Normalisera att inte förlåta

Det står i bibeln att vi ska älska glömma och förlåta men vem hjälper det egentligen?

Vi kan förlåta för oss själva typ ”Jag förlåter dig för att du är en outvecklad eller dålig människa” men jag vill aldrig mer se dig i mitt liv och att man stänger dörren för människor som väljer att begå en dålig handling mot en, eftersom att det var ett aktivt val, och ett aktivt val visar vad den personen tycker om dig.

Ibland kan man ha svårt att ta in hur en människa kan vara så ful för att man själv inte kan relatera men oftast är dessa typer ateister så dom begriper inte att allt kommer slå tillbaka på dom i en ny form tids nog.

Så vad säger ni? Förlåter ni människor och ger dom nya chanser? I min erfarenhet så är det bara att ge djävulen en chans att hugga dig i ryggen ännu en gång. Är det inte bättre att stänga dessa människor ute så att dom lär sig en läxa? Du hjälper halvmänniskan att få en chans att bli en människa i framtiden, inte med ditt sällskap såklart, utan denne personen får hitta andra människor att bli en bra människa mot.

Och kom ihåg att en ensam människa utan en enda vän är en dålig människa som varit dålig mot människor för länge. En fasad kan inte hållas uppe hur länge som helst, människor visar oftast med deras handlingar vilka dom är, men när vi tycker om dom så ser vi förbi tidiga varningsflaggor. Alla som vandrar på denna jorden är inte människor, vissa är djävulens distraktioner.

”Who betrays you once, will betray you a thousand times. There is no need to drink the whole sea to realise that it's salty!”

Förlåta och ge en ny chans är två olika saker tänker jag. Förlåta gör man för sin egen skull för att få inre frid. Ge en ny chans gör man om personen som har gjort fel visar på en beteendeförändring eller att något i omständigheterna har förändrats så att personen inte kommer upprepa samma "fel" igen.

Men herregud .. du måste haft en jävla otur med människor för att ha dessa erfarenheter och inställning.

Men självklart finns det bra tillfällen att förlåta saker. Det beror givetvis helt och hållet på vad det rör sig om.

Har din fru varit otrogen med 12 män under en 10 års period där hon haft förhållande med dem som varat några månader per man så finns det ingen anledning till att förlåta det. Men om din unge har tagit 22 kr ur din spargris för att köpa en glass och sen visar ånger för det så finns det ett gott tillfälle att förlåta det när du ser att ungen verkligen menar det.

Sen finns det miljoner olika exempel däremellan där man i vissa fall kan förlåta saker.


Det här stycket var helt obegripligt.

Det låter rimligt. Man hjälper vare sig själv eller någon annan genom att låta människor behandla en illa.

Jag har under livets gång åkt på riktigt tråkiga människor, absolut. Vissa kanske bara var korkade när vi var unga och tänkte inte längre än vad näsan räcker och andra var bara ryggradslösa utan identitet. Betyder inte att majoriteten var dåliga människor, det betyder att jag plockade bort dom som jag inte såg värdiga att stå bredvid mig och ta del av min personlighet. Jag har råd att vara selektiv med vem jag vill ha i mitt liv och inte. Jag är inte desperat så att jag sitter och förlåter människor som jag tycker bevisat sig vara dåliga. En människa som pysslar med sånt gör det inte bara mot dig, utan mot andra också.


Jag syftade inte på barn. Det är ganska uppenbart att tråden handlar om vuxna människor. Du verkar bara vara naturligt korkad, har sett dig i fler trådar och det är inget att hurra för. Hoppas du blir förlåten av alla som tycker att du är sådär jobbigt dum. Jag hade inte orkat. Men du finner nog din crowd du med ska du se.
Dina mentala begränsningar är inte mitt problem.

+1 på ovan. Klockrent svar som jag håller med om fullt ut.



TS/jjujju. Min uppfattning är att religiösa människor (du verkar vara en) är att de är sämre på att förlåta då de är fast i olika dogmer och riktlinjer, inte för att de verkligen tycker något utan för att "en bok" påstår något. Hyckleriet bland de som är religiösa är betydligt större än de som inte är lika religiösa då man tenderar att gömma sig bakom något (läs floskler) i syfte att visa sin egen förträfflighet. Jag skulle aldrig lita på en djupt religiös människa.

