Varför tror människor egentligen på spöken?

Alla människor har väl haft mardrömmar någon gång? Och ibland dyker sedan länge döda personer, anförvanter inte minst, upp i dessa mardrömmar, ofta som hotande objekt.

Forntidens människor såg dessa drömsyner som helt enkelt de dödas andar, som krävde någon form av tribut för att stillas.

Freud, som (kanske) inte trodde på andar såg dock drömmar som i någon mening betydelsefulla, då de, enligt honom, utpekade någon latent tanke hos den drömmande; ofta något som hade med sex att göra.

Själv betraktar jag drömmar som totalt betydelselösa neurologiska artefakter; ungefär som de färgmönster jag ser då jag pressar fingrarna mot mina slutna ögon. Därför tror jag inte på spöken heller.

MVH.

Det räcker för mig att läsa din första mening för att avfärda dig som efterbliven och inte förtjänar ett ordentligt svar

Så du menar att om man förhåller sig till seriös vetenskap (istället för anekdoter fantasier och spekulationer) ang vad som påstås av er troende om paranormala fenomen så är man efterbliven…? Kan du delge oss hur du kommer fram till det…?

Det är mycket mer övertygande om du faktiskt besvarar frågorna som ställdes, eller det kanske inte går att besvara?

Okej nu ska jag förklara för er normies:

Paranormala fenomen GÅR INTE att bevisa enligt vetenskaplig praxis, precis som det inte GÅR ATT BEVISA att Gud finns. Dock går det att bevisa på ett sätt att det finns otaliga videos på tio tusentals paranormala fenomen, som folk bara avfärdar för att de är videos, folk börjar gallskrika "FAAAKE" utan att ens tänka kritiskt, likt barn.

Paranormala fenomen och sanningen om Guds existens till exempel, kommer aldrig kunna bevisas på det västerländska "vetenskapliga viset". Du kan inte sätta demoner, änglar eller Gud under ett mikroskop, det är omöjligt.

Paranormala fenomen och sanningen om existensens kärna (Gud) går alltså enbart att uppleva "first hand" som man säger. Har man ingen personlig erfarenhet av detta så blir det väldigt svårt att hitta exakta vetenskapliga bevis för det. Dock var jag själv en gång ateist och trodde precis som ni byfånar att det faktiskt inte existerar. Fram till den dagen jag kom i personlig kontakt med demoner, som attackerat mig och lämnat fysiska märken på min kropp, skakat om min säng när jag ska gå och lägga mig för att skrämma mig m.m.

Till detta kan jag förklara att jag är sjuksköterska och jobbar inom psykiatrin och har professionell kunskap om psykoser och vet, med säkerhet, på grund av egna erfarenheter att det är skillnad på regelrätta psykoser och demoniska influenser. Jag har blivit attackerad av demoner på arbetet, som följt mig hem från jobbet. Jag VET att jag inte är psykotisk, men har dessa erfarenheter om demoner m.m.

Om ni fortfarande tvivlar på paranormala fenomens existens, då uppmanar jag er, seriöst - till att ta 5-10 gram torkad svamp (psilocybin), högre doser av LSD eller ayahuasca eller liknande, återkom sedan med eran personliga upplevelse av paranormala fenomen.

Kom inte hit, och SNACKA om saker som ni har NOLL ERFARENHET om själva. Förstår ni?
Man blir fan jävligt triggad när folk gnäller hit o dit om att det inte är en verklighet, när ni är fega små kräk som aldrig kommer att utforska verkligheten i djupare tillstånd och erat egna djupare sinne.

Så, om ni inte SJÄLVA har erfarenhet, kom inte hit med vetenskapligt hit och dit. Det är fruktansvärt patetiskt, barnsligt och omoget.

