Citat:
Ursprungligen postat av
MisterJones
Det var väl först när han inte blev kallad till rekonstruktionen drygt en månad efter mordet som han började knorra. Innan dess hade han ju hållit en ganska låg profil om man bortser ifrån att han ringde SvD dagen efter mordet. Han hade ju inte heller sett något av värde, egentligen endast en yngre man inne i gränden, mannens "kroppskonstitution" utgjorde underlag för åldersbedömningen. Han fick ju fram sitt förväxlingsbudskap redan vid första inringningen till polisen den 1 mars, och det var ju det som i fortsättningen blev hans käpphäst. Utom vid rättegångarna möjligen, har inte riktigt koll på om han tog upp det då.
Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Ja, rekonstruktionen verkar vara utlösande faktor för den kampanj han bedriver i april 1986 och senare. Det är kanske först då han upplever sig vara förbisedd. Han ska förbittrad ha legat på SvD rejält enligt folk på tidningen vid tiden, men när de insatserna inleddes är okänt.
Och det är riktigt att han inte ägnar sig åt något, som det beskrivs, desperat ringande till media dagen efter mordet. Det är likaså korrekt att hans möjliga skydd mot utpekanden är etablerat i och med att uppgiften är lämnad till PU en gång. Att som GM i tillägg till det driva kampanj i pressen i samma ärende innebär inget annat än en i alla högsta grad onödig och uppenbar jätterisk.
Käpphästen är dels förväxlingen och att den innebar felaktiga inslag i signalementet och dels att han befann sig mycket nära skotten och var ett av de tidigaste eller rentav det allra tidigaste vittnet på plats. Huvudtemat är att han trots allt detta förbisetts. PU å sin sida klassar honom som elefant (någon som klampar runt och egentligen inte har så mycket med saken att göra) och menar därtill att signalementsuppgifterna han lyfter fram har andra ursprung.
Förväxlingen kommer inte upp i rättegångarna. Men väl hans tidiga och ingripande insatser på platsen.
Man kan i rapporteringen april 1986 notera hur han med till synes oriktiga uppgifter tycks försöka bevisa att han faktiskt kunde hinna fram till skotten givet sin egen uppfattning om såväl stämpel- som mordtid, vilka båda var 23.20. Man kan vidare begrunda att han nu korrigerat skeendet till att han hör två skott vid annonspelaren varpå han "rusar" fram till mordplatsen.
Den 1:a mars ser ut att ha varit ett intensivt dygn i kommunikationen, men dagen efter åker han till Idre.
De 5-6 samtalen med polisen den 10:e och 11:e mars, efter att han kommit tillbaka från Idre, kan ses som en intensiv påverkanskampanj. Han tar om det om och om igen, då han upplever att de inte fattar.
Efter detta fick han möjligen en tillräcklig känsla av kontroll, men den rubbades när han inte blev inbjuden till rekonstruktionerna. Rollen som vittne, som han hade arbetat in, upplevdes som bortblåst?
Nu upprepar han det hela både i TV och i kvällstidningar, och styr ånyo narrativet.
Men detta blir det som triggar utredningen av honom, via Ålandskvinnans tips.
Hade han legat lågt, istället för att blicka bakåt, hade nog ingen kommit ihåg honom idag.
Eller hade någon, typ år 2032, gjort en Irvell och kommit på likheten med handledsväskan?
Mr Kontroll. Skandiamannen.