Citat:
Sverige rankas högt gällande livskvalitet skulle det vara så att var och varannan påverkas av rädsla för att socialtjänsten ska omhänderta barn som finns inom familjen eller att det finns barn omhändertagna inom familjen så skulle undersökningar inte visa på bra livskvalitet
Att Sverige rankas högt i internationella livskvalitetsmätningar säger väldigt lite om hur rättssäkert eller humant vårt LVU-system är. Det är däremot ett logiskt felslut att tro att en generell ranking automatiskt innebär att alla samhällsfunktioner fungerar bra. Detta särskilt när det gäller en så specifik och kontroversiell del av välfärdsstaten som tvångsomhändertaganden av barn.
Nordkorea rankades en gång högt i läs- och skrivkunnighet. Betyder det att landet är ett föredöme för mänskliga rättigheter? Nej. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt: Sverige kan vara bra på mycket, men ändå ha allvarliga problem inom vissa myndighetsområden. Och just barnavården är ett av dem.
Att vifta med ett genomsnittsbetyg och tro att det automatiskt avfärdar all kritik är naivt eller bara bekvämt för den som inte vill se baksidorna.
Det är ingen som påstår att alla socialsekreterare är onda eller att hela staten är en lögn. Det är en halmgubbe du ställer upp för att slippa ta seriös kritik på allvar. Systemkritik handlar inte om konspiration, det handlar snarare om att identifiera strukturella problem, maktobalanser och rättsosäkerhet i praktiken. Det är fullt möjligt att en institution på pappret har ett gott syfte, men i praktiken begår allvarliga övergrepp, inte minst när insynen är svag och ansvar sällan utkrävs.
Om du menar att varje gång någon kritiserar myndigheters agerande, pekar på faktafel i domstolsunderlag, eller avslöjar hur barn far illa i placeringar. Då är det "konspirationsteori" och då har du i princip avskaffat möjligheten till debatt, granskning och rättelse.
Det är ett farligt sätt att tänka. För då kan du i princip försvara vad som helst, så länge det sker i statens namn.
Det är inte ett logiskt felslut att lyfta hur illa placerade barn faktiskt mår. Det är snarare en nödvändig verklighetsbeskrivning. Forskningen visar att barn som placeras enligt LVU ofta drabbas av allvarliga negativa konsekvenser: psykisk ohälsa, skolmisslyckanden, självskadebeteende, kriminalitet och självmord. Det är inte en detalj, det är snarare ett strukturellt misslyckande som bekräftats av forskningen.
Du försöker göra en akademisk poäng av att man "borde" jämföra med barn som växt upp i dysfunktionella hem. Visst, men problemet är att staten i många fall placerar barn som inte kommer från gravt dysfunktionella miljöer, utan från hem där det funnits missförstånd, resursbrist eller där föräldrarna ifrågasatt socialtjänsten. Det är just därför den jämförelsen du efterfrågar inte alltid är giltig i praktiken.
Och även om vissa barn naturligtvis behöver skydd, så blir det fullständigt orimligt att blunda för att själva ingreppet: dvs tvångsplaceringen ofta orsakar ett ännu större trauma. Det är inte konspiratoriskt att säga det. Det är att våga se hela bilden. Den som ni i socvurmarsekten totalt väljer att blunda för. Ni hade aldrig någonsin utsatt era egna barn för ett sådant trauma, såvida ni själva inte är fullblodspsykopater vill säga. Det är bara andras barn det ska experimenteras med tydligen.
Nordkorea rankades en gång högt i läs- och skrivkunnighet. Betyder det att landet är ett föredöme för mänskliga rättigheter? Nej. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt: Sverige kan vara bra på mycket, men ändå ha allvarliga problem inom vissa myndighetsområden. Och just barnavården är ett av dem.
Att vifta med ett genomsnittsbetyg och tro att det automatiskt avfärdar all kritik är naivt eller bara bekvämt för den som inte vill se baksidorna.
Det är ingen som påstår att alla socialsekreterare är onda eller att hela staten är en lögn. Det är en halmgubbe du ställer upp för att slippa ta seriös kritik på allvar. Systemkritik handlar inte om konspiration, det handlar snarare om att identifiera strukturella problem, maktobalanser och rättsosäkerhet i praktiken. Det är fullt möjligt att en institution på pappret har ett gott syfte, men i praktiken begår allvarliga övergrepp, inte minst när insynen är svag och ansvar sällan utkrävs.
Om du menar att varje gång någon kritiserar myndigheters agerande, pekar på faktafel i domstolsunderlag, eller avslöjar hur barn far illa i placeringar. Då är det "konspirationsteori" och då har du i princip avskaffat möjligheten till debatt, granskning och rättelse.
Det är ett farligt sätt att tänka. För då kan du i princip försvara vad som helst, så länge det sker i statens namn.
Det är inte ett logiskt felslut att lyfta hur illa placerade barn faktiskt mår. Det är snarare en nödvändig verklighetsbeskrivning. Forskningen visar att barn som placeras enligt LVU ofta drabbas av allvarliga negativa konsekvenser: psykisk ohälsa, skolmisslyckanden, självskadebeteende, kriminalitet och självmord. Det är inte en detalj, det är snarare ett strukturellt misslyckande som bekräftats av forskningen.
Du försöker göra en akademisk poäng av att man "borde" jämföra med barn som växt upp i dysfunktionella hem. Visst, men problemet är att staten i många fall placerar barn som inte kommer från gravt dysfunktionella miljöer, utan från hem där det funnits missförstånd, resursbrist eller där föräldrarna ifrågasatt socialtjänsten. Det är just därför den jämförelsen du efterfrågar inte alltid är giltig i praktiken.
Och även om vissa barn naturligtvis behöver skydd, så blir det fullständigt orimligt att blunda för att själva ingreppet: dvs tvångsplaceringen ofta orsakar ett ännu större trauma. Det är inte konspiratoriskt att säga det. Det är att våga se hela bilden. Den som ni i socvurmarsekten totalt väljer att blunda för. Ni hade aldrig någonsin utsatt era egna barn för ett sådant trauma, såvida ni själva inte är fullblodspsykopater vill säga. Det är bara andras barn det ska experimenteras med tydligen.
