Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
”Visst kommer du ihåg vårt lilla samtal Lisbeth? Det var ju som igår! Eller hur Bettan?”
Även om Lisbeth inte råkade vara med på rekonstruktionerna var det knappast något SE kunnat räkna med på förhand. Och eftersom SE:s historia till stora delar kretsar kring interaktionen med Lisbeth hade det nog blivit svårt att försöka ”hoppa över” den biten.
Det gjorde han ju heller inte någon ansats till i rättegångarna, där han verkligen la ut texten om sina interaktioner med Lisbeth trots att hon medverkade i samma rättegångar och enkelt hade kunnat ta del av hans vittnesmål. Vilket hon möjligen också gjorde.
Även om rekonstruktioner oftast inte går till riktigt så, så torde hans föreställning om saken varit att han skulle stå inför samlad skara mordplatsvittnen och berätta om sina påhittade förehavanden och chansningar och väva in detta i de faktiskt närvarandes berättelser. De som aldrig sett honom, annat än som GM. Det är ett agerande av GM som vore en liten aning.. oförskräckt.
Så är det, han viker inte en tum från sina interaktioner med Lisbeth och inte heller från sina insatser med personen på marken. Och det inte ens i sammanhang där personerna han påstår sig ha interagerat med själva förekommer. Han hade knappast jämkat sina uppgifter om någon protesterade, utan hans uppfattning om förloppet verkar vara en faktiskt sådan snarare än en pragmatisk trevare.
Man kan därmed hoppa till att fascineras över gissarens agerande på nästa nivå. Det vill säga, att när gissningarna till synes lyckats, så träder
fåfänga in och GM överdriver sina chansartade och påhittade insatser. Detta är fallet fortsatt 1992. Det är därtill så att sådant han går runt och berättar i sin sociala omgivning tycks kullkasta det han hittat på för att skydda sig om någon skulle granska det. Vi har alltså att göra med en GM som samtidigt beter sig som ett lite stolligt vittne. Som tar sig sådana små friheter en person höjd över varje misstanke kanske kan unna sig.