Har ni läst de stora klassikerna?

Möss och mänskor. Förjävla bra bok! Den och Flugornas herre W. Golding kan lära oss mycket än i dag.

Topic. Läst en del, men inte alla och det beror också vilka som klassificerar sig som klassiker.
Vet inte vad barnen läser i skolan i dag, men språket har urvattnats. Då är jag ändå ingen språkpolis eller svenkeräratet.

De äldre klassikerna lär oss också om andra tidsepoker.

Många av klassikerna fick man ju sig till livs via "trångsläsning" ffa i gymnasiet. Tyvärr har jag läst så mycket i jobbet att det s a s trängt undan skönlitteraturen. På fritiden läst klart mkt mer fack- än skönlitteratur.

Hade en bra Sv-lärarinna på gymnasiet. Öppnade ögonen för poesi, t ex Coleridge, Fröding, allt möjligt. Fram till dess var jag övertygad om att poesi var något för folkpartister och bögar...


Hitler en mycket bättre orator än stilist, även om Mein Kampf är underskattad. Länge sedan jag läste den. Innehåller många träffsäkra rätt så sköna skruvar, bl a hans analys av ett framtida Israel, (citerar fritt ur minnet) - "skulle inte fungera som en statsbildning i traditionell mening utan mer en avstjälpningsplats för avslöjade skojare...".

"Möss och människor" och "Flugornas herre" fördjävla bra! "Tvångsläsning" på gymnasiet för min del. Minns att både Steinbeck och ffa Golding sedan blev en besvikelse... jämför det med när jag lånade 5-6 Bowie-vinyl av en polare på universitet - inte fan blev det en revolution i huvudet! Fortsatte att vara McCarteyolog och Beatlesfantast... ...allt jag plöjde av hans var ju skit jfr "Under pressure" och "Life on Mars"...

Hon har säkert rätt. De få klassiker jag har läst har varit tråkiga. Samma med den där listan med barnböcker där de har med gamla trista historier bara för att de inte vet bättre eller för nostalgi.

1984 gav jag upp. Tilltalade mig inte alls.
Robinson Crusoe var överraskande bra.

Men min absoluta favorit som också är den enskilda bok som mest påverkat mitt sätt att se på världen är ”och världen skälvde”.

Sen har jag inte läst så många klassiker, förutom de vi blev påtvingade i skolan. Men då hade man ju inte vett att uppskatta såna böcker.

Läste dem första gången frivilligt mycket tidigare än gymnasiet helt frivilligt och de gjorde stort intryck på mig. läste dem senare under "tvång" på gymnasiet och då var det ju inte lika roligt. Inget blir roligt under tvång.

Några av Bowies 70-talare står stadigt i min skivhylla, några Beatles också. Blev inget fan av något, men Bowie snurrar fortfarande då och då på min skivtallrik.

Läser sällan nu, och ännu mer sällan skönlitteratur. Men väldigt glad jag gjorde när jag var ung. Det gav mig ett språk och ett sätt att uttrycka mig på ett bättre sätt kanske. Viss kunskap som i dag är ett klick bort sitter fortfarande i min hjärna och det tränar hjärnan att behålla kunskap.

De gamla klassikerna gav mig mycket även om jag inte läste alla. Tillsammans med Colt45, Mustang, Kosmos, Kalla kårar oh annat skit man läste. De senare har nu ersatts av Netflix för dagens unga.

Absolut var han bättre orator än stilist, det har du rätt i. Att läsa hans bok fick mig att inse att man under 18- och 1900-talet tampades med exakt samma problem som vi står inför idag med transexualitet, mångkultur och allmän dekadens som faktiskt hotar vår existens. Hur han levde i de fattiga kvarteren under sina unga vuxna år och hur det gav honom perspektiv på livet är något jag själv kan relatera till.
Fantastisk läsning med förmågan att vända upp och ner på hela ens världsbild. Finns ju en anledning till varför den är förbjuden på många platser i Europa, och varför den kan vara så svår att få tag på ....

"Och de brände tistlarna" av Yasar Kemal minns jag att jag läste som typ trettonåring. Efter många sidor miljöskildring började det hända saker. Var nog den första klassiker jag spontant läste.

Jag har läst några om man nu räknar dessa som klassiker.

Moberg - Utvandrarna (tvång i skolan)
Dostojevski - Har lyssnat på ett antal av hans böcker. Så jävla bra var de inte.
Orson Welles - 1984 (så där skulle jag säga)
Jules Wernes - En världsomsegling under vatten.
James Clavell - Shogun (om de nu räknas som klassiker)
Jan Steinbeck - Pärlan (tvång i skolan)

Säker fler som jag inte kommer ihåg just nu.

Menar du Jane Austen böcker och wuthering heights

Beror på vad som menas med klassiker. Odysseus av James Joyce har jag försökt läsa flera gånger men kommer som mest en tredjedel på vägen. Don Quijote var oväntat lättläst för moderna ögon. Vill inte göra någon tråkigt lista. Poängen är att så kallade klassiker kan vara mer eller mindre läsbara.

Jag hade en period då jag läste samtliga böcker som nämndes i litteraturhistorie-boken i trean. Jag skämtar inte. Jag har läst alla. De jag missat går antagligen att räkna på ena handen.

Sedan läste jag litt.vet.

Ulysses är sämsta "romanen" i världshistorien. Modern litteratur intresserar mig föga.

Det är inget skryt. Jag är en enkel man. Jag råkar bara gilla Marcel Proust.

"Markens gröda" var nog den största överraskningen. Dels för man tvingats läsa svält i gymnasiet, och dels för att han var bättre än Moberg som jag älskade.

Bland mindre kända ryska klassiker måste jag framhålla "Stilla flyter Don".Den handlar om de rysska kolshosh-sammanslagningarna (gigantiska kollektiva jordbruk). tex. så matade bönderna bara sin häst som de bidragit med.
Efter att läst den vet jag att eu aldrig kan hålla. Det strider helt enkelt mot den mänskliga naturen