Tyskland dömt att förlora Andra världskriget?

Nej tyskarna var aldrig nära att slå ut RAF. Varje vecka under kriget så tillverkade britterna fler flygplan och de utbildade fler piloter, samtidigt som britterna varje vecka förlorade färre flygplan och färre piloter.

Så varje vecka under kriget så blev RAF starkare och starkare, samtidigt som Luftwaffe blev allt svagare. Tyskarna hade t.ex. p.g.a. sina förluster och sin vägran att låta personalen återhämta sig stora problem med "kanalenkrankheit" (d.v.s. att flygbesättningarna låtsades att de hade mekaniska problem och därefter avbröt uppdrag) och vissa förband slets ner så hårt, att de mer eller mindre kollapsade och skickades tillbaka till Tyskland. Man började också med något som kom att bli vanligt senare under kriget, d.v.s. att plundra försvarets skolor på personal, för att bemanna frontförbanden. I detta fallet rent konkret att skicka flyginstruktörer till fronten för att strida och dö, istället för att utbilda nya piloter.

Dessutom, luftslaget pågick över England, så nerskjutna hamnade i brittiskt förvar. Egna piloter (om de inte var skadade) återgick till tjänst. Tyska piloter skickades till krigsfångeläger i Kanada (svårt att fly från).

Tyskland/Luftwaffe var nära att besegra brittiska RAF under "Slaget om England" år 1940. De angrepp RAF:s flygbaser vilket var mycket problematiskt för britterna. Men Lufftwaffe ändrade plötsligt strategi när de höll på att uppnå luftherravälde och började angripa brittiska städer istället för att bomba RAF:s flygbaser och krigslyckan vände till britternas fördel.

Det finns bl.a. en utmärkt klassik film om ämnet "Battle of Britain" (1969).

Och även skadade piloter (d.v.s. för skadade för aktiv flygtjänst) kunde göra nytta i flygskolorna, staber och samverkansgrupper.

När slaget om Storbritannien började så hade britterna ett underskott på jaktpiloter, men inte på piloter, där man närmast hade ett överskott. Så under slaget så bestod många av de "nya" jaktpiloterna, av piloter som tidigare hade flugit andra flygplanstyper (eller för den delen jaktflygplan i andra flygvapen) som skulle skolas om till att bli jaktpiloter, eller "bara" skolas in på brittiska flygplansmodeller.

Ganska snart kom britterna att ha ett påtagligt överskott av alla typer av piloter, vilket var en situation som gällde för resten av kriget, medan tyskarna under nästan hela kriget hade stor brist på piloter.


De tyska anfallen mot flygbaserna kostade tyskarna mer än det smakade. Man lyckades slå ut någon enstaka flygbas och britterna evakuerade temporärt ett par till (d.v.s man omgrupperade från krigsbas, till t.ex. civila flygklubbar, med avsikten att kunna gå tillbaka till ordinarie bas om läget tillät eller krävde det). Men allt som tyskarna lyckades uppnå var alltså att en mycket liten del av det brittiska flygvapnet, fick operera under lika primitiva förhållanden som lejonparten av Luftwaffe gjorde.

Sett till disponibla flygplan och disponibla piloter så blev RAF starkare varje vecka, medan Luftwaffe bara blev svagare.

Övergången till att bomba brittiska städer var för övrigt närmast ett utslag av tysk desperation, eftersom deras tidigare taktik av att slå mot jaktflygets baser uppenbarligen inte fungerade, då britterna bara blev starkare och starkare, trots att den egna underrättelsetjänsten hela tiden lovade att RAF bara blev svagare och svagare. Därav tyska piloters spydiga eller uppgivna kommentarer av typen att "där kommer RAF:s 20st sista jaktflygplan...igen".


Den tyska underrättelsetjänsten och Luftwaffe underskattade RAF:s styrka innan slaget, de överskattade gravt britternas förluster och de underskattade gravt britternas flygplansproduktion. Samtidigt så överskattade britterna tyskarnas numerär och produktion, så tyskarna underskattade hela tiden britternas numerär, medan britterna överskattade tyskarnas numerär, vilket gav oss en inbillad David mot Goliat-historia.

Verkligheten var att britterna visserligen förlorade 1500 till 2000 flygplan under slaget, men detta samtidigt som man tillverkade c.a. 5000 nya flygplan.

För tyskarnas del så hade de därtill betydligt högre flygplansförluster i slaget om Frankrike och f.f.a. gällde detta det tyska transportflyget och luftlandsättningsförbanden.

