2025-05-30, 19:38
  #37
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av GertBenny

Sen om fler personer agerar så här (föredra en skärm framför en annan människa) så tror jag fler och fler blir cyniska och bittra gentemot sina medmänniskor och vi kommer exempelvis se fler ensamma incels samt andra "subgrupper" eller vad man ska kalla dem som växer fram. För vi har alla ett socialt behov, oavsett hur mycket vi försöker maskera detta eller släta över behovets tyngd för vårt mående.
Dessvärre så blir det så, oundvikligen.
Har börjat känna förbittring mot allt folk, trots att jag vet att inget är deras fel och att jag har sett mig själv i detta. Men efter några år av total isolering så blir det så. Det är en bieffekt. Dom där 5miljarderna som skickades till Ukraina kunde istället ha spenderas på att lösa detta problem i stället. Isolering och psykisk ohälsa. Då kanske krigen i världen dessutom minskar....


Citat:

Många unga verkar helt autistiska/livrädda för att prata med andra människor idag. Ser detta på mitt gym ofta där de stirrar ned i sina mobiler och undviker i största möjliga mån att ens titta på andra personer.

Många äldre personer kollar med ofta i sina mobiler, men de har inte den där sociala rädslan för andra människor som unga verkar ha, utan kan med lätthet småsnacka med någon främling och lägga ifrån sig mobilen utan problem. Säger inte att alla unga är så, utan det är ett mönster jag tycker man ser bland dessa.
Intressant. Trodde det var bara jag som blivit folkskygg, men det är vanligt säger du alltså? Säkerligen något som exploderat efter coronatiden. Ingenting har varit sig likt efter det. Det verkar vara en ond spiral. Ju ner man sitter vid mobilen, ju mer folkskygg och deprimerad blir man och vågar inte möta folk även om man får möjligheterna och sitter istället ännu mer med telefonen, osv.
Citera
2025-05-30, 19:39
  #38
Medlem
BadPostures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BigRepublic
Jag trodde jag var ensam i att känna mig så ensam. Det är helt sjukt hur det har utvecklats. Förstår knappt själv hur det blev såhär, allting gick så fort efter pandemin.


Jag bor i en lägenhet inne i stan. Mår extremt dåligt. Brukade ha vänner och flickvän och massor av saker att göra. Blev deprimerad i samband med coronapandemin och är nu helt isolerad sedan 4-5 år tillbaka. Inga vänner, ingen flickvän, ingenting. Har blivit folkskygg och vågar knappt gå utanför lägenheten om jag inte måste, hade varit mycket enklare att rehabilitera och bli social i någon förort eller på landet. Här är det bara en stressig känsla och man känner sig mycket mer ensam när man ser allt folk överallt som gör saker tillsammans. Vet inte hur jag tillåtit det gå såhär långt.

Det är dessa faktorer tillsammans, små burar i stan, coronapandemin, men främst smartphones. Det är den som förstör allt, jag vet inte hur mycket skärmtid jag har, det är alla vakna timmar.

Problemet är att när man är isolerad och mår dåligt så fastnar man i telefonen hela dagen. Hade varit lättare om man haft någon som man kunde tvinga sig att träffa. Allting har blivit så konstigt. Kanske ventilerat för mycket nu, men denna tråd är så viktig. Finns det fler som är såhär isolerade? Inga vänner, ingen som hör sig, ensam varenda dag, varenda högtid de senaste åren. Det är så konstigt. Brukade ha massor av vänner. Jag fattar ingenting länge....

Skyll inte på det. Jag bor i stan och delar inte din upplevelse. Alls!
Livet på landet är gott på sitt sätt, men också överdrivet glorifierat. Hur kul är det att sitta i ett hus i novemberslasket? Att ha mil till närmsta större stad? Allt vettigt folk flyttat till Uppsala/Lund/Stockholm?

Att bo i stan är mer socialt, men inte för de deprimerade som är osociala av den anledningen. Jag hälsar på grannarna, och har ofta spontana samtal med okända på gatan. Det är enkelt att hitta folk att lira musik med. Man kan enkelt hitta extraknäck med trevliga kollegor..etc .
Citera
2025-05-30, 19:48
  #39
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BadPosture
Skyll inte på det. Jag bor i stan och delar inte din upplevelse. Alls!
Livet på landet är gott på sitt sätt, men också överdrivet glorifierat. Hur kul är det att sitta i ett hus i novemberslasket? Att ha mil till närmsta större stad? Allt vettigt folk flyttat till Uppsala/Lund/Stockholm?

