Citat:
Ursprungligen postat av
Rullator-Ronny
Som rubriken lyder. Vad har Iran gjort Europa eller USA? När har de hotat oss? Hur många terrordåd har utförts i väst med någon som helst koppling till Iran eller iranier? Inga som jag känner till, och definitivt färre än vad andra länder i regionen har gjort. Inklusive israeler, men de är hur älskade som helst, speciellt i USA.
"De är religiösa extremister" - Jaha och? Det är de flesta arabländer, men till skillnad från Saudiarabien mfl så bygger inte Iran moskéer i Sverige. Dessutom var det väst som tillsatte dessa religiösa extremister till att börja med.
"De har/försöker skaffa kärnvapen" - Jaha, och? Det har Pakistan (där kan vi snacka riktig terrorstat) och Israel också. Israels säkerhetstjänst mördade dessutom med hög sannolikhet en amerikansk president när han försökte förhindra dem från att skaffa kärnvapen, men ingen i USA krigshetsar mot Israel för det.
USA och Israel har inte rätt att bestämma vilka som ska ha kärnvapen, i synnerhet inte när de själva har det.
Dessutom så gillar inte jag blattar, men iranier/perser är helt klart de mest vettiga blattar jag har stött på. De är definitivt mer civiliserade än någon av deras grannar, och Persien är en av de äldsta länderna som existerar.
Varför hatar Trump Iran? Är det bara för att han älskar Israel/judar eller finns det någon annan anledning?
Som vanligt har allt en lång historik. Det är bara att välja var någonstans i historien man väljer som start punkt för att förklara. Iran och USA gillar inte varandra på grund av tidigare historik t.ex. Ska försöka beskriva en del av varför, och ta med historiken.
Iran är inte "onda", men dom har blivit misshandlade av så många som vill åt deras olja, så dom litar inte på många västländer längre. Det har kommit att bli en inställning i Iran att väst är giriga och ansvarslösa och vill bara åt det dom själv vill ha och ger inget bilateralt tillbaka utom pengar. Och väst anser sig ha rätten att bestämma allt. Men litar man inte på väst, då beskrivs man som ond, fel, illojal och skum - i västmedia.
Iran är inte bara ett land utan består av Perser (som även finns i andra länder). En del av persernas självbild och identitet är kopplat till storheten i det forntida persiska riket, Akameniderna (ca 550-330 f.kr), finns i dagens Pakistan till Grekland och Libyen m.m.
Det är kanske starkaste eran av dominans som fungerar som urbild till iransk nationalism och deras politiska berättelse. Det finns en mytisk önskan att återställa en upplevt förlorad storhet i Iran. Den självbilden har ibland lett Iran till kärv inställning till andra regionala stormakter som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Israel, eftersom det ligger lite i persers självkänsla att inte se sig själva som sekundära.
Iran har varit monarki under mycket av senaste historia (monarki = man har en kung eller högsta regent som kör det mesta av showen). Reza Shah Pahlavi, var Shah (kung alltså) 1925-1941 och försökte modernisera Iran, ville bjuda in t.ex. sekularism och industrialisering, han såg världen förändras snabbt och ville vara en del av det. Trots Irans oljerikedom såg Reza Shah landet släpa efter, och ville omvandla Iran till en modern stat. Men hans reformer var långsamma och mötte motstånd från Irans många konservativa , som såg förändringarna som ytliga och emot religiösa värderingar. (Konservativ = vill "konservera", bevara det som är, eller har varit, vill inte förändra eller utvecklas).
Under andra världskriget invaderade både Ryssland och Storbritannien Iran för att sno oljan, för att använda i kriget. Så Reza Shah tvingades avgå, och då blev hans son Kung istället, Mohammad Reza Pahlavi. Britterna blev kvar i Iran i över 10 år efter andra världskriget. Dom moderniserade oljeutvinningen åt Iran, men till priset av att britterna skulle kamma hem en maxxad del av pengarna från oljan.
I början av 1950-talet ökade nationalismen i Iran, premiärminister Mossadegh förstatligade nu oljeindustrin som hade kontrollerats av britterna. Det gillade inte väst alls, man tar inte nappen ur munnen på USA och England utan att det blir ett sjuhelvetes liv. Mossadegs drag gjorde så Irans ekonomi störtdök och råkade ut för handelssanktioner och embargon, och kungen Shah Mohammad Reza Pahlavi fick skulden för eländet i landet, till den milda grad att han vart tvungen att fly Iran.
