Nu har jag nog fuckat upp odentligt - När man bryter förtroende med sin vän

Sant, så sant. Jag känner mig verkligen som en människa med alla våra felaktigheter. Hon är det med, en naiv och oerfaren sådan. Jag har försökt, verkligen försökt att förklara att hon inte ska satsa på mig, att jag inte är kär i henne och att hon får gå och hitta någon annan. Men ni vet hur det är när man är olyckligt kär och efterbliven i hela huvet: Man skiter i det och ser bar hur "fin" personen är när den gör si mot dig och får dig att känna "så".

Det går att bli kompisar, men inte såhär.

Jag förklarade det för henne på sms. Hon kontrade då sarkastiskt att "ja allting är väl mitt fel". Känns lite väl att säga att "Du får skylla dig själv!" men på ett sätt så är det så.

Om det är något jag utelämnat så är det inte mycket. Det var en del smsande efter men det var mest vem som sa vad och hur jag får henne att känna.
Möjligtvis snäll men också empatisk för hur det skulle kännas om en vän svek en på det viset.

Hon verkar äntligen fattat att jag inte kommer bli hennes, ja. I det här fallet kanske något så drastiskt krävdes.
De säger att kärlek och hat är nära besläktade.

Nä det skulle inte vara mänskligt men ganska omänskligt att plåga sig själv oxå. Dels att hon valde att vilja fortsätta vara vän med nån hon vill ha men inte kunde få sen ställa frågor å även följdfrågor.

Självplågeri som jag ser det. Jag tolkade TS som att hon visste att känslorna inte var besvarade å nog inte kommer bli heller. Men jag kanske missminner mig.

Nä livet är verkligen inte lätt men man behöver inte göra det svårare å jobbigare för sig själv för det 🤷🏼‍♀️

Eller bara en förvirrad människa? En som inte riktigt vet vad den gör eller hur den ska hantera situationen för den har aldrig varit med om det förut?

Min mening var väl att nyfikenheten tar över och den blir likt en vodkaflaska för en a-lagare: näst intill oemotståndlig.
Jag har försökt förklara många gånger att jag inte är kär i henne. Hon försöker ju dejta för att glömma mig(hennes ord).
Men ja det kan ses som ett självplågeri. Vilket är väl det olycklig kärlek är?

Hon är inte en peson som är manipulativ. Hon är faktiskt den jag tror det minst om.
Att hon däremot skulle göra mycket om hon var kär, ja det skulle väl vi alla. Och de som säger nej kan jag säga har aldrig varit ordentligt kära. Man är liksom inte klar i huvet.

Helt klart. Hon kommer nog ta lärdom av det här. Förhoppningsvis inte att "alla män är svin och ska hängas i kuken. Eller jag skoja bara. Men egentligen inte." utan mer att olycklig kärlek är en bitch, han är inte värd min tid och kolla vilken pangkille jag har framför mig nu. Kan ta tid dock.

I hela frågan om trekant så tror jag personligen att man absolut kan ha det med sin flickvän eller fru. Men då måste båda vara väldigt bekväma med varandra och lita på varandra till 99-100%.

Det här fallet med en vän hade ju inte funkat.

Jag tror det är vanligare än folk tror. Ligger inte till normen men de flesta tjejer jag pratat med vill antingen "testa en gång" eller har testat.

Ja förvirrad stämmer nog bra. Min tes som jag skrev om i nästa inlägg är väl att "friend zonen" drabbar de flesta någon gång i livet. För mig var det i mellanstadiet. Det är väl mest ett problem för de som stannar där länge eller upprepade gånger finner sig där.

Man vill väl ändå tro att man kan vara vän med den man tycker som även om kärleken inte är besvarad. Tyvärr fungerar det ju inte. Man intalar sig att det är bättre än inget. De flesta märker nog förr eller senare att det kommer sluta illa.

Edan finns ju den arketypiska "killkompisen" som försöker så osämja i tjejens förhållande i hopp om att få till det vid uppbrottet. Det finns såklart tjejer som gjort samma sal menar hör mest om män som är såpass falska. A shoulder to cry on and all dick to... Ja det var nog den varianten ja främst syftade på som ormar.