Att bo i stan är mer socialt, men inte för de deprimerade som är osociala av den anledningen. Jag hälsar på grannarna, och har ofta spontana samtal med okända på gatan. Det är enkelt att hitta folk att lira musik med. Man kan enkelt hitta extraknäck med trevliga kollegor..etc .
Du missförstod, jag trivdes också extremt bra första åren i stan. Närhet till allt, alltid saker att göra, osv men efter depressionen så känns det svårare att bli social igen när man bor i stan, hur ironiskt det än låter. Det var det jag menade med


Citat:
Har blivit folkskygg och vågar knappt gå utanför lägenheten om jag inte måste, hade varit mycket enklare att rehabilitera och bli social i någon förort eller på landet. Här är det bara en stressig känsla och man känner sig mycket mer ensam när man ser allt folk överallt som gör saker tillsammans. Vet inte hur jag tillåtit det gå såhär långt.

De få gånger jag varit utanför stan de senaste åren så har det nästan varit som en befrielse. Började plötsligt känna mig bättre, stressen försvann, kändes som alla gick runt i normalt tempo och inte massa bilar överallt.

Jag tror mest jag behöver någon sorts rehab...

Jag hade ett riktigt välavlönat jobb, har rest runt hela världen med jobbet och bott på de allra bästa hotellen världen över. Blev rik, men eftersom jag jobbade så mycket så gled man ifrån alla vänner, det är såklart mer komplicerat än så men ska inte gå in på alla detaljer. Hur som helst. Nu sitter man i sin lägenhet i Östermalm ensam och bitter. Utåt sett är det många som tror och tycker att man har lyckats. Men pengar är såklart inte allt.
__________________
Senast redigerad av BigRepublic 2025-05-30 kl. 19:54.
Citera
2025-05-30, 19:48
  #40
Medlem
Naknekejsarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
En del krånglar till det så förbannat. Så här enkelt är det:

Välfärd skapar ensamhet. Människor som inte behöver träffa varandra, slutar träffa varandra. Man måste vara ha en extrem idealiserad människosyn för att tro något annat.

Anledningen till att människor träffas och bygger bo, har aldrig varit "kärlek". Det har handlat om överlevnad. Det har varit en nödvändighet.

Slutstationen för välfärdsprojektet är en väldigt ensam och mörk plats.

Singapore är också fylld med ensamma unga vuxna.
Citera
2025-05-30, 19:52
  #41
Medlem
Hovslättsmannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Naknekejsaren
Singapore är också fylld med ensamma unga vuxna.

Ja? Det är ju inget u-land direkt.
Jag menar självklart välfärd som i välstånd och rikedom, inte det som sossarna kallar "välfärd".
Citera
2025-05-30, 19:58
  #42
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
En del krånglar till det så förbannat. Så här enkelt är det:

Välfärd skapar ensamhet. Människor som inte behöver träffa varandra, slutar träffa varandra. Man måste vara ha en extrem idealiserad människosyn för att tro något annat.

Anledningen till att människor träffas och bygger bo, har aldrig varit "kärlek". Det har handlat om överlevnad. Det har varit en nödvändighet.

Slutstationen för välfärdsprojektet är en väldigt ensam och mörk plats.
Jag kan intyga av egen erfarenhet att det du säger är sant till stor del. Jag har inte behövt träffa någon eller söka jobb osv, vilket lett till isolerinisolering, Foodora, och mobilberoende.

Men hade jag haft vänner hade jag såklart hittat på saker med dom. Så det är mer saker än så som spelar in. I mitt fall är det en mycket komplex historia, men som du säger så, hade man varit beroende av att träffa folk så hade det givetvis varit lättare. Då är man tvungen att slå på charmen. Nu kan jag knappt fejk Le längre när jag blir tvungen att hälsa på någon.
Citera
2025-05-30, 20:02
  #43
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
En del krånglar till det så förbannat. Så här enkelt är det:

Välfärd skapar ensamhet. Människor som inte behöver träffa varandra, slutar träffa varandra. Man måste vara ha en extrem idealiserad människosyn för att tro något annat.

Anledningen till att människor träffas och bygger bo, har aldrig varit "kärlek". Det har handlat om överlevnad. Det har varit en nödvändighet.

Slutstationen för välfärdsprojektet är en väldigt ensam och mörk plats.

Sant. Det verkliga problemet är nog snarare den lånebaserade konsumtionsekonomin, men den är ju dödsdömd.

TS nämner andelen äldre och kostnader för sjukvård som om det vore ett avgörande bekymmer. Det är det förstås inte. Det stora problemet för Europa är att andra delar av världen leder teknikutvecklingen samtidigt som USA aktivt saboterar för Europa, och särskilt för Tyskland.

Sen kan jag absolut köpa att till exempel TikTok är ett gift som, med sina tiosekundersklipp, leder till en slags guldfiskmentalitet.