Nu kommer ni säkerligen svara med att jag bara är en idiot eller något - detta är anledningen till att jag initialt inte har LUST att lägga energi på att svara er. Men nu har jag gjort det - och det är mitt sista svar. Ni får skriva vad fan ni vill, jag bryr mig verkligen inte ett skit ärligt talat. Men se det som en gåva att jag informerar er om sakernas tillstånd i mysteriet livet vi lever tillsammans. Ni kanske inte ska komma till insikt med att detta är sanningen, kanske för att ni är för svaga individer för att hantera sanningen, eller bara för att det inte är meningen att ni ska komma i kontakt med sådant det här livet, av ovanstående eller någon annan anledning. Men sluta då kommentera och fortsätt med era normie-liv. Ingen som bryr sig

Kan bara hålla med, jag kan inte bevisa något av mina påståenden, men har man upplevt det då vet man, och det finns inget sätt att bevisa för dessa skeptiker, de kan enbart bli konverterade genom att uppleva något själva, som sagt när man vet då vet man.

Hur skiljer du på psykoser och dessa upplevelser? Om dom var på ditt arbete och följde efter dig hem, då såg andra dom också måste jag förmoda?

Det är extremt ovanligt att bara ha psykos om en viss, snäv sak. Psykoser kan börja så. Men psykoser brukar röra vid alla delar av ditt liv. Så att bara ha en psykos om spöken samtidigt som inte ha något annat psykotiskt tänkande och är helt välfungerande, hjärnan funkar inte riktigt så.

Hur skulle du förklara det som hände mig då i inlägg ovan? Byggnaden är 107 år gammal, en jävla massa historia, gammal porr biograf på nedre våningen, nån form av vad jag förstått svartklubb på övervåningen där våran replokal var. Som vi delade med många andra band, även band där medlemmar gått bort, en person vid min händelse rätt nyligen.

Hur skulle du förklara det som hände mig då i inlägg ovan, la till det nedan? Byggnaden är 107 år gammal, en jävla massa historia, gammal porr biograf på nedre våningen, nån form av vad jag förstått svartklubb på övervåningen där våran replokal var. Som vi delade med många andra band, även band där medlemmar gått bort, en person vid min händelse rätt nyligen. Visst du kan bara köpa det jag skriver eller tro att jag bara är en lögnare, men jag kan svära på att nedanstående hände.

"En replokal på andra våningen med egen ingång jag och en bandkompisen satt och väntade på en 3e person från bandet. Vi satt i ett rum bakom själva replokals rummet, rummet från entrén på 2a våningen är stor, runt 20 meter på längden runt 5 meter på bredden. Så vi kan därifrån vi satt ett bakre rum inte se själva replokalen, men trapporna upp samt golvet ger distinkta ljud när man går där, skitgammal byggnad.

Vi hör dörren stängas distinkt på nedre plan, vi hör steg uppför trapporna och tänker nu kommer snubben vi väntat på, stegen är tunga och tydliga vi väntar oss bara att snubben ska dyka upp bakom dörren till rummet vi sitter i, men då blir det totalt tyst, vi tror att denna snubben ska skämta eller försöka skrämmas (han är känd för det) så vi börjar ropa hans namn, inget svar, så då går vi ut i den stora lokalen i tron att han gömt sig, inget spår någonstans och det fanns inte många ställen att gömma sig bakom, typ bakom en förstärkare.

Totalt tomt i lokalen, som sagt varje steg knarrar i den lokalen, 1 timma senare dyker snubben upp och fattar inte vad vi pratar om.

Det är intressant att vi hörde fotsteg när vad det nu var kom in och stannade ca 2 meter ifrån oss, men om någon skulle ha försökt ta sig ut samma väg och då i all hast och vi hör inte ett ljud.

Så kanske det är, jag vet inte, därav frågan. Det kan ju fortfarande röra sig om tillfälliga hallucinationer dock.

Rösthallucinationer är mycket vanligare än synhallucinationer. Så där blir det ännu värre, befarar jag.

Och varför ser man då bara spöken? Man borde ju se tillfälligt andra saker med, en ekorre på bordet, en katt som flyger förbi utanför fönstret?

Det finns vissa infraljud som gör oss illa till mods till den grad att vi börjar uppleva saker som inte finns. Kanske något sådant då. Men då funkar det inte om man inte är illa till mods och ändå ser något.