-son namnen på väg att försvinna!

Individualismen. Man vill vara unik, men ändå passa in. Särskilt populärt verkar ju vara natur- och landsksaps-insipirerade efternamn, som stinker namngenerator, som "Klevelid" och "Perleskog". Så jävla löjligt. Grejen är att jag är FÖDD med ett sånt namn, och har seriöst funderat på att byta till Andersson.

Du glömde ordet "varumärke".

De ärvda son-namnen är ganska intetsägande då de inte längre säger något om vems son (dotter) du är. Svenskan skulle nog funka lika bra om vi bara nöjde oss med ett tilltalsnamn, i övrigt kan vi identifieras med personnummer. Det stora problemet blir nog att pass och liknande regleras av internationella överenskommelser.

Ryssarna har en ganska vettigt standard för att ha koll på folk. Sovjetledaren Gorbatjov hette (och nu orkar jag inte googla, så jag försvenskar stavningen lite) Mikael Sergejevitj Gorbatjov, där mittnamnet visar att Sergej var hans farsa. Alltså, slarvigt översatt: Mikael, Sergejs grabb, Gorbyklanen. Alla kan direkt placera in honom i den lokala hierarkin.
Man kan ju roa sig med att fundera på hur ens egna namn skulle bli med en sådan standard. Det sista namnet (Gorby) ersätts lämpligen med någon familjegård eller motsvarande.
Exempel: Victoria Carlsdotter Solliden (fast Bernadotte duger)

Intressant med ryska traditionen och jag gillar varianten med gårdsnamnet.

En bekant från Västgötaslätten berättade en gång om en granne han hade när han var barn som alla kände som (om jag minns rätt) Norrgårda Magnusas Johan. Det var alltså Johan som var son till Magnus som hade Norrgården. Detta bör ha varit på 1950-talet. I folkbokföringen stod förmodligen något i stil med Johan Andersson och det fanns många med det namnet, men bara en Norrgårda Magnusas Johan.

Folk vill sticka ut och vara unika.

Vårt vanliga sonnamn kommer från förnamnet som min farfarsfar hade.
Sen bröts tyvärr traditionen med att nästa generation fick sonnamn efter sin fars förnamn.
Fast det är ett vanligt efternamn som kvalar in på tjugoitopplistan känner jag en stolthet i att bära namnet efter en person som jag vet var en driftig och duktig person.
Om en son till mig skulle gifta sig med en kvinna och de tog beslutet att ta hennes namn som nån förfader till henne tagit typ som Lindgren, Berglund eller nåt annat intetsägande namn skulle jag bli besviken.
Likväl om de skulle hitta på nåt eget namn som inte har nån historia inom släkten.
Om däremot kvinnan har ett namn de tagit som har med gården eller byn hon kommer från och de tänker bo på den gården eller i den byn har jag mer förståelse att sonen sviker sitt arv och låter sin svärfars namn leva vidare.

Tyvärr är det så. Och det är så dumt, för det folk som byter namn inte fattar är att våra urnordiska son-efternamn håller på att bli just så unika, som de hoppas att deras tagna namn Mjältquist, Flädherspring, Hellefnosck och Tarmluddh ska bli... med den skillnad att de (son-namnen) är vettiga. Och det är en stor fördel.

Magnusas låter som en sorts genitivform och påminner lite i stilen om östbaltiska namn.

Absolut en genitivform och kanske historiskt ett sätt att hantera att Johan inte längre fick Magnusson som patronymikon. Intressant med den östbaltiska jämförelsen.

Inte sett något av det. Är detta ännu ett fjollträsk-fenomen?
Typ för överklassen på Östermalm eller typ Bromma och sådana ställen?

En bra regel är att undvika personer som inte heter -sson, -gren,-ström,-kvist, och liknande vanliga svenska efternamn.

Har faktiskt också bytt efternamn. Har dubbla efternamn - ett -son efternamn från min far och ett betydligt exklusivare efternamn från min mor. De var inte gifta när jag föddes. I samband med att min äldsta dotter föddes ville jag att hon skulle ha mitt -son efternamn som jag fick från min far. Men då fick jag reda på från Skatteverket att det tekniskt sett aldrig har varit mitt efternamn, utan jag har haft det som ett mellannamn under större delen av mitt liv.

Så jag var tvungen att göra en formell namnändring hos Skatteverket där jag tog bort mitt -son efternamn som mellannamn och lade till det som ett efternamn istället. När det blev klart kunde jag ge min dotter -son efternamnet från min far.