Normalisera att inte förlåta

Du är största exemplet på att bli trampad sparkad på och sedan manipulerad gång på gång och ändå förlåta. Du kanske tycker att det är starkt av dig att acceptera att bli behandlad så men för mig är det svaghet. Vi är väldigt olika.

En viss individ har visat dig tusen gånger hur lite du betyder för denne, du har blivit ersatt av kreti och pleti gång på gång men ändå står du där och gråter ”jag älskar dig”. Nej. Du älskar inte, du känner dig ensam och det är där psykopaten tar sig in. Res dig upp, smäll igen dörren och förstå ditt värde. Handlingarna visar allt.

Det räcker för mig att se hur illa en person behandlar någon dom haft nära sig för att förstå vad det är för människa. Konstigt att inte du gör det.

Det står i bibeln att vi ska älska glömma och förlåta men vem hjälper det egentligen?

Vi kan förlåta för oss själva typ ”Jag förlåter dig för att du är en outvecklad eller dålig människa” men jag vill aldrig mer se dig i mitt liv och att man stänger dörren för människor som väljer att begå en dålig handling mot en, eftersom att det var ett aktivt val, och ett aktivt val visar vad den personen tycker om dig.

Ibland kan man ha svårt att ta in hur en människa kan vara så ful för att man själv inte kan relatera men oftast är dessa typer ateister så dom begriper inte att allt kommer slå tillbaka på dom i en ny form tids nog.

Så vad säger ni? Förlåter ni människor och ger dom nya chanser? I min erfarenhet så är det bara att ge djävulen en chans att hugga dig i ryggen ännu en gång. Är det inte bättre att stänga dessa människor ute så att dom lär sig en läxa? Du hjälper halvmänniskan att få en chans att bli en människa i framtiden, inte med ditt sällskap såklart, utan denne personen får hitta andra människor att bli en bra människa mot.

Och kom ihåg att en ensam människa utan en enda vän är en dålig människa som varit dålig mot människor för länge. En fasad kan inte hållas uppe hur länge som helst, människor visar oftast med deras handlingar vilka dom är, men när vi tycker om dom så ser vi förbi tidiga varningsflaggor. Alla som vandrar på denna jorden är inte människor, vissa är djävulens distraktioner.

”Who betrays you once, will betray you a thousand times. There is no need to drink the whole sea to realise that it's salty!”

Det är problemet med Jesus. Han är en sån fucking mes.

Människors instinkt är att inte göra som Jesus. Därav följer att vi alltid är smutsiga syndare. Vilket utgör en resurs som de andliga organisationerna och ledarna sedan kan skörda. Det är hela affärsidén med kristendomen.

Förlåta och ge en ny chans är två olika saker tänker jag. Förlåta gör man för sin egen skull för att få inre frid. Ge en ny chans gör man om personen som har gjort fel visar på en beteendeförändring eller att något i omständigheterna har förändrats så att personen inte kommer upprepa samma "fel" igen.

Nu hittar du på en massa och skriver i affekt.
Men jag minns hur du önskade att han dog, bara några år innan han faktiskt gjorde så.
Jag ignorerade dig efter det, likaså gjorde många andra som du varit vidrig mot. Trots det pockade du på vår uppmärksamhet lång tid efter.

Att göra det till en norm att inte älska, glömma och förlåta nu helt plötsligt, verkar som tidigare skribent påpekade kommit ur att något hänt, och som gör att du nu känner att du måste göra något som är svårt för dig för att inte förlora personen ur ditt liv.

Med tanke på att Högmod är ditt mellannamn, så grämer detta dig mycket. För du är ju något så unikt som en perfekt människa som aldrig gör fel eller har brister så som oss andra.

"Principerna om att älska, glömma och förlåta kan låta abstrakta, men de är verkligen tillämpliga i dagliga situationer. Här är några konkreta sätt att börja utforska dem:

Kom ihåg att alla är mänskliga och gör misstag – inklusive dig själv.
Återuplev inte gamla sår och konflikter. Lägg dem bakom dig.
Praktisera förlåtelse, både mot andra och dig själv".
https://runyourtable.se/blogg/lar-di...a-och-forlata/

Att inte klara av att älska, glömma och förlåta, är ett svaghetstecken som kommer göra den människan väldigt ensam. Sedan finns det såklart handlingar som inte ska accepteras och där ignorans rekommenderas. Hade varit intressant att få veta vilka gränser du sätter och varför? Samt om dessa går åt båda håll eller bara det ena?

Det handlar ju dessutom om tre olika saker som inte alltid behöver ha ett samband. Anhöriga till mördade personer, rekommenderas att förlåta, men inte att älska mördaren eller glömma händelsen.

