Citat:
Ursprungligen postat av
Poipy
Jag lutar åt vänster i många frågor, inte minst när det gäller välfärd och social trygghet, men jag delar samtidigt vissa av SD:s synpunkter, särskilt när det gäller en reglerad och ordnad invandringspolitik. Det handlar inte om rasism eller exkludering – jag vill bygga ett starkt folkhem för alla medborgare, oavsett bakgrund. Det är frustrerande att bli kallad rasist bara för att man vill prata ärligt om invandring och hur vi ska klara integrationen och stötta dem som redan är här.
Det är fullt möjligt att förena en vänsterideologi med krav på en fungerande, reglerad invandringspolitik. Det betyder inte att man är främlingsfientlig, utan att jag vill se en politik som tar ansvar för samhällets alla delar. Många väljare både S och SD som känner sig åsidosatta och trötta på att bli kallade rasister när de bara vill diskutera verkligheten. Du nämner att SD ofta är en toppstyrd organisation som framställer sig som ”realister” men förnekar rasism. Jag håller med om att det finns problem där, men det är också viktigt att förstå varför människor dras till deras budskap många S och SD väljare känner sig inte hörda. Jag själv vill ha ordning och trygghet.
Jag ser också att S historiskt har varit det parti som byggt upp Sverige och har haft möjlighet att sänka invandringen när det krävdes, men i dagens politiska verklighet är de beroende av flera andra partier och kan inte driva lika strikt politik som jag i alla fall vill se. Därför funderar jag ibland på hur en pragmatisk lösning skulle kunna se ut, även om det kan vara kontroversiellt som sagt S och SD regering. Slutligen vill jag poängtera att jag inte vill ha en polariserad debatt där vi kastar etiketter, utan en öppen och respektfull dialog. Det är först då vi kan förstå varandra bättre och hitta lösningar som fungerar för hela Sverige som sagt syftet med min första fråga.
Det här besvarar din TS fråga, genom att beskriva skillnader mellan sossar och höger-extremt tänk, och dom väldans stora svårigheterna för sådana att samarbeta på sikt. Sossarna är väldigt mycket för samarbete, med nyktra samarbetspartners. Sverigedemokraterna är rent ut sagt emot samarbete, med någon. Alla politiska åsikter i Sverige är fel, utom deras egna.
I ditt inlägg ovan tillade du även att du vill ha pragmatism i politiken samt ”ordning och trygghet” också, vilket är ett ledande begrepp inom extrema höger. ”Lag och ordning” är orden dom oftast använder för att hänvisa till samma sak.
Jag menar inte att kasta etiketter, utan att klargöra varför din frågeställning hamnar på sniskan; de flesta Sverigedemokrater anser dom lutar till vänster också, det gjorde Hitler med. Det gör det inte till sant. Man är inte vad man säger sig vara eller tror sig vara.
Sveriges invandringspolitik är reglerad, fungerande, och ordnad i internationellt perspektiv. Vi kan däremot inte reglera hur många som söker sig hit. 1969 hade vi ca 95000, medan 2024 hade vi ca 94000, och hur många som söker sig hit skiftar brant, mycket pga omvärldsfaktorer.
Det är sant att sossarna inte driver en ’strikt’ politik. Dom gör vad som är möjligt under rådande omständighete. Det inkluderar konsekvenstänk och hänsyn för att sossarnas relativa vänster-politik är bara 1 politisk röst i samhället som bara representerar den politiska färg dom står för. Sossarna vore ibland dom första som skulle arbeta oförtröttligt med att se till att högerns röster måste höras i samhället, gröna, religiösa, blodröda, även vissa brunblodiga osv så att alla sidor kommer till tals. Så ser de flesta partier på saken. Utom SD. Det tänk som upprätthålls av SDs partiledning är att alla andra politiska åsikter hotar landets överlevnad.
Att SD har- och alltid har haft extrema problem internt, det är likvärdigt med en privatperson som lever- och alltid levt en väldigt stökig oregerlig tillvaro. Det är vittnesmål för- och resultat av vad SD är i sin kärna. Att tro att samarbete med en sån person ska leda till något annat än att denna persons tidigare fungerande och levnadssätt implementeras i processen, det är naivt. Det har vi redan sett, när SD kom in i Riksdagen. Blev ungdomsgård för problembarn direkt i stora delar av Riksdagen.
Alla partier är beroende av alla andra partier i olika grad och mått. Men det vill inte SD tillstå. SD är extrema om att vilja ha en odemokratisk och autonom utopisk politik i revolutionär anda som drivs av populism där man inte bryr sig om konsekvenserna. Bara det, är en fundamental ideologisk skillnad mellan S och SD.
Möjligheterna till samarbete, måste bestå i likartade känsla och förstånd för process, syfte och mål. Målsättningen man ser, bär i sig väldigt ofta budskapet för vilken process man anser är rätt, eller behövs. Säger någon "Muslimer ska ut, nu direkt", då förstår man direkt vilken känsla för process som denne har, och kommer tillämpa i politiska samarbeten. Skillnaderna mellan SD och andra partier i det här avseendet är så stora att det skulle bli cirkus. SD bryr sig ju knappt om att se till att få sin egna politik införlivad. Vad kan dom göras gör S?
Ville man reglera invandringspolitiken ännu snävare än den vi redan har, och anser att medborgare i Sverige lider under ett politiskt etablissemang som folket själva inte har tillgång till (vilket är kapital-fel, Åkesson själv blev ju topp-politiker ifrån att ha varit ett problembarn), och säger att man är för en bättre integration, genom att vilja minska närvaron av de som vill integreras, och genomföra detta via samarbete med de som inte vill mycket mer än upprätthålla den primära rasistiska ådra dom kommer ur, då måste man förstå hur detta kan uppfattas och låter.
