Rask har ju ”pratat sig varm om” hur hans farsa kommer dö närsomhelst i missbruket, och att det hade känts skönt om han väl gjorde det, för då ”slipper man oroa sig.” Det är bara ett så jävla konstigt uttalande ”jag vill att han ska dö så jag inte behöver oroa mig…”
Oroa dig för VAD, exakt? Att han ska dö av missbruket? Så därför vill du hellre att han dör…eller vänta lite nu…
Vad finns det att oroa sig för, om man skiter i ifall personen dör eller ej?
Men jag antar att svaret på den här frågan hela tiden har varit:
”jag vill att han ska dö så jag inte behöver oroa mig…för att han ska hinna använda farfars arv”
Minns när Baronen la upp ett helt ocensurerat och oklippt samtal med sin far (som dessutom inte visste att han spelade in) där fadern bad om att få fira jul med dem och grät och berättade om sin ångest (och fick något avsnäsande kaxigt svar från sin odåga till son), och detta tyckte han var fullt normalt och ok att lägga upp på youtube. Det svinet.
Men tja, till hans försvar kan väl sägas att Fredrik gav honom alldeles för lite stryk i barndomen, och nu får han resultatet av det.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pippi64
Normalt undviker jag att ropa varg när det gäller folks barn, för barn är ofta mer överlevare och tuffa än de flesta vuxna tror. Och jag är definitivt inte en påhejare till godtyckliga orosanmälningar till de sociala myndigheterna. Socialen har alltid mer akuta ärenden gällande familjer som har en betydligt värre tillvaro än vad baronens barn har.
Men vafan någon nära familjen borde ge den arbetsskygga dåren Rask en uppläxning och sätta press på honom att skaffa ett riktigt lönearbete, för fortsätter han som han gör kommer socialen troligen att reagera. Klagar barnen i skolan på sin pappa blir det en orosanmälan från den som för myndigheterna är lika mycket värd som 100.000st privata/anonyma orosanmälningar.
Du har helt rätt, mycket är verkligen så överdrivet här ibland. Som du skrev, det finns många barn som har det tusen gånger värre än såhär, som Soc måste prioritera.
Den som kallar det ”total misär” har uppenbarligen inte hängt särskilt mycket bland underklsssen, minst en sådan där WT-familj var ju standard bland klasskamraterna när man gick i skolan. Den där familjen som de flesta föräldrar inte ville att deras barn skulle vara hemma hos. Skulle Soc ha fosterhemsplacerat alla dessa barn hade deras budget sprängts sönder på ett par månader.
En klasskamrat till mig bodde med fem syskon i en sådan där familj, farsan var alkis (men blev nykter lite senare, vet inte ifall det kan ha berott på pådrivningar från Soc) och professionell dagdrivare som Rask, mamman jobbade i äldrevården som Therese, och barnen hade fler diagnoser än vad de läst böcker.
Minns att klasskamratens lillebror, då nio år, blev hemskjutsad av polisen klockan tre på natten en gång för att han var ute på stan.
Nog var Rasks familj trångbodda i den lilla lägenheten, men i förorterna kryllar det ju av somalier som har fem-tio barn och bor i en tvåa…
Däremot brukar inte Soc se med blida ögon på missbruk i hemmet, när de var på besök sist så märktes det väl inte men nu skulle väl bara en dövblind kunna missa att Baronen går på tjack.
Vad är modus operandi i fall där den ena föräldern missbrukar men den andra är skötsam och i praktiken tar allt ansvar för barnen likt en ensamstående förälder?
De gånger jag hört om barnen som blivit omhändertagna pga missbruk, har det antingen varit en ensamstående förälder som missbrukat, eller ett par där båda missbrukar. Dvs, det fanns ingen som kunde ta hand om barnen och därför fick de inte behålla dem.
Kan Soc då ställa ultimatum ”antingen flyttar du isär från din missbrukande make, eller så riskerar ni att båda bli av med vårdnaden trots att du är nykter” ?
Nog för att jag personligen anser att man kan vara en bra förälder även om man tar droger ibland, dock är ju verkligen inte Baronen det och missbruket har ju eskalerat totalt på senaste, det är inte längre fråga om något ”periodande” eller ”sporadisk användning”.
Urinprov borde väl krävas rätt snart kan man tänka…
Frågan är vad Therese gör då.