Så ska man få ut något vettigt av den nya tekniken krävs förmodligen många nya regleringar (även där ligger man väl i framkant i just Kina?).
__________________
Senast redigerad av Kipo 2025-05-30 kl. 20:04.
Citera
2025-05-30, 20:03
  #44
Medlem
Naknekejsarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
Ja? Det är ju inget u-land direkt.
Jag menar självklart välfärd som i välstånd och rikedom, inte det som sossarna kallar "välfärd".

Ah ok. Jag förstår.

Men jag tror inte att god ekonomisk utveckling förklarar saken ändå.

Lägg märke att medelsvensken var mycket rikare än medelkinesen för si så där 30 år sedan och då fick vi 2 batn per kvinna medan kinesen får hälften.

Det hsndlar inte om ekonomisk tygghet, varesig i Kina, Turkiet, Peru eller Ukraina. Det handlar inte ens om att folk inte behöver varandra länge i alla dessa medelfattiga länder där barnafödandet och relationer har kollapsat.

Det handlar om den nya livsstilen unga vuxna fått senaste 15 åren.
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2025-05-30 kl. 20:07.
Citera
2025-05-30, 20:04
  #45
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hovslättsmannen
En del krånglar till det så förbannat. Så här enkelt är det:

Välfärd skapar ensamhet. Människor som inte behöver träffa varandra, slutar träffa varandra. Man måste vara ha en extrem idealiserad människosyn för att tro något annat.

Anledningen till att människor träffas och bygger bo, har aldrig varit "kärlek". Det har handlat om överlevnad. Det har varit en nödvändighet.

Slutstationen för välfärdsprojektet är en väldigt ensam och mörk plats.
Det låter dystopiskt. Som jag förstått det är du en gift och stadgad man med barn. Eller menar du generellt?

Fö håller jag med dig. Jag lever ett oerhört bekvämt liv och är inte direkt beredd att ge upp det. Har aldrig haft det så enkelt och skönt som nu med särbo. Ingen utom jag säger hur och vad om hur jag borde leva mitt liv. Nja åtminstone minimalt.
Citera
2025-05-30, 20:06
  #46
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PhilipsDP18
Människor är dessutom ofta skitjobbiga och totala rövhattar.

Det där är intressant tycker jag.

Förr fanns det tydliga sociala regler, det fanns något kallat hyfs och artighet, just i syfte att få kontakten mellan människor att flyta mer smidigt. Idag finns ingenting. Ungdomar idag får inte längre lära sig tex att ta ögonkontakt när man hälsar, eller att ens hälsa, osv. Det leder till att kontakten med andra blir sämre, och att folk beter sig som rövhattar.

Vi kan ringa eller hälsa på folk vi känner, men föredrar att umgås med tv, mobil, eller dator. För utan god anledning så orkar många inte med andras dumheter. Men de mest dumma människorna blir säkert besvikna när de kan djävlas med allt färre oskyldiga....
Citera
2025-05-30, 20:06
  #47
Medlem
Hovslättsmannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BigRepublic
Nu kan jag knappt fejk Le längre när jag blir tvungen att hälsa på någon.

I välfärdssamhället har vi alla en hang-up på autencitet. Kärlek ska vara äkta. Arbetslusten ska vara genuin. Glädjen ska komma från hjärtat. Skämten ska vara roliga, annars ska man inte skratta.

Jag kommer i kontakt med "unga vuxna" med psykisk ohälsa i mitt arbete dagligen, och de berättar samma sak allihop;

De vet inte vad de vill. De har en princip om att man måste vilja något jättemycket för att en handling ska vara äkta och genuin, och eftersom de inte vill något, så gör de inget. De kallar allt och alla för "fejk", med de kan själva inte ens beskriva äkthet.
Citera
2025-05-30, 20:13
  #48
Medlem
BadPostures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BigRepublic
Du missförstod, jag trivdes också extremt bra första åren i stan. Närhet till allt, alltid saker att göra, osv men efter depressionen så känns det svårare att bli social igen när man bor i stan, hur ironiskt det än låter. Det var det jag menade med




De få gånger jag varit utanför stan de senaste åren så har det nästan varit som en befrielse. Började plötsligt känna mig bättre, stressen försvann, kändes som alla gick runt i normalt tempo och inte massa bilar överallt.

Jag tror mest jag behöver någon sorts rehab...

Jag hade ett riktigt välavlönat jobb, har rest runt hela världen med jobbet och bott på de allra bästa hotellen världen över. Blev rik, men eftersom jag jobbade så mycket så gled man ifrån alla vänner, det är såklart mer komplicerat än så men ska inte gå in på alla detaljer. Hur som helst. Nu sitter man i sin lägenhet i Östermalm ensam och bitter. Utåt sett är det många som tror och tycker att man har lyckats. Men pengar är såklart inte allt.

Du behöver en sommarstuga! Att blicka ut över norra Sörmlands böljande landskap är en lisa för själen! Wilkommen!

(Men det är nog inte så socialt..)
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in