Vad fick er att bli normala?

Skönt att höra ❤️ Samma här

Normal vs onormal är ju ett rätt trubbigt begrepp också. Jag vet många "normala" som är jättetråkiga och många "onormala" som är supersköna. Men jag tror man kommer bli mer och mer onormal med åren. Blir man gammal och skönt senil så kan ju vad som helst hända 😅 Man kanske tar rullstolen ut för att mata fåglarna och när man sitter där och kastar sitt fågelbröd mot dammen så upptäcker man att det är en uteservering man kastar bröd på där folk sitter och äter dagens rätt. Det är nog inte så farligt med onormalhet trots allt haha.

Jag skulle definitivt kunna tänka mig redan nu att flytta ut i skogen och bo med naturen utanför dörren bara för att få njuta av lugnet. Se mina husdjur springa ute fritt dagligen.

Jag tänker att jag borde ha gjort mina år som "annorlunda" .

Det lugna livet är faktiskt riktigt bra. Det är egentligen kanske fem år sedan som jag blev "människa" igen och i det så finns mycket av att bara ha lharmoniska stunder. Sedan har alla de här åren haft sina saker att irritera sig på men jag går om jag tänker efter väldigt mycket dagligen och bara lyssnar på fågelsång, andas in dofterna av grönskan och bara strosar eller fjantar med hunden i ett välmående. Skulle vilja ha mycket större skogsområden eller iallafall lå ga vägar av åkrar och ängar samt någon strand att gå till några gånger i veckan.

Det tråkiga livet gillar jag. Det är fridfullt samtidigt som man alltid är med utan dissociativa upplevelser, ingen ångest och oro, ingen rädsla. Ingen stress.

Sedan så är jag väl inte nöjd, absolut inte. Det kan bli bättre. Men vi kan säga som så här att jag tar väldigt lätt på en del problem utan att folk förstår det. För att det egentligen är sådant man gjort för attt jag ska må dåligt av det. Det funkade bara inte.

Alltså 5 år frisk. Och det trots att jag haft riktigt svängigt i en hemskt oskojig relation och dåliga dejter efter det. Men det löser man genom att vägra träffa någon bara

5 år. 🙏

Det låter som en helt perfekt framtidsplan! När man är ute i naturen så kan man vara normal ena dagen och onormal nästa dag. Djuren och träden bryr sig inte om sånt. Skogen är bra där.

Ja vem vet du kanske springer på någon trevlig man någon dag när du går i skogen 🙂

Nja det är inte riktigt platsen där man vill träffa dejtingsugna män så att säga.

Vad fick er att bli normala?

Jag har alltid haft något fel i huvudet. Något är trasigt, skevt, felkopplat. Jag vet inte exakt vad det är kanske är det sömnparalysen, kanske är det sakerna jag ser ibland. Jag praktiserar en gammal religion från centralamerika pga detta.

Allt det här tillsammans gör att jag aldrig riktigt känner att jag passar in. Jag är en risktagare. Inte på det där Linkedin sättet, utan på det där livsfarliga, destruktiva sättet. Jag jagar känslan av kaos. Jag behöver storm för att känna att jag lever. Har aldrig riktigt behövt stå till svars för mina val heller. Inte på riktigt. Kanske en gång. Resten har jag glidit undan. Alltid lugnet före stormen, men sen… jag förstör alltid min egen ro. Blir uttråkad av trygghet. Äcklad av rutin.

Jag älskar att arbeta, men jag klarar inte av att göra samma sak för länge. Har haft fler jobb än jag kan minnas. Samma sak med kvinnor. Jag ville bara ha en. En enda. En som räcker. Men hur fan ska det gå till i den här världen? Allt tar ju slut. Alltid. Några månader, kanske ett år om man har tur, sen är man där igen, ensam, bärs i handen, eller bara tom. Jag har varit kär hundra gånger. Och varje gång trodde jag att det var på riktigt. Det är ett jävla skämt nu.

Politik? Jo, jag var där också. Trodde på idéer. På förändring. På rättvisa. Tills jag såg vad det var, ett jävla skådespel, en cirkus av psykopater och narcissister som pissar på oss från sina jävla piedestaler. Det är ett maktspel. Inget annat.

Och sen har vi gangstrarna. Dom där som spelar tuffa, poserar som bröder men säljer varandra för några tusenlappar. Ormar. Insekter. De kanske är de värsta av oss alla. Smutsiga lögner i mänsklig form. Avskum är vad dom är.

Så jag undrar: Hur fan pallar ni?
Hur blev ni normala?
Hur lärde ni er att spela spelet utan att kräkas?

Hur gör ni?

Säg inte det. Robin hood höll till i skogen. Man kan nästan säga att han tog från dom "normala" och gav till dom "onormala". Han var en hjälte och du hade nog passat bra tillsammans med en sådan person.

Hur lärde ni er att spela spelet utan att kräkas?

Det där lät så himla annorlunda 🤣 Jag vill aldrig möta män i skogen som går där av orsaken att de är singlar iallafall. Det är en sak som är säkert.

Okej så du har en psykossjukdom?

Det förklarar att det är lite svårare att få en innebörd i det du skriver.

Nej motivation fungerar inte om du hör röster eftersom du behöver läkemedel som får hjärnan i kemisk balans.

Psykossjukdomen behandlas av röstmedicin och sömnmedicin. Men min hockeyvinst då? Människor vill vinna mot min hockey tro. Har alla människor fått fri vilja av Jesus ändå har långvarig NHL pågått. Jag kom på för sex år sedan att jag är lurad av umgås med en bekanting. 19 år sedan jag flyttade hemifrån. Fri vilja innebär alla har eget val att välja ligor. Jesus eller Gud har dömt mig före denna månad. Jag säger till Gud att jag vill välja tre ligor CHL, Hockeyallsvenskan och Hockeytvåan.

Jag vet faktiskt inte. Dina inlägg försvinner iväg för långt för att jag riktigt ska kunna förstå din tanke. Jag menar att dina associationer är svåra för mig att uppfatta.

Jag är osäker på om du verkligen har rätt dos och medicin. Du skriver utan att få med fler meningar som kan göra dina ord mer förstådda.

Alla människor har problem med sina relationer och så är det bara.

Ju fler problem man har med sig själv, sitt mående och sin inre balan, ju mer turbulens får man med andra.

Jag tänker att människor får döma hur de vill. De förstår inte vad de inte upplevt och ju värre det var, ju sämre kommer deras bedömningar att vara.

Att inte förstå är ett privilegium.

Gud... om en sådan fanns skulle människans förmåga vara för liten för att uppfatta helheten. Vi är mer likt djur. Begränsade i allt vi gör.