Jag är 23 år, arbetslös i 3 år och fullständigt jävla desperat

Jag är 23 år gammal. Jag bor i Kronobergs län. Jag är från början utbildad som truckchaufför och lastbilschaufför och jag har varit arbetslös i cirka tre år. Tre år av att söka hundratals – om inte tusentals jobb. Tre år av kämpande, lidande, hålla modet uppe, försöka vara “rätt” för varje platsannons. Men det spelar ingen jävla roll. För jag får inget. Jag söker alla möjliga jobb idag, inte bara inom det är jag utbildad som, jag är desperat, jag tar vad som helst just nu.

Jag har blivit kallad till två fysiska intervjuer. Två. PÅ TRE ÅR. Den senaste var igår – och idag kom nejet via sms. Surprise surprise. Kort, kallt och väntat. Jag söker i hela Kronobergs län, men här är arbetsmarknaden stenhård och totalt död. Har även blivit uppringd ett fåtal gånger om eventutellt jobb men ofta så släcks ens förhoppningar lika snabbt igen när de inte ringer tillbaka. Det finns knappt något, och det lilla som finns känns redan vikt för någons jävla kusin eller kompis. Jag söker även såklart i Blekinge, Jönköpings län, Kalmar län, Halland och Skåne – men det är samma skit överallt.

Vad fan är det som händer? Jag får bara automatiserade, kalla mejl med “tack för din ansökan, men vi har gått vidare med andra kandidater”, gärna med tillägget “många har sökt”. Jaha? Vad spelar det för roll när det uppenbart inte ens fanns en chans från början? Börjar ärligt undra – är det ens riktiga annonser längre eller är det bara spökannonser för att hålla statistiken uppe?

Jag är så fruktansvärt jävla trött och desperat och inte minst deprimerad. Jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till längre. Jag gör allt jag kan, jag söker, jag kämpar. Men hur ska man vinna när spelet är riggat?

Och arbetsförmedlingens är inte till någon hjälp överhuvudtaget, de är totalt handikappade. Hela arbetsförmedlingens jobb numera verkar vara att hjälpa bemanningsföretag att vara en mellanhand mellan företagen och oss arbetssökande istället för att vara en plats där jag kan vara i direkt kontakt med företagen och arbetsgivarna. Jag svär på gud att bemmaningsföretag är det största misstaget som har tillåttits växa fram på svenska arbetsmarknaden någonsin. De är satan själva.

Jag har också varit inskriven på Arbetsförmedlingens rusta och matcha program sedan Januari i år och vad har hjälpt mig med? ingenting, fysiska kvartssamtal kanske varannan vecka om hur det går, jag frågar dom om de kan fixa mig ett jobb eller en praktikplats men de säger bara som svar "tyvärr finns det inga jobb just nu" eller "vi gör så gott vi kan" så varför sitter jag då här med er och slösar min tid om ni ändå inte kan hjälpa mig?

Det känns verkligen som att kontakter betyder allt, känner du inte rätt personer eller har några kontakter, då är du rökt och har ingen chans att få ett jobb, i detta land så går nepotism och vänskapskorruption hand i hand. Har du ingen som drar i trådar åt dig, så kan du stå där med mössan i hand och få kalla autosvar i flera år. Och man ska ändå sitta där och höra att “det finns jobb om man vill jobba”. Det är ett jävla hån. Mina föräldrar har inga kontakter heller inom de branscher jag söker inom så jag är rökt på de området också så ingen kan rekommendera mig till någon. Är jag då körd by defualt? Ska jag aldrig få ett jobb?

Jag är 23 år, ska snart fylla 24. Jag borde vara taggad på livet. Kunna växa som människa. Men jag är bara trött, frustrerad och uppgiven. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag orkar inte mer. Jag är BEYOND trött. Jag vill bara gräva ett stort hål och lägga mig där och aldrig vakna upp igen. Min motivation är snart nere på noll för jag får ingen hjälp av någon, det känns som att hela samhället har övergivit mig.

Ritkigt tråkigt att höra, lider med dig och förstår frustrationen. Man läser ibland om vissa bristyrken där man får betalt för att ubilda sig och som typ garanterar jobb. Hur svårt är det att få dessa? Eller finns det något intressant där?

