Varför tror människor egentligen på spöken?

Spöken finns verkligen. Ser man dem inte beror det väl på att man saknar den rätta synförmågan.
Jag såg ett par exemplar utanför ICA-Kvantum vid vårt köpcenter tidigare i dag.
Det måste vara ganska ovanligt att spöken kommer i grupp, man tror ju att de oftast är tragiska enstöringar...
Prövade att ta en bild, men det verkar som om spöken inte fastnar på bild..

Såklart kan det vara något annat än vad folk som haft dessa upplevelser tror. För vad är ett spöke egentligen annat än ett begrepp som människor själva kollektivt och globalt hittat på? Ungefär som tron på olika religioner. Spöke - en etikett på vad man inom folktro brukar benämna en människa vars själ inte fått ro. Även om upplevelsen känns äkta kan det alltså vara alltifrån hjärnan som spelar en ett spratt till något annat?

Mm. Jag tror på konstiga saker, hade inte varit lika säker om jag sett dem ensam. Men vi hade hög aktivitet här ett tag. Vi var till slut 7 pers som sett dem. Även vissa som vi slog vad med, de som var 100 % förnekare. De kom hit och fick se dessa "spöken". Jag tror inte på spöken, jag tror inte på någon mening med livet, men OM det finns, så tror jag inte att vi måste ha separata själar. Därför passar inte spöken in med vad jag kanske tror lite på. Jag vet bara att det har gått omkring någon typ av saker som ser ut som varelser. En var lik en som bodde här, så jag tänkte att det kanske var någonslags projektion av honom. Den killen var en del psykisk sjuk, kanske får man lite förmågor då? Eller man kan hitta på vadsomhelst. Man kan naturligtvis säga att det var inbillning med, men isåfall vill jag ha en förklaring till varför människor utan psykos kan se saker, att det är en synvilla man kan backa upp med perceptionsvetenskap.

Jadu, kort förklaring, om du upplevt det själv och då med andra människor som upplevt samma sak, så vet du att det existerar.

Annan synpunkt, människor, tänker faktiskt väldigt mycket på Sverige nu, som du redan sett i denna tråden påstår att tro på det övernaturliga är bara en överdriven fantasi.. Det klassiska svaret..

Men jag har upplevt det övernaturliga både ensam och tillsammans med andra som har upplevt samma sak, så jo det finns något övernaturligt helt klart.

Vad är det som ni upplevt?

Rädsla är väl också en form av skada, som kan sätta sina spår för lång tid psykiskt. Varför så många är rädda för spöken? På grund av alla spökhistorier man hört ändå sedan barndomen förstås. Och skräckfilmer. Det okända skrämmer och sätter igång fantasin.

Med andra, en replokal på andra våningen med egen ingång jag och en bandkompisen satt och väntade på en 3e person från bandet. Vi satt i ett rum bakom själva replokals rummet, rummet från entrén på 2a våningen är stor, runt 20 meter på längden runt 5 meter på bredden. Så vi kan därifrån inte se själva replokalen, men trapporna upp samt golvet ger distinkta ljud när man går där, skitgammal byggnad.

Vi hör dörren stängas distinkt på nedre plan, vi hör steg uppför trapporna och tänker nu kommer snubben vi väntat på, stegen är tunga och tydliga vi väntar oss bara att snubben ska dyka upp bakom dörren till rummet vi sitter i, men då blir det totalt tyst, vi tror att denna snubben ska skämta eller försöka skrämmas (han är känd för det) så vi börjar ropa hans namn, inget svar, så då går vi ut i den stora lokalen i tron att han gömt sig, inget spår någonstans och det fanns inte många ställen att gömma sig bakom, typ bakom en förstärkare.

Totalt tomt i lokalen, som sagt varje steg knarrar i den lokalen, 1 timma senare dyker snubben upp och fattar inte vad vi pratar om.

Det är intressant att vi hörde fotsteg när vad det nu var kom in och stannade ca 2 meter ifrån oss, men om någon skulle ha försökt ta sig ut samma väg och då i all hast och vi hör inte ett ljud.

Det är ju själen som är spöket, i så fall, så vad som händer med den döda kroppen har inte med den frågan att göra. Sedan måste jag också invända, att det knappast är "de flesta" som tror på spöken. I alla fall inte i vuxen/mogen ålder och i våra dagar.

Men visst har folk i alla tider funderat över om det finns en existens efter döden, och det är väl inte så konstigt? Man vill inte att livet ska vara så kort tid, att det ska ta slut, att man bara ska vara borta. Inte heller vill man tro att man aldrig kommer att få se sin älskade släkting eller vän igen, när denne gått bort. Därför har önsketänkande kring paradis och evigt liv uppstått. Och på motsvarande sätt en önskan att de som varit onda här på jorden, men inte fått betala för det på något sätt utan bara haft det bra, ska straffas i någon form av helvete en dag. För annars finns det ingen rättvisa.

Från ovanstående är det inte så långt till tanken, att själar som har unfinished business här på jorden, blir kvar här i stället för att gå vidare till himmel eller helvete. Kanske vill de påkalla de levandes uppmärksamhet, för att få hjälp med detta - t.ex. att deras döda kropp ska hittas, så att den kan få en riktig begravning, så att deras mördare ska straffas etc.. Eller att ett testamente eller en skatt som är gömda någonstans ska hittas.

Det finns även föreställningar om att själarna kan bli kvar i rena chocken på den plats där de skildes från kroppen, om detta skedde på något mycket traumatiskt sätt. Själen fortsätter att uppenbara sig på den platsen, den hakar upp sig och kommer inte vidare.

Sedan blir vi i dagens värld, i den ålder då man i normala fall intresserar sig mest för det som är skrämmande men ändå spännanda - d.v.s. i sena barndomen/tonåren - ständigt påminda om fenomenet i populärkulturen. Skräckfilmer (inte minst runt Halloween) och TV-serier för ungdomar samt ungdomsböcker med övernaturligt tema, kioskböcker av typen Margit Sandemo, och Mysrysare, samt antologier med spökhistorier för de mer intellektuella barnen/ungdomarna...

För de flesta växer mörkrädslan bort i vuxen ålder. Man får ansvar, annat att tänka på, och kultursmaken utvecklas.

Gick det verkligen till så och du minns korrekt, ja då verkar det verkligen svårförklarat. haha Tack för att du delade med dig.

Ja jag svär på vad som helst och jag har ett vittne som tyvärr inte kan vittna i tråden, men ja det är exakt vad som hände

Det handlar inte om tro för många. För många är det en vetskap, som för mig till exempel som har first hand experience med paranormala fenomen. Har man aldrig upplevt det själv så lever man i en fanatsivärld och har noll koll. Gud kanske har skonat er för att ni är för svaga individer för att hantera verkligheten om dess existens

Så på vilken seriös vetenskap grundar du dig i ditt påstående om att du har upplevt paranormala fenomen….?
Vilka seriösa kontrollerbara belägg har du för ditt påstående? För det är väl inte bara just ett påstående sprunget ut fantasier…?
Om nu du som så många andra, påstår att ni har upplevt paranormala fenomen, varför finns det inte ett ena fall där man påvisat ett enda paranormalt fenomen vetenskapligt….? Utan istället så har vetenskapen kunnat visa att folk lurar sig själva och det de säger sig ha upplevt har andra helt naturliga förklaringar