Citat:
Ursprungligen postat av
Tidsresenaren
Jag vet att smaken är olika – men jag måste säga det: tatueringar är nog den mest svårsmälta trenden unga tjejer tagit till sig på senare år. Framför allt när det gäller armar, hals och ansikte – det ser ibland ut som om någon försöker likna en ödla.
Jag bryr mig inte om innebörden – det är helhetsintrycket som spelar roll. En diskret, färgglad tatuering kan absolut funka, men när det ser ut som att man rullat runt i en kopiator blir jag mest förvirrad.
Och ja, jag vet – vi killar är inte alltid några skönheter heller. Men tänk om vi plötsligt började raka benen och stolt gå omkring i shorts och visa upp dem som om det vore en merit? Samma känsla. 😅
Jag dejtade en väldigt snygg tjej för ett tag sen. Allt var på gång… tills kläderna åkte av och man fick syn på en hel muralmålning. Game over, kändes helt enkelt för främmande för reptilen i mig (som tydligen inte är ödla). Vi är goda vänner idag, men jag kände mig som en skådespelare som tappade manus.
Det är inte så att jag hatar tatueringar, men för mig är det en ganska kraftig dealbreaker. Det handlar inte om politik – bara om preferens.
Så jag undrar:
Är det fler som känner så här? Eller har jag fastnat i ett utdöende smakideal?
Och till er som gillar tatueringar – har ni någon teori om varför vissa (som jag) reagerar så starkt?
Bonusfråga: Vad skulle krävas för att ni själva tatuerade er?
Jag funderar på att vänta tills jag får en karta till min hemplanet. Då snackar vi rimligt motiv.
Instämmer till fullo. Tatueringar och piercingar på tjejer är det mest avtändande jag vet. Senaste tinderdejten började rabbla upp tatueringarna på sina nedkladdade armar utan att jag frågat. Strax därpå kommer motfrågan; Har du några tatueringar? När jag svarar prompt nej så undrar hon varför.

Fick kasta i mig två slidenafil för att kunna dra över fanskapet senare på kvällen, det var första och sista träffen med henne. Ironiskt nog skickar hon fortfarande meddelanden ibland och undrar om vi ska ses trots att det var flera månader sen.