Finns det någon Svensk humor som kan mäta sig med Engelsk 70-90 tals humor?

Rally var riktigt kul. Älskade Stojans stryktipsförslag (alla lag med samma tröjfärger som Röda Stjärnan skulle vinna) och hur de gjorde svenska humoristiska versioner av aktuella poplåtar. Hade varit en given succé som podcast idag om de bara lät bli att skämta om bögar.


Varanteatern var de bästa, tätt följda av Killinggänget.

Vad gäller brittisk humor så var ju Svarte Orm, Pang i bygget och Monty Pythons filmer riktigt bra. TV-serien Monty Pythons Flying Cirkus var ojämn. Vissa sketcher var bra, andra skräp.

Många älskar The Office. Jag tycker att det är okej, har aldrig riktigt fastnat för den serien. Little Britain har jag bara hört gott om men aldrig sett själv.

Kan inte komma på nån bra svensk humor faktiskt.

Men det står ju så i trådstarten att TS vill jämföra den engelska humorn med den svenska.

Jag tycker iaf att svensk humor är bättre än amerikansk. Något som kanske inte säger så mycket annat än att jänkarna gör beklagligt usla komedier. Det jag inte kan hantera är att i amerikanska komedier är alla vuxna barn. Alltid. Hela tiden. Jag kan inte relatera till en sån värld.

Mer on topic: Det jag kan komma på bland svenskt där jag skrattat lika mycket som åt det brittiska är:

1) Hassans busringningar på 90-talet. Osäker på hur detta uppfattas om man är av fel generation.
Pappa älskar Kalle Sändare men jag förstår inte alls den humorn trots att det också är
busringningar.

2) Första säsongen av Angne & Svullo. Kommer säkert en hel del protester här men då när det kom
upplevde iaf jag det som rätt nyskapande. Senare när jag fick fler referenspunkter och utvecklat
litet analytisk förmåga tolkade jag det som en parodi på svensk buskishumor. När de försökte sig på en fortsättning blev det dock smärtsamt tydligt att det var slut på idéerna.

Men mot den klassiska brittiska humorn står den svenska sig slätt. Britterna har dock enligt mig gått ner sig ganska rejält. Jag noterar att du helt korrekt väljer brittiskt från 70- till 90-tal. Efter millenieskiftet har det inte blivit många skratt för min del. Det finns en del riktigt bra dock. Phoenix Nights, Early Doors, The Office och The Detectorists för att nämna några. Men för varje bra finns det minst fem st. mediokra. Tyvärr.

Även om jag föredrar Ronnies framför Hill så ska det väl i sanningens namn nämnas att det fanns en massa skräp även i deras program. Jag tänker då ffa på sång- och dansinslagen som var ännu sämre än Benny Hills motsvarigheter. De måste ha framstått som nattståndna redan på 70-talet. Kanske var Ronnies tänkt som underhållning för alla. Därav dessa inslag måhända riktade mot dåtidens åldringar.

I know

Humorn var bättre förr, mer stil, underfundig, till skillnad från dagens crowdcontrol som många kör idag. (Vilket så klart kan vara rolig också, vem harv inte garvat åt adam rays Dr Phil liksom)

Tänkte direkt på Peter Dalle och Lorry-gänget.

Humor handlar mycket om att spela på saker man känner igen, viss humor är kortvarig funkar under en kort period vid ett speciellt tillfälle.
Som du så har jag aldrig fattat amerikansk humorn.
Däremot älskar jag brittisk humor som monthy phyton, men även serier som one foot in the grave only fooös and horses. m.fl. Men mycket p.g.a att jag var mycket i England under sent 70 tsl och tidigt 80 tal
Det handlar om att görstå språket men även undertoner etc.
Vilket jag inte gör med Tysk eller Amerikansk humor.
Sen har vi några Svenska storhetstider som Hasse och Tage, Roffe Bengtsson senare Galenskaparna och aftershave.
De håller fortfarande.
Samtidigt som Lorry och Ronny och Ragge bara är pinsamt idag.
Men det kan bero på minålder också vilka delar man känner igen och kan relatera till.

Precis de fyra som jag tänkte på som ”engelsk humor”.
Det är svårt att hitta svenska motsvarigheter.
Kanske någon enstaka sketch med Freudian Slip.

Precis de tre som jag tänkte på som ”engelsk humor”.
Det är svårt att hitta svenska motsvarigheter.
Kanske någon enstaka sketch med Freudian Slip.

Det blev humor av mina svar också…. Sorry

Humor i sig när folk börjar gräla seriöst om vad som är bra humor: 'Det är bara trams! -Nähä det är jättebra! -Nänä!'

Jag med min förkärlek för både svensk musik och svensk humor har nog de flesta favoriter i det svenska, kanske framför allt Svullo och Lorry (på helt olika sätt då).
Tycker Dalle som själv var högst Python-inspirerad gjorde det bra mycket smartare och bättre än engelsmännen.



Hade han sett in sig extra på svensk humor då eller?
Ludmila Engquist sa iofs ngt liknande i Carina Bergfeldt och föredrog rysk humor Säger väl litegrann. Jag börjar känna mig ensam.