Citat:
Ursprungligen postat av
Tissetiss
Kommer alltid finnas de som har råd att lämna bud i stabila i tryggare områden. Det finns money därute. Det håller priserna uppe.
Men de som har lägre inkomster kommer inte kunna hitta det de behöver till det pris de har råd att betala. Vi har pratat om trångbodda nyanlända invandrare (oftast). Det kommer bli vanligare bland alla, åtminstone i storstäderna eller populära orter.
Vi får ju inte glömma att många bodde trångt förr. Det är inget nytt. Fattigdomen var utbredd. Min farfar hade inga skor sommartid. Han fick gå barota. Uppväxt på landet. Sen var han tvungen att försöja en äldre kvinnlig släkting innan han kunde gå vidare med sitt liv. Vi pratar om i början på 1900-talet. Mina föräldrar gick i skolan, fick hyggligt bra jobb och många gånger bättre ställt, men det är ingen naturlag som säger att gemene man kommer ha välstånd framöver. Tillräckliga boenden för familjer till rimliga priser är oklart.
Det är en bra kommentar.
Väldigt många verkar inte begripa hur eländigt det var i Sverige bara för ett fåtal generationer sedan.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sonnenwende
Ett orostecken är att små lägenheter inte stiger utan tvärtom verkar sjunka i pris eller vara svårsålda.
Hur skall den såkallade byteskedjan kunna upprätthållas utan inflöde underifrån?
Var skall insatserna till stora Brf och villor tas om inte hela marknaden lyfter?
Kontantinsatserna kommer från sparande.
Hade jag låtit min kontantinsats, när jag köpte första småhuset, vara kvar på börsen och den följt index hade den varit 4.5 miljoner nu. Och det är en ok kontantinsats nu.
Och hade jag skvättat på med något litet månadssparande hade jag utan bekymmer haft det dubbla, 9 miljoner, nu.
Bostadspriser på riksnivå har inte stigit bättre än aktiesparande.
Dvs det går utmärkt att bo i HR och aktiespara och få till en bra kontantinsats.
(Sedan kan det finnas små unika områden som stiger mer, men det är en annan sak).
En viktig sak dock är att väljarna inte väljer partier som söker hämma tillväxten med regleringar skatter och bidrag. Som prof Lars Jonung visar så föll Sverige map levnadsstandard jämfört med en grupp jämförbara länder, mellan 1950-1995. Och det kan han visa berodde på regleringar som (S) införde. Tage Erlander, Olof Palme och Ingar Carlsson arbetade för att eliminera privat sektor. Jag kommer själv ihåg från 70-talet när folket klagade på konfiskatorisk beskattning av sparande, att svaret då var att det inte skulle finnas något privat sparande, utan sparande skulle vara offentligt.
Börsen på 70-talet var också realt en katastrof. DÅ gick det inget vidare att spara.
Men efter Carl Bildt-regeringens städjobb gick det nödtorftigt att spara. Och går fortfarande.