Citat:
Ursprungligen postat av
Ajogen
Vi förstår bakgrunden, vi har spenderat hela tråden att demonstrera det.
Om du vill förstå noggrannare så föreslår jag att du läser centrum för rättvisas inslag om detta:
https://centrumforrattvisa.se/wp-content/uploads/2024/11/Rapport-Chanslos-mot-myndigheterna-2024-11-12.pdf
Sammanfattning
D ET ÄR ALLDELES FÖR SVÅRT för vanligt folk
att hävda sina rättigheter mot felande myndigheter.
När myndighetsbeslut överklagas till domstol
förlorar den enskilde i fler än 9 av 10 fall. Den som inte har
råd med advokat är i praktiken chanslös.
Detta beror inte bara på att våra myndigheter fattar
korrekta beslut. Det beror också på strukturella brister i
förvaltningsprocessen.
SVERIGE HAR MISSLYCKATS MED ATT säkerställa rätten
till domstolsprövning, som är grundläggande i en rättsstat. I vissa fall är vägen till domstol helt avskuren. En
över femtio år gammal förvaltningsprocesslag betonar
myndigheternas intressen framför enskildas rätt till en
rättvis rättegång. Och det är medborgarna som får ta den
ekonomiska smällen när myndigheterna gör fel.
För att vanligt folk ska ha en sportslig chans mot
myndigheterna krävs reformer.
Makt utan ansvar har lett till att socialtjänsten utvecklat en närmast sjuklig kultur som påminner starkt om Sanningsministeriet i George Orwells roman "1984". Det som i verkligheten är svek, maktmissbruk och kränkningar av barns och föräldrars rättigheter omskrivs med vackra ord som "trygghet", "barnets bästa" och "skyddsbehov".
Falska narrativ upprepas tills de uppfattas som sanning. Dokument manipuleras, citat förvanskas, kritik tystas. När en förälder protesterar beskrivs det som "samarbetssvårigheter". När någon ifrågasätter en handläggare, blir det "hotfullt beteende". Det är nyspråk i praktiken ett språk där ordens betydelse vrids så att ingen längre vet vad som faktiskt har hänt.
Precis som i Orwells dystopi är systemet byggt för att inte kunna granskas. Den som försöker läsa ut bakom kulisserna möts av sekretess, undanflykter eller tystnad. Ingen vet vem som egentligen bär ansvaret, bara att någon annan alltid avgjorde, skrev, eller bestämde.
Det värsta? Socialtjänsten tror sig fortfarande vara de goda. Att intentionerna ursäktar medlen. Att det räcker att tro på barnets bästa även när man förstör hela familjer.
Det är inte längre en socialtjänst. Det är en byråkratisk övermakt där verkligheten skrivs om, och där varje familj som ifrågasätter systemet blir en fiende till "sanningen".
1984 var en varning. I Sverige blev det ett facit. Att inte folk vaknat ännu är smått otroligt. Det här angår verkligen alla. Barnen far illa, skadas och dör av socialtjänstens plågeri och alla blundar. Sjukt är bara förnamnet.