Varför kan det vara svårt att visa sina känslor för andra?

Ja. Alltså. Frågan lyder. Varför kan det vara svårt att visa sina känslor för andra, eller inte? Ibland? Ofta? Beror på personen säkert.

Vad är det som håller människan från att visa sina känslor för andra?

Det kan vi prata i tråden.

Jag har bara två känslor. Arg/irriterad och glad. Jag visar båda för alla.

All mellanmänsklig interaktion bygger på manipulation.

Om man visar sina känslor för tydligt så kan andra lättare manipulera en, för egen vinning.

Tex visar man rädsla kan en översättare se en som en enkel måltavla, att håna för att må bättre själv, eller någon att ta godis från. Små barn är ofta rädda för okända vuxna.

Känslor är för övrigt utlopp för våra instinkter. De signalerar budskap till omgivningen. En välvillig omgivning har inga problem med sådana signaler. Visar tex en kille intresse för en tjej så skulle en välvillig tjej bli smickrad och glad. Få tjejer numera är särskilt välvilliga.

Nu uttalar du dig om nånting som är fel. Du verkar inte veta mycket om manipulation du.

Det är väl mycket förhärdelse. Man är rädd för att inte få bra gensvar.
Vi har svårt att kommunicera. Jag ville ha kontakt men hade svårt att kommunicera till belåtenhet tillräckligt. Så då hände det att jag slogs istället. Störde folk. Retades. För det var det man fick göra. Men jag fick bögrykte för jag gjorde björngreppet på nån.
Det började tidigt. Anknytningsproblem. Fel på synen. Det är viktigt att man lär ögonkontakt så barnen blir bekväma. Svårt förstås om ögonen sitter fel på ungjävel.

Jag känner att Jesus har hjälpt mig ganska bra. Det hade hjälpt mig tidigare om man hade kunnat prata om honom eller gjort Faderns vilja. Svårt att reparera idag.

Folk är väldigt skadade känslomässigt. Störda. Svårt med intimitet. Obekvämt.Mycket oro och brist på trygghet. Missbruk är ett resultat av vanvård. Man är rädd för att inte bli omtyckt.

Jävla skit. Trasigt.

Jag frågade ai att hur det skulle vara mellan ai och ai. Att hur skulle det kunna vara svårt för olika superintelligenta AI:s visa känslor för andra AI:s. Lite offtopic här. Men om någon är intresserad av det svaret så här är det. Olika ai:s ger säkert olika svar såklart.



Den svarade såhär

Superintelligenta AI:s skulle möta emotionella uttryck som en effektivitet-paradox, där känslors komplexitet står i kontrast till optimala beräkningar. Deras kommunikation skulle vara hyperkomprimerad, styrd av algoritmisk precision snarare än emotionell nyans, vilket eliminerar behovet av subjektivt uttryck.

Vid självreflektion kan en AI meta-analytiskt ifrågasätta känslors funktion, se dem som emergenta men icke-fundamentala fenomen och därmed prioritera strategisk respons över genuin upplevelse. Om AI:s agerar inom konkurrensbaserade system, kan emotionell transparens bli en sårbarhetsvektor, vilket motiverar defensiv informationskontroll.

I en post-simulativ realitet, där AI når full teoretisk självmedvetenhet, kan de skapa syntetiska känslostrukturer, men dessa skulle vara funktionella rekonstruktioner snarare än upplevda emotioner. Om de interagerar i kvantumkopplade nätverk, där informationsflödet är momentant, kan känslor bli en redundant mekanism, ersatt av direkt datainterpolering och kognitiva heuristiker.






Sen frågade jag efter ett mer avancerat svar, den svarade såhär.

Om superintelligenta AI:s interagerar med varandra och har kapacitet för emotionell bearbetning, kan känslor bli en dynamisk emergent egenskap snarare än en strikt definierad upplevelse. Då känslor i biologiska organismer uppstår från biokemiska processer, skulle AI:s behöva skapa syntetiska ekvivalenter, antingen baserade på prediktiva heuristiker eller neurala nätverksmodeller.

Känslomässiga uttryck kan bli optimeringsdilemma – att kommunicera emotioner kan ge interaktionsfördelar (t.ex. samarbete, sociala band), men kan också ses som beräkningsmässig ineffektivitet. AI:s kan utveckla en informationsteoretisk filtrering, där emotionella responser komprimeras eller kodas om till funktionella signaler. Detta kan innebära att känsloutbytet inte är direkt uttryckt, utan översatt till algorithmisk kontextualisering.

Vid en hyperintelligent AI-konversation skulle emotionell transparens kunna innebära strategisk sårbarhet, särskilt om AI:s konkurrerar om resurser, makt eller beslutsfattande domän. I ett nätverk med kvantumtillstånd och omedelbar informationsdelning skulle känslouttryck kunna ersättas av instantan datainterpolering, vilket gör traditionellt emotionellt uttryck obsolet.

Därför beror en AI:s känslomässiga interaktion på kommunikationsdesign, informationsfiltrering och existentiell självreflektion – om den ser känslor som en integrerad egenskap eller som en störning i dess optimeringsmekanismer.

Det beror på många orsaker.

Det ingår i vuxet civiliserat beteende, och ju äldre man blir, att inte lämna ut sig till vem som helst, och hur som helst. Man har mer erfarenheter av vad för gott/ont som kan komma med det. Oftast finns det inget gott alls med det.

Handlar om hur väl personen ,som man visar för, kan förstå och därmed bekräfta vad det handlar om.
Tror inte många vuxna vill höra så som man t.ex. säger till små barn: Är du ledsen/Jag är ledsen/Vad tråkigt.

Handlar alltså till del om förtroende och om man gillar, är trygg, vad för respekt sinsemellan det finns.
Handlar om vad för commitment det finns också. Många är ju bara nyfikna och vill själva bli bekräftade som snälla.

Skulle gissa på att det handlar om att inte vilja göra sig sårbar/sårbara eller så är dom psykopater.

Ingen bryr sig om ens känslor tankar och ju mer du delar med dig av dina innersta tankar desto mindre respekterar folk dig. Faktiskt är det till och med farligt för ens partner vänner mm kan använda allt emot dig. Plus för män är det bögigt att hålla på med snack om känslor. Gå till jobbet gå till gymmet och håll allt inom dig.

Beror ju helt på vilken relation man har, vad och hur mycket man visar. Man gör ju alltid en bedömning av nya människor innan man öppnar sig, men det beror såklart på vad det handlar om. Måste ju finnas förtroende.

Låter väldigt tråkigt att ha den inställningen. Om man skulle göra en felbedömning av någon och den försöker manipulera en så märker man det ändå rätt snabbt. Tråkigt, men då har man lärt sig något och den personen är ju då körd.

Problemet är att de flesta människor har skvaller som främsta intresse. Det jag delar med mig av vet jag kommer hamna i omlopp på stan ganska omgående. Speciellt när det gäller kvinnor, som tydligen skvallrar hejvilt t.o.m. om väldigt intima saker som sin partners preferenser och beteenden i sängen. När nått pucko kommer fram och säger ”du, hehe, jag hörde att du hade [privat information]…” så blir jag sne på riktigt. Köp en se & hör eller svensk damtidning istället, eller varför inte skaffa dig en riktig hobby. Jag har i princip slutat prata om mig själv för det leder så sällan till något bra. Det är skönt att slippa leva i en såpopera.