”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Man kan börja med att göra en ärlig och ordentlig utredning där man kan visa att omhändertagandet leder till barnets bästa.
Du för dig dock med nonsens-argument eftersom staten ska garantera just att omhändertagandet leder till ett bättre liv för barnet. Vilket de inte kan. Man kan heller inte frånta familjer barn på falska grunder. Vilket de gör.

Tycker du att det är bra att barnen hamnar i djupare kris av att omhändertas av soc. Det verkar så med tanke på hur hårt du argumenterar för det.

Det här argumentet har jag, och andra itråden, gjort återkommande gånger. Men du är för snedskruvad i knoppen för att ta till dig det.

Fast alla dina artiklar säger ju att det inte är något fel i bedömningarna utan i placeringarna. Så om vi utgår ifrån att det är en ärlig och ordentlig utredning.

Hur går du vidare efter det? Barnet är missbrukare och skadar sig självt i sitt nuvarande hem och föräldern kan inte göra något åt saken.

Så, där har du fallet. Hur löser vi detta?

Aga är självklart aldrig okej men det betyder inte att man blint ska acceptera den andra ytterligheten, där barn far illa i socialtjänstens tvångsvårdssystem. Det krävs faktiskt att man kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt: att skydda barn från våld i hemmet får aldrig bli en ursäkt för att utsätta dem för nya trauman i statens regi.

För vad är egentligen värst? Att barn som placeras enligt LVU löper upp till 400 % högre risk att dö än barn som inte tvångsomhändertas är ett så pass allvarligt faktum att det borde få alla varningslampor att blinka. Den siffran talar för sig själv. Det är inte ett tecken på att barn räddas. Det är snarare ett bevis på att något gått fruktansvärt fel i det system som är tänkt att skydda dem.

Att blunda för detta med hänvisning till att "något måste göras" är inte bara fegt, det är livsfarligt. För att verkligen skydda barn krävs att vi granskar både hemförhållanden och hur barn behandlas när de tagits därifrån. Allt annat är bara självbedrägeri och det är precis din socdyrkarklubb ägnar er åt på en extrem nivå. Det är ni som är sekten. Inte family united!

Nu har du inte hängt med igen. Vi har redan konstaterat att IVO har bemärkt att 2/3 av utredningar brister. Eller fallet adam. etc.
Du förhåller dig på patetisk argumentationsnivå.

Du undvek även första stycket av inlägget du svarade på.

Det visade sig ju att hennes slutsatser i princip bekräftade exakt det jag har lyft fram i den här tråden. Det blev nästan som en sammanfattning av mina argument, särskilt när jag analyserade studien mer noggrant med hjälp av AI.

Så då undrar jag: hur ska du lyckas vända det till din fördel utan att förvanska innehållet, så som ni gjorde med det där fejkmailet till Bo Edvardsson senast?

Nivån på självbedrägeriet vet inte några gränser i er sjuka socdyrkarklubb.

Ja soc är ju inte efterblivna och höftar inte fram sina beslut.

En orosanmälan från en okänd man på en buss leder inte i första hand till LVU oavsett hur hårt barnet blev slaget. Utan som Adina sagt lär det knappt bli ett samtal från soc. Men kommer det in fler anmälningar från olika tillfällen så är det väl självklart att soc blir inblandat till slut med LVU som utfall om inget förändras?

Barn som placeras löper inte 400% högre risk att dö. Barn med grav problematik som placeras på vissa boenden löper större risk utan korrekta insatser att dö. Läs vad som står istället för att förvränga informationen. 400% är inte en generell siffra för alla typer av placeringar och insatser.

Fel, fel, FEL!

Det konstiga är att du påstår att jag har sagt det du själv sagt!

Kan du svara på frågan jag ställt dig 7 gånger istället?

Om det är oacceptabelt att slå barn, hur är det relevant hur hårt man slår?