Så tyskarna kunde inte genomföra några meningsfulla luftlandsättningar även om de kunde trolla fram luftherravälde. Kriegsmarine var vidare extremt försvagat av invasionen av Norge (dels p.g.a. förluster, dels p.g.a. stridsskador och dels p.g.a. reparationer av ytstridsfartyg, då dessa tenderade att ha ångmaskinerier som självdestruerade vid användning och elsystem som inte fungerade i havsmiljö), samtidigt som Luftwaffes förmåga att angripa fartyg till havs var gravt eftersatt. De tyska försöken att utveckla flygfällda torpeder hade hittills varit misslyckanden* och de tyska bombflygplanen visade sig vara mycket dåliga på att bomba fartyg till havs. Så tyskarna hade ingen realistisk möjlighet att ens orsaka Royal Navy markanta förluster ens med luftherravälde och bra väderlek i Engelska kanalen.


(*) Deras enda operativa flygfällda torped var en norsk torped, med riktigt usel prestanda. Den kunde inte fällas i högre hastighet än 138km/h och från högre höjd än 25m och torpeden hade en maxhastighet på 33 knop. Detta innebar i sin tur att många flygplan inte kunde fälla dessa torpeder, då de inte kunde flyga tillräckligt långsamt.

Svaret är Ja. det var man. Muckar man världskrig så åker man på torsk. Den allierade överlägsenheten i Industrikapacitet och folkmängd gjorde utgången 100% given. Nazisterna var också generellt klappkassa på att ta bra beslut för hur kriget skulle föras.

Kroknäsornas enorma makt över GB och USA redan då är anledningen till att Tyskland förlorade kriget.

Sen borde Hitler aldrig ha anfallit England utan fokuserat på Operation Barbarossa vid rätt tid.

Ja, det var väl det första stora tyska nederlaget. Med, förstås, sin grund i en stor missbedömning. Battle of Britain framställs ju ofta som en ödesmättad tidsperiod, där hela Storbritannien stod på spel, men i själva verket så åkte tyskarna på rejält med stryk och fick dra sig tillbaka med svansen mellan benen.

Nästa misslyckande var väl i Nordafrika där de skulle stötta italienarna vilket ledde till att båda länderna åkte på däng. Tyskarna förlorade väl runt 300 000 man med all utrustning, tror jag.

Ja, slaget om Storbritannien framstod för sin samtid (och för historieskrivningen efter kriget) som ödesmättat, eftersom detta byggde på känslor, memoarer, brittiska överskattningar av tyskarna och tyska underskattningar av britterna. Det var först när brittiska arkiv öppnades och när det började dyka upp icke brittiska författare som kunde hitta i de tyska arkiven, som vi började få en mera rättvisande bild. D.v.s. att planen bakom operation Sjölejon var helt hopplös (vilket även alla inblandade på den tyska sidan förstod, men man fortsatte för att göra Hitler nöjd och för att sätta press på britterna) och att Luftwaffe saknade förutsättningarna för att erövra luftherravälde över södra England.

Sedan så var även invasionen av Norge ett svårt slag för den tyska flottan, även om det så klart vägdes upp av att vågspelet lyckades, då tyskarna hade en enorm tur, igen, igen och igen och att man därigenom lyckades erövra Norge.

Det var inte Tyskland som anföll England utan England som anföll Tyskland.

Spiken i kistan för Tyskland var när Usa gick med i kriget. Alla stora krig landar mer eller mindre alltid till slut i vilken sida som har mest resurser.

Exakt. Sovjet bidrog med att de hade noll känslighet för egna förluster (inte minst då många inte var ryssar) men utan amerikanskt stöd hade de inte vunnit över Tyskland. Det pratas mycket om T-34an, men utan amerikanska lastbilar som körde fram reservdelar hade de (i synnerhet i början av kriget) opålitliga vagnarna inte bidragit så värst.

Troligen hade Sovjet inte förlorat heller, men tvingats övergå till ett partisankrig, med ledningen flyttad bortom Ural. Viss risk för inbördeskrig borde också förelegat.

England hade också haft det svårt, speciellt om Tyskland inriktat sig på att bomba militära mål istället för städer. Om Tyskland frigjort styrkor från ett slaget Sovjet (och kanske överlåtit stora delar av partisanbekämpningen på nyuppsatts ukrainska förband, tillsammans med rumänska osv så hade Tyskland kanske hunnit slå England.

Har stor respekt för dina kunskaper så jag böjer mig.
Men jag har en nyare historiebok som säger att tyskland 1940 under slutet av slaget om Storbritannien var nära att "slå ut" RAF.
Och att Göring anade detta men att Hitler tröttnade, körde över honom och vände blicken österut med Barbarossa istället?

Det var även en tabbe att tyskarna inte tog engelsmännens radaranläggningar på större allvar.

Tvärtom. Hade de tagit Storbritannien hade USA och de allierade förlorat 90%+ av sin möjlighet att sätta fot i Europa. Storbritannien var helt avgörande för logistik, agera ett enormt hangarfartyg osv.
När man inte lyckades ta Storbrittanien hade man redan förlorat kriget.