Förlåta och ge en ny chans är två olika saker tänker jag. Förlåta gör man för sin egen skull för att få inre frid. Ge en ny chans gör man om personen som har gjort fel visar på en beteendeförändring eller att något i omständigheterna har förändrats så att personen inte kommer upprepa samma "fel" igen.

+1 på ovan. Klockrent svar som jag håller med om fullt ut.



TS/jjujju. Min uppfattning är att religiösa människor (du verkar vara en) är att de är sämre på att förlåta då de är fast i olika dogmer och riktlinjer, inte för att de verkligen tycker något utan för att "en bok" påstår något. Hyckleriet bland de som är religiösa är betydligt större än de som inte är lika religiösa då man tenderar att gömma sig bakom något (läs floskler) i syfte att visa sin egen förträfflighet. Jag skulle aldrig lita på en djupt religiös människa.

// CC

Det står i bibeln att vi ska älska glömma och förlåta men vem hjälper det egentligen?

Vi kan förlåta för oss själva typ ”Jag förlåter dig för att du är en outvecklad eller dålig människa” men jag vill aldrig mer se dig i mitt liv och att man stänger dörren för människor som väljer att begå en dålig handling mot en, eftersom att det var ett aktivt val, och ett aktivt val visar vad den personen tycker om dig.

Ibland kan man ha svårt att ta in hur en människa kan vara så ful för att man själv inte kan relatera men oftast är dessa typer ateister så dom begriper inte att allt kommer slå tillbaka på dom i en ny form tids nog.

Så vad säger ni? Förlåter ni människor och ger dom nya chanser? I min erfarenhet så är det bara att ge djävulen en chans att hugga dig i ryggen ännu en gång. Är det inte bättre att stänga dessa människor ute så att dom lär sig en läxa? Du hjälper halvmänniskan att få en chans att bli en människa i framtiden, inte med ditt sällskap såklart, utan denne personen får hitta andra människor att bli en bra människa mot.

Och kom ihåg att en ensam människa utan en enda vän är en dålig människa som varit dålig mot människor för länge. En fasad kan inte hållas uppe hur länge som helst, människor visar oftast med deras handlingar vilka dom är, men när vi tycker om dom så ser vi förbi tidiga varningsflaggor. Alla som vandrar på denna jorden är inte människor, vissa är djävulens distraktioner.

”Who betrays you once, will betray you a thousand times. There is no need to drink the whole sea to realise that it's salty!”

Nu blandar du in äpplen och kameler och begriper inte ens vad jag syftar på.

Jag älskar människor som vill mig väl och älskar mig tillbaka. Jag älskar inte människor för att dom vill bli älskade av mig. Och skulle jag råka älska en människa som inte behandlar mig väl så kommer tiden göra så att jag slutar älska den personen.

Jag har inget minne av att jag har sagt det.

Vi älskar vissa, förlåter beroende på vad det handlar om och glömmer aldrig. Man kan lägga saker och ting bakom sig om man tycker att det var en liten skitsak eller känner att man kommit över det. Sedan finns det stora svek som inte är förhandlingsbara.

Det är hemskt om du tror att du måste förlåta människor som gjort dig illa för att inte bli ensam. Jag kan rabbla upp 5 personer jag inte förlåtit och jag är inte ensam. Vi släpper taget om dom som inte ville oss väl för att få chansen att släppa in nya människor som för med sig ljuset. Håller man fast vid fel människor så kommer dom hålla en tillbaka ifrån att träffa rätt människor.

Det är okej att släppa taget. Och det är ibland nödvändigt. 💫

Du tappade mig direkt vid ”det står i bibeln att…”

Snälla försöka att använda din egen hjärna och strunta i en fantasiboks råd.

Dom flesta som förlåter brukar också ge personen en ny chans. Men kan en människa ångra sig om du ger personen en ny chans? Då visar du att beteendet är okej. Men jag ser det på samma vis som du.

Förlåta och släppa taget som ett adjö. Men inte släppa in personen igen. Tänker också hur dåligt en människa måste må inombords för att svika folk till höger och vänster. Det är inget normalt beteende ifrån en frisk person.

Jag förlåter på mitt vis. Jag accepterar att du är den du är (dålig) och går inte runt och hatar dig, men jag vill aldrig ha med personen att göra igen.

Det ser jag som att ha ryggrad. Det är svagt att ge människor nya chanser när dom visat vilka dom är och man inte gillar det man sett?

Det var bara ”älska glömma och förlåta”

Snälla använd din hjärna och läs igenom hela trådstarten och låt inte dina kognitiva koncentrationssvårigheter ta över innan du svamlar ur dig någonting som inte tillför något av värde för tråden.

Tack på förhand
Vi ser fram emot att du håller käften framöver

Amen 🙏🏻