Nej, socialtjänsten höftar inte men det innebär tyvärr inte att besluten alltid är rätt. Tvärtom visar både forskning, JO-anmälningar och konkreta rättsfall att grova fel, godtyckliga tolkningar och bristfällig dokumentation förekommer. Så nej, det räcker inte att luta sig mot en idealbild av hur "soc jobbar".

Att LVU inte utfärdas på en enskild orosanmälan vet vi alla, men problemet är inte antalet anmälningar det är hur de tolkas och sätts in i en berättelse som socialtjänsten själva bygger upp, ibland i total konflikt med verkligheten. Enskilda händelser kan i praktiken ges oproportionerlig betydelse, särskilt om föräldern inte har resurser att försvara sig eller om det finns en förförståelse hos handläggarna.

När det gäller överdödligheten på 400 %, så kommer den siffran från Socialstyrelsen och handlar om placerade barn i stort och inte enbart de "svåraste fallen", utan generellt. Självklart finns variation mellan olika typer av placeringar, men överrisken kvarstår oavsett. Att barn i statens vård överlag löper betydligt större risk att dö unga, hamna i missbruk, självmord eller kriminalitet är inte något jag har "förvrängt", det är dokumenterad fakta. Det går inte att snacka bort eller förneka. Fakta är fakta.

Jo det finns verkligen skäl att ifrågasätta vad tvångsomhändertagande egentligen leder till och om det är rätt väg i så många fall som det faktiskt används i dag, vilket jag starkt misstänker är totalt onödigt och dessutom skadligt för barnen.

Ska man försätta barn för detta för de får en örfil?

Årsrapport 2025 skildrar brister i samhällets hantering av frihetsberövade barn
Rapporten "Ni måste hinna före" ger en unik inblick i frihetsberövade barn och ungas uppväxtvillkor och deras erfarenheter av frihetsberövandet. Rapporten bygger på djupintervjuer med 88 frihetsberövade barn och unga samt en enkät.

Resultaten är alarmerande – barnen vittnar om omfattande våldsutsatthet under uppväxten utan att samhället vidtagit tidiga åtgärder. Dessutom har barnen under frihetsberövandet inte fått det stöd de behöver för att lämna kriminaliteten bakom sig - istället berättar många barn om att de utsatts för övergrepp, maktmissbruk och bristande rehabilitering.

https://www.barnombudsmannen.se/aktuellt/arsrapport-2025/

Självklart är det alltid oacceptabelt att slå barn, det har jag aldrig sagt något annat än. Men anledningen till att "hur hårt" ändå kan vara relevant är för att juridik, rättssäkerhet och proportionalitet kräver det.

Det är skillnad på en örfil och ett livshotande övergrepp. Kanske inte moraliskt, men juridiskt och praktiskt. Straffrätt, LVU-prövningar och bedömningar av barnets bästa måste väga in allvaret i händelsen. Att slå barn är fel, men om någon påstår att ett barn blivit slaget, så är det visst relevant att ta reda på vad som faktiskt hänt. Hur ofta, hur hårt, i vilket sammanhang. Det är det som avgör insatsens art och omfattning.

Så du blandar ihop två nivåer:

Moralisk nivå: det är aldrig okej att slå barn. Absolut det är helt korrekt.

Rättslig nivå: det är helt avgörande att utreda vad som hänt, hur allvarligt, för att kunna fatta rätt beslut och undvika rättsövergrepp.

Att inte förstå den skillnaden är farligt i ett rättssamhälle.

Hinna före är väl det den nya socialtjänstlagen innebär , insatser tidigt utan några långa utredningar och att kunna prata med barn utan att föräldrar informerats .

Finns mängder av vuxna som berättat om en miserabel uppväxt där de som barn ljugit för myndigheter gång på gång när det inletts utredningar.
Ibland har familjerna flyttat mellan kommuner gång på gång så det tagit tid att upptäcka att det inte står rätt till med det nya barnet i klassen och tänkt att det bara tar lite tid att komma till rätta på ny plats