Citat:
Ursprungligen postat av
Alexosigge
Jag har sett detta bland släkt och vänner. Så fort en -son för barn med något annat försvinner -son, oavsett om det är mannen eller kvinnan som har det.
Ser även i barnens klasser - inte många son där. Många påhittade efternamn.
Vad fan är det som händer?
Så här såg det inte ur för 30 år sedan.
Nu kan det inte vara påhittade namn. Enligt namnlagen måste ett efternamn vara förekommande upp till fem generationer bakåt i släkten för att man ska kunna byta och anta namnet. Det du anser är påhittade namn är således troligen förekommande soldatnamn som har funnits under 1800-talet och tidigt 1900-tal. Hos adeln och riddarhuset kan det också vara hopslagna adelsnamn. Har man släkt från Dalarna är efternamnen troligen antingen soldatnamn eller omgjorda gårdsnamn (vars användning i praktiken redan var ett släktnamn när gårdsnamnen användes, fastän de normalt hörde gården till). Hette din farfar Nis Anders Eriksson så kom han under 1900-talets inledning att få namnet Anders Nis.
Sedan är det bara på senare tid som dessa patronymikon har blivit något som upphöjer den svenska kulturen. Förr var ett patronymikon standard för personer som annars inte fick bära ett efternamn.