// CC

Dom flesta som förlåter brukar också ge personen en ny chans. Men kan en människa ångra sig om du ger personen en ny chans? Då visar du att beteendet är okej. Men jag ser det på samma vis som du.

Förlåta och släppa taget som ett adjö. Men inte släppa in personen igen. Tänker också hur dåligt en människa måste må inombords för att svika folk till höger och vänster. Det är inget normalt beteende ifrån en frisk person.

Jag förlåter på mitt vis. Jag accepterar att du är den du är (dålig) och går inte runt och hatar dig, men jag vill aldrig ha med personen att göra igen.

Det ser jag som att ha ryggrad. Det är svagt att ge människor nya chanser när dom visat vilka dom är och man inte gillar det man sett?

Jag skulle inte säga att jag är djupt religiös. Jag är kristen och jag tror på Gud eller någon högre makt.

Mina riktlinjer är god moral. Vad är god moral? Behandla människor så som du själv vill bli behandlad. Det är väldigt enkelt att vara en schysst människa. Det är svårare att vara en elak/dålig person. Så det krävs mer av det onda för att göra vissa handlingar mot människor som behandlat en väl.

Jag har slut på sympati för egoistiska människor. Jag tycker att dom kan brinna där dom själva startade elden. Det går sällan bra för sådana människor. Jag har sett en del, dom flesta får riktigt tråkiga liv. Ingen vill ju ha med dom att göra tillslut? En klok person som gör ett misstag kommer lära sig något, en dum idiot kommer fortsätta vara en dum idiot mot nästa person och sedan nästa i all evighet.

Jag tycker att det är starkt att vända ryggen för människor som inte gör en gott.

Folk verkar tycka att det är starkt att förlåta och ge idioter en ny chans att krypa in i ens mysiga liv dom inte förtjänar att vara i.

Desto mer aktiva våra liv är, ju fler människor kommer vi träffa. Människor visar sina bästa sidor för att dom vill vara din vän eller bli din partner.

En person som bara sitter hemma och är arbetslös kommer inte att träffa många människor och därav minskar även chansen att träffa både bra och dåliga människor. Alla vi möter är inte stjärnor, det är därför vi lär känna varandra så att vi kan sålla bort dom vi inte tycker har dom egenskaperna som vi söker hos en människa. Jag har ett aktivt liv både jobbmässigt och fritidsmässigt. Jag lär känna väldigt många och ofta och har väldigt lätt för att få kontakt och bli kontaktad av människor.

"Tro" är viktigt då det ger "hopp" och hopp i sig har stor betydelse för många människor. Själv föredrar jag dock att inte lägga för mycket på "tro" utan betydligt mer på egen handling.

Som "moralkod" kan jag se bibelns betydelse men för mig kan du ha samma moral för att du själv tycker det, inte för att det står i någon bok eller för att någon religiös person har sagt något. Antingen tycker du det själv eller så gör du det inte.

Delar dock inte din uppfattning att det är svårare att vara elak/dålig. För mig är det tvärtom. Det är svårare att vara snäll. För mig är människan ett djur och till sin natur är vi egoistiska, konkurrerande samt har ett självhävdelsebehov vilket präglar vår beteende mot andra. Det i sig gör att jag värderar snälla människor högre just för att det lite går emot människans natur.

Jag delar däremot de sista du skriver. Kloka människor, människor som reflekterar och har "rätt" inställning till att lära och förstå sig själv och andra, är generellt bättre människor i mitt tycke sådana som jag vill umgås med. Jag har därmed betydligt lättare att förlåta denna typ av människor och ge dem en ny chans än människor som är inte kan reflektera över sig själva och sitt agerande utan som till sin natur är "skitstövlar".

// CC

Det är problemet med Jesus. Han är en sån fucking mes.

Människors instinkt är att inte göra som Jesus. Därav följer att vi alltid är smutsiga syndare. Vilket utgör en resurs som de andliga organisationerna och ledarna sedan kan skörda. Det är hela affärsidén med kristendomen.