Det är kanske något jag ska säga till henne i viljan att hjälpa: att det inte funkar och det är bäst att jag bara bryter.

Jag kan i alla fall, oavsett mina tillkortakommanden, säga att jag inte agerat på det sättet. När jag sagt att hon ska dejta så är det för att jag inte vill ha henne och att hon ska vara lycklig. Inte slösa sin tid.
Det var inte det du skrev men ändå. Sannerligen ormar som gör så.

Svårt att svara på. Jag själv är nyfiken av mig men avlägsnar mig själv från personer som jag märker inte är intresserade eller jag själv inte känner så mycket för. Slösa tid är inte min grej. Men bara för att jag är så, så behöver inte hon du dejtade vara så. Men jag gissar på att hon hängde sig kvar i hopp om att det skulle bli nåt mellan er tids nog. Det är ju en sak att vara olyckligt kär men att hålla sig kvar med/hos den personen man är olyckligt kär i är inte bara självplågeri, det är korkat (iaf i min bok). Å ganska klart som korvspad att hon inte kan glömma bort dig även fast hon gör sina försök genom att dejta andra. Så tänker jag iaf. Jag kan ju ha fel givetvis, jag känner ju inte henne.

Hon är således en människa som ser sig själv som ett "offer", som är snabb att spela offerkortet. Genom att göda detta hos henne kommer du bara att göra henne en björntjänst. En person som inte kan se sitt egna agerande utan bara ser den andres, den är det inte lätt att vara vän med. Vad är nästa sak som hon kommer att skylla dig för? Det kan tyckas vara snällt av dig att du försvarar henne och tänker på henne men egentligen är det elakt. Du hjälper henne inte framåt, du får henne inte att växa vilket hon behöver göra.

Och ja, kärlek och hat är mycket nära besläktade men det är heller inte något som är ditt fel. Kan hon inte se det själv och komma ur dessa tankar/känslor, då var hon aldrig riktigt kär i dig (eller så är hon för mycket i känslomässig affekt för att tänka). Jag vidhåller att hon just nu är mest arg för att du tydligt visat att hennes hopp om er två inte längre har någon bäring. Det är tufft att få en sådan insikt men det tillhör livet. Hon behöver lära sig hantera det och det gör hon inte om du finns där och omger henne med fluff.

// CC

Jag tyckte jag skrev en gedigen och utförlig ursäkt. Wall of text som det kallas.
Nu skriver hon att "hon är mest besviken över hur enkelt jag kastade bort och förstörde vår vänskap". Jag börjar känna att jag har gjort mitt på ett sätt. Som ni säger så var det hon som frågade. Jag bäddade verkligen för att den frågan skulle ställas men det var hon som frågade. Och "ligget" var bra och om K var bättre var verkligen inget som behövdes tas upp.

Frågan är om det är mitt ställe att rätta till henne i det här läget?
Vet inte om en träff på torsdag är en bra idé heller. Vissa tycker inte det. Jag är nyfiken på vad hon kommer säga och ger hon mig skit så kommer jag inte stå där bara och ta det.
Be på bara knän var inte rätt och var väl något som kom upp i desperationen.


Jag skulle säga att när man är så pass kär att man inte ser sig själv så är man väl ordentligt kär. Kanske förblindat så. Likt unge Werther.

Men ja, helt klart arg. Jag har ju som sagt försökt att förklara flertalet gånger men det fortsätter som vanligt. Så där får hon skylla sig själv för att hon inte lyssnar. Det har varit så att hon kommit till en insikt som jag sagt till henne i veckor men det är förrän hon faktiskt känner det som hon landar i "jaha, det xyz han menade". Och då har jag sagt "K, tänk på att xyz är ett faktum".


OT: Är det någon som vet om man kan ändra titeln på en tråd så man kan få den rättstavad??

Lättare sagt än gjort att bara lämna. Speciellt från hennes sida.
Jag kommer behöva göra det dock. Som du skriver så kommer det vara väldigt svårt att gå vidare annars.