Vad har hänt med musiken? Varför så dålig?

Det finns hur mycket som helst från 80-talet som jag inte har nämnt och som fortfarande spelas frekvent. Phil Collins och Genesis, KISS, Ironmaiden, Peter Gabriel, David Bowie, Queen, Alphaville. Jag kan fortsätta ännu längre.

Ja det mesta av dagens musik är så dålig att det borde inte få kallas musik.

Mina ungar lyssnar också mycket på gammal hårdrock, det är kul, men jag tycker det kommer mycket nytt på den fronten som är bra. Annorlunda mot förr, men det funkar absolut i mina öron.

Allt det fetade är som sagt rena skit och avskrädesmusik, och inget som spelas i mitt hem av någon.

Boy George med everything I own
Trance Dance med River of Love
Erasure med It doesn't have to be
Style med Run for your Life
Osv.
Man får katarr i öronen av att lyssna på sånt idag, men de var alla rätt högt på tracks listan i april 1987.

Men min poäng är inte att det var dåligt då utan att det i alla tider finns mängder med lättviktigt skräp som, i bästa fall, bara funkar en kort stund under ett visst år

Ja det stämmer, men idag finns det ingen musik som troligtvis kommer att hålla i 40 år, det vill säga allting är lättviktigt skräp. Det finns ingen Michael Jackson idag eller för den delen Madonna som kan göra evighetslånga megahitar. Vem vill lägga på ett alster av Taylor Swift om 40 år? Kommer den tidens kids att veta vem hon är ens? Tveksamt. Man kommer att återgå till att spela Beat it med Michael Jackson som då är en 80 år gammal låt.

Mycket är ju bra men hur kan en låt som bada bastu bli poppis, otroligt ju.

Jag är född 1964 och växte förmodligen upp med den bästa populärmusiken som någonsin skapats. Men jag måste ändå säga att jag blir bedrövad när jag läser den här tråden. Det är så oerhört ignorant att tala om dagens musik som en enhet där allt produceras på samma sätt och av samma syfte, istället för att försöka förstå kulturerna bakom.

Att vi i de äldre generationerna besväras av dagens ungdom är förvisso inget nytt. Alla generationer har gjort likadant innan oss, så beteendet i sig är i sin ordning. Skillnaden är att vi idag har bättre förutsättningar än någonsin att sätta oss in i ungdomarnas världar. Vi har exakt samma digitala plattformar framför nosen. Är det inte bättre att vi försöker förstå vad det är som gör Taylor Swift så gigantisk; vad det är hon har att säga som gör hennes fans till deras generations Beatlemaniacs? Ingenting kommer ur ett vacuum, och allt är inte konstlat eller digitalt framställt. Instrument, sång och text finns fortfarande; ljuden må spelas in med hjälp av datorer istället för analoga konsoler, men det är precis lika mänskliga hjärnor bakom det hela som det var för 50 år sedan.

Jag önskar att mina föräldrar hade försökt förstå sig på mina idoler på 70-talet, istället för att skaka på sina huvuden. Jag önskar inte att de hade försökt delta i min uppskattning; det privata och rebelliska pojk- eller flickrummet behövs fortfarande, men jag önskar att de hade sett mig och bekräftat min upplevelse. På 80-talet diggade jag trummaskiner och syntloopar, vad är skillnaden mellan dessa och datorsamples egentligen?

Det är lätt att vara efterklok. I dag ses Beatles som självklara genier, men på den tiden ansågs de ofta som skräp av äldre förmågor. Exakt samma sak kommer gälla samtida musiker 50 år från i dag. Texten till Bob Dylans “The Times They Are A-Changin’” kommer alltid vara lika relevant. Det är bäst att ni börjar simma, eller så kommer ni sjunka som stenar, för tiderna förändras.

Om man aldrig gillat den mesta populärmusiken då?

För det mesta lyssnat på genremusik, och kan inte påstå att det går någon nöd på den idag. Man måste inte lyssna på radio. Det känns slött att man inte tagit reda på vilken musik man gillar.

Alltid varit musikintresserad å i stort sett allätare, nu på äldre dar har ja fått upp ögonen för lite äldre pop liksom, hittar skitbra musik på Youtube nu.... Vad sägs om midnaght oil, clash, eller shuck berry, härligt ju.

Jag tror inte att dagens musiker kommer att vara särskilt spelade om 50 år, vilket tidigare generationers musiker är. Och det beror inte på att det saknas genier. Det finns en ny David Bowie någonstans, det finns en ny Bob Dylan någonstans och det finns till och med en ny Mozart någonstans. Men dessa genier kommer att förbli oupptäckta. De kommer inte att satsa på musik som konstform därför att all riktigt bra melodiös musik som går att skapa har redan blivit skapad. Det som finns idag är utsmyckningar på en stomme som tidigare generationer har byggt. Men det hindrar inte att sådana som Drake tjänar en förmögenhet på att bara se cool ut och pratsjunga, och han blir kallad för världsartist.

Den enda från vår tid som kommer att överleva är Lady Gaga därför att hon har gjort melodiös popmusik i början av sin karriär som påminner om 1980-tals musiken. Det kanske finns någon annan, men jag kommer inte på vem det skulle kunna vara.

Det senaste som hände musikaliskt på ett positivt sätt var Nirvana och grungen. Det var den sista epokgörande musikstilen som växte fram.

Detta är en slags överlevnadsbias. Ration mellan skit och kvalitet var i princip likadan för 50 år sedan, men eftersom all skit fallit i glömska tror vi att det fanns fler legender/legendarer då. Den samtida musiken kommer se helt annorlunda ut om 50 år, och dagens unga som då är gamla kommer blicka tillbaka med rosafärgade glasögon och tänka att precis allt var så mycket bättre. Nostalgi är ett vilseledande opium.

De stora låtskrivarna från 60-talet, såsom Bob Dylan och Paul Simon, sysslade också till stor del med att rekontextualisera gamla melodier. Det är en gammal folktradition; att ta gamla verk och textsätta dem på nya sätt. Jag ser därför inte varför unika melodier helt plötsligt skulle vara måttstocken för bra låtar, varesig det handlar om halvt bekanta ballader eller rapplåtar med samplade hooks.

Skönt att bli/vara gammal. Hade aldrig hört talas om Avicii innan han tog livet av sig och kan än i dag inte komma på en låt han gjort. Bakgrundsmusik , hissmusik eller vad du vill. En jobbarpolare sa när han just dött, kom igen du har hört honom tusentals gånger på radion, ja han hade väl rätt kanske, men inget som fastnat. Vet fortfarande inte hur snubben lät, sjöng snart 10 år senare.

Han gjorde liksom ingen Sabbath bloody sabbath, Smoke on the wather eller Thiller. Fan gillar inte Michel J, men ett par tre låtar han gjort kan jag kräka ur mig vid behov. Samma med Elvis, Little Richard och Jerry Lee Lewis som var före min tid.

Avicii, nää, vet fortfarande inte hur han lät. Märkligt