest som jag trodde då jag aldrig har "riktig" ångest men får smärtproblematik i perioder och då utan minsta känsla av stress, oro, obehag eller något negativt. Den svagare variant av "ångest" jag därmed får ibland kan därför likaväl idag vara symptom på något från kroppen.
Jag lever ångestfri. Men inte smärtfri. Ska dock inte klaga för mycket på smärta då jag också är smärtfri majoriteten av mina dagar.