USA ser då sin chans, och skickar in CIA för att 'ta hand om’ denne USA-vänliga Shah, hjälpa att behålla honom vid makten. CIA finansierar detta, samt hjälpa Pahlavi börja etablera sin egna nationella säkerhetstjänst, SAVAC, mot att USA får säkra enorma oljeresurser i Iran när Shah Mohammad Reza Pahlavi ska återvända till Iran. CIA lyckas även indoktrinera honom att det största hotet mot Iran och Irans modernisering är kommunister, inte religiösa fundamentalister osv.
1953 genomför så CIA operation Ajax, dvs dom störtar Mossadegh och installerar västvänliga Shah Mohammad Reza Pahalvi som kung igen, och får nära ensamrätt på oljan från Iran. Fuck britterna. Det här vart allmänt känt, att USA installerar marionett-regimer överallt, och skapade ett djupt hat mot främst USA men även mot väst överlag.
På 1960-talet lanserade kung pahlavi 'den vita revolutionen', en serie moderniseringar och landreformer som syftade till att industrialisera Iran. Men det fördjupade klyftan mellan monarkin och religiösa ledare. Ruhollah Khomeini, en framstående präst, framträdde som högljudd kritiker av shahen och fördömde både reformerna och västerländskt inflytande. Khomeini landsförvisades 1964 av Shahn, men Khomeinis martyrskap och budskap om opposition fortsatte att få dragkraft bland konservativa och religiösa delarna av samhället.
I slutet av 1970-talet kulminerade missnöje med kungens auktoritära styre, Irans ekonomiska ojämlikheter och Kungens band till väst. Vart omfattande protester. Khomeini, fortfarande i exil, blev en symbol för motstånd och krävde upprättandet av en teokrati, en islamisk stat, och att kungen måste ut.
1979 blir läget så illa att det är demonstrationer och kravaller i princip varje stor stad i Iran, och Shah Mohammad Reza Pahlavi blir tvungen att fly Iran igen. Khomeini återvände då och övertog snabbt ledarskapet, förvandlade Iran till islamisk republik och etablerade en teokrati som var djupt antivästlig. Det blev en djupgående förändring i Irans politiska och religiösa landskap, den iranska revolutionen.
Irans sista kung dör 1 år senare, i exil. 1979 tar agitatören Khomeini över, som inte skräder orden med hur väst är omoraliska självförgörande kulturer. Det installerar ett nytt klimat i Iran, som bland annat sporrar utvecklingen av Hezbollah som respons på Israels invasion av Libanon 1982, starkt Israel-motstånd, västmotstånd överlag. Khomeini själv sitter tills 1989 men även sen dess har Irans ledarskap varit stökigt och kontroversiellt. Förtroendet för väst har aldrig riktigt helats.
Under de senaste decennierna har Irans ledarskap - t.ex. under personer som Mahmoud Ahmadinejad (2005–2013) - genomlidit en radikal, sekteristisk tolkning av shia-islam, med messianska övertygelser om återkomsten av Mahdi, en religiös figur från 1200-talet som ska ge världen rättvisa; och att Mahdi ska återuppstå under vår livstid osv.
Medan Iran fortsätter att modernisera, särskilt inom kärnteknik, är många västerländska nationer, särskilt USA, motståndare till Iran. Man gillar överlag inte när andra länder skaffar sig större militär eller vapenmakt; minskar möjligheterna att utnyttja dom då. Möjligheten för Iran att utveckla kärnvapen oroar även regionala rivaler som Israel och Saudiarabien (USAs allierade).
Idag existerar Iran lite med dubbel identitet. Både som teokratisk stat och en moderniserande nation, med starkt autokratiska tendenser på grund av vad Iran genomlevt dom sista 100 åren. Deras djupt rotade stolthet över det persiska arvet, i kombination med misstänksamhet mot västerländsk inblandning, fortsätter forma Irans utrikespolitik och interna politik.
Iran stöder proxygrupper som Hizbollah och Hamas m.fl. (precis som t.ex. England, USA och Frankrike också gjort när det gynnat deras intressen) och använder dem som hävstång i regionala konflikter. Iran vill moderniseras men Irans auktoritära ledarskap och historia av extern manipulation drar åt handbromsen och har lämnat landet relativt isolerat på den globala scenen politiskt, med djup misstro mot både väst och deras regionala grannar.