Som du säger så är jobbmarknaden sjukt beroende av kontakter, det är en riktigt uppförsbacke annars.

Jag vet inte hur det är på arbetsmarknaden idag.

Men kan du inte fråga 3-10 eller fler chefer på företag om du får intervjua dem?

För att se hur det egentligen fungerar idag om man verkligen vill ha ett jobb?

Om du har C kort så är ju inte steget så långt till D kort och busschaufförer brukar ju alltid behövas. Så försök smiska upp AF till att ge dig ett D kort. Då kommer du garanterat få jobb.

Jag har också varit arbetslös(typ) i ca 3 år och det har varit riktigt segt att få napp, då ska tilläggas att jag har ett väldigt gediget CV och väldigt goda referenser inom industri. Jag har kört lite payout/coolcompany/frilansfinans för att hålla mig flytande och jobben har varierat lite, men jag har bl.a tagit ner och fraktat bort oljepannor hemma hos folk (det är dock en numer liten och snabbt krympande marknad). Jag har även åkt ut på lite panikjobb åt bönder men de är så satans snåla så det är inget jag egentligen rekommenderar. Har du lite varierande färdigheter kan iaf egenanställning vara något att testa, rikta in dig på privatpersoner, min erfarenhet är att företag helst ser att du har F-skatt om du vill fakturera.

Så du har inte bränt nåt på CSN än, dvs kan plugga?

Har du inte kontakter så är du piskad till att plöja igenom annonser - exempelvis platsbanken, indeed, linkedin (gud bevare) - där du i nästan alla fall av alla hamnar i knät på bemanningsföretag. Denna HR-trash, för sitt existensberättigande, genomför sen sin vodoo som kan ta månader (för att sen ghosta dig). Flertalet intervjuer och lämplighetstester (IQ-tester etc.). Vi talar inte om ingenjörstjänster på Ericsson bör betonas utan stuff som lagerjobb, kratta löv och köra budbil.

Lider (genuint) med TS och har inget bra svar.

Inom fastighetsskötsel finns det alltid jobb. Har du ingen tidigare erfarenhet av yrket kan du börja som säsongsarbetare. Du har ju tydligen körkort och det behövs i jobbet, på de flesta ställen.

Utan utbildning kan du söka som säsongsarbetare och arbeta utomhus. Arbetsuppgifterna brukar vara gräsklippning, trimning av buskar och häckar, ogräsrensning med rensjärn och trimmer. På vissa områden är det också renhållningsarbeten. De placerar dig på ett område som någon anställd har ansvar över och sedan lär den personen upp dig i det mest grundläggande så att du kan bli självgående.

Säsongsarbetare brukar få jobba mellan april-oktober, kan bli längre också. Har du väl fått in en fot som säsongare och skött dig bra, så är det ganska lätt att få komma tillbaks nästa säsong också. Skötsamma säsongsarbetare som gör ett bra jobb brukar få fast anställning efter ett par säsonger.

Nu kan det vara lite sent att söka för i år, men ge det ett försök. Det är alltid nån som brukar droppa av. Kolla med de större hyresbolagen i stan.

Det är som lyfts fram här i denna tråd och otaliga andra trådar. Arbetsförmedlingen misslyckas med sin huvuduppgift, att hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden.

Det går så dåligt att resultatet är att ett lyckat uppdrag att ge en människa ett jobb kostar oss skattebetalare åtskilliga miljoner kr.

Så jag tycker att man ska lägga ner arbetsförmedlingen och istället starta utbildningar, säg att den som varit arbetslös i 12 månader får rätt att gå en 12 månader lång yrkesinriktad kurs, i samarbete med företagen. Under denna tid får man rätt till studiebidrag som är högre än socialbidraget.

För det är där det brister. Det finns jobb, men saknas kompetens. Utbilda och bygg upp kompetens för alla de miljarder som arbetsförmedlingen slukar.

Jag har sökt sådana jobb också men jag har tyvärr inte fått något

Tack för att du förtydligar det jag menar, det är totalt hopplöst allting. Bemanningsföretag, ghosting you name it. Allting är som ett enda stort hinder för att hindra folk från att ens få ett jävla jobb idag.

Det är lättare att få napp genom att lämna din ansökan personligen. Det gamla knepet funkar än idag.