Citat:
Ursprungligen postat av
Komigenngtfinnas
Jag kan hålla med om mycket du skriver. Jag känner en avsmak samtidigt som jag tar ställningen för det.
Nu är vi här. Folk vill bränna koranen.
Vad gör vi pragmatiskt, tillåter det eller förbjuder det, för det är väl där det i slutändan klämmer.
Bör inte det senare vara det mest lämpliga?
Sen tycker jag sjukt nog det sänder signaler för att rösta verkar inte göra så mycket?
Sen varför koranen börjat brännas och diskuteras kanske borde sända signaler om vart vi hamnat i vår invandringpolitik.
Som du skriver I ett mer homogent Sverige så hade vi inte bekymmer som detta. Vad beror det på?
Jag är inte dummare än att jag begriper folks ilska, frustration och kanske rent av desperation inför det faktum hur Sverige har förvandlats på tämligen kort tid. Även jag känner viss frustration, hopplöshet. Känner inte igen mig, och så vidare. Dock tror jag de flesta, är eniga om att koranbränningarna i grunden är ett jävla otyg. Vad förväntar man sig få ut av det som är av positiv natur? Tror man på allvar att det leder Sverige på rätt köl?
Jag tycker det ska bli olagligt att elda heliga skrifter på allmän plats och allra helst intill utövarnas/de troendes byggnader (vill man elda biblar hemma på kammaren, varsågod), oavsett vilken religion, tro och övertygelse det gäller. Även om bränningarna till antalet inte är många, så sänder det ju ut signaler till unga, eldar på det redan polariserade, legitimerar hat och hets mot människor av annan tro och ursprung än en själv? Polisen godkänner eländet. Vad sänder det ut för signaler till (i dessa fall) muslimer? Helt bananer. Först släpper vi in dem i landet med öppen famn och erbjuder välfärd och bostäder, men det är okej att hata och hetsa och förnedra deras religion och böcker på offentliga platser och intill deras moskéer. Detta godkänner riksdag och polisen. Helt bananer.
Sedan ska man ju även komma ihåg, att de personer som (hittills) bränt koraner, är rätt skadade och skeva personer? Det är ju inte vanligt hederligt folk, som är vid sina sunda vätskor, som ägnat sig åt bränningarna efter sitt hederliga arbete, tvärtom.
Jag vet inte, om bokbränningarna egentligen sänder överdrivet med signaler till våra politiker? Det är ju som sagt inte genomsnittssvensken som bränner böcker. Det är tre väldigt speciella figurer. Det hade varit skillnad om ett hundratal hyggliga svenskar vid namn Leffe, Ewa, Kevin, Mattias, Matilda, etc på regelbunden basis bränt böcker runt om i landet och samtidigt ordnat demonstrationer mot ditten och datten som rör invandring, integration och assimilering? Bokbrännarna är extremer. Samtliga tre är/var rätt vilsna halvfigurer, utstötta i viss mån, två av dem anser jag inte ens vara svenskar.