Jo, såg länken, för fan inte klokt, över 20k, hur man än ser på det.
Den siffran stått stadigt senast decennium stilla men också gått upp senaste åren.
Det är så socialtjänsten jobbar för att komma åt pengar till sina verksamheter för om inte skulle personalen inte ha något jobb att gå till.
__________________
Senast redigerad av dansquelcas 2025-05-17 kl. 23:00.
Den siffran stått stadigt senast decennium stilla men också gått upp senaste åren.
Det är så socialtjänsten jobbar för att komma åt pengar till sina verksamheter för om inte skulle personalen inte ha något jobb att gå till.
Tvivlar inte på att du har rätt, "självgenererad byråkrati" som sväller av egenintresse.
Nej. Du vet inte ett skit. Du är rakt igenom totalt obildad när det gäller det område du inbillar dig att du har förmåga att diskutera. I detta fall gäller det juridik, där jag sågat ned vartenda påstående du kläckt ur dig med ren rättspraxis. Då justerar du dina påståenden och gör något löjligt försök att nyansera dina tidigare påståenden. Sluta bara.
Titta bara på det fetstilta du skrivit. Vadå "Nej"? Vadå "journalanteckningar"? Det var alltså ditt svar på detta:
"Praxis är att socialnämnden, till rätten, skickar in hela ansökan och utredning med tillhörande bilagor (yttranden, underlag, vittnesmål). Kurre-Burre, och andra desinformatörer, frågar sig "hur rätten ska kunna granska utredningen för en förhandling i rätten varar ofta bara någon timme, ibland mindre"."
Jag nämner övht inte journalanteckningar. Journalanteckningar räknas ej heller in i det understrukna. Du kan inte skylla dina konstanta uppvisningar av bristande läsförståelse med att du är dyslektiker, ditt problem är betydligt allvarligare än så.
Det är tydligt vilken typ av debattör du är: ett närmast reflexmässigt försvarande av myndigheter, som om deras ord vore ofelbart. Din inställning verkar bygga på det felaktiga antagandet att socialtjänstens utredningar per automatik är sakliga, objektiva och korrekta. Hade verkligheten sett ut så hade ditt resonemang varit rimligt, men så ser det inte ut i den verkliga världen.
I verkligheten består beslutsunderlagen ofta av vinklade eller direkt manipulerade uppgifter. De mest avgörande delarna: journalanteckningar, interna bedömningar, mötesprotokoll är dessutom inlåsta hos socialtjänsten, och det är bara de själva som har full tillgång. Det gör det i praktiken omöjligt för föräldrar att förstå helheten eller upptäcka fel utan att veta exakt vad de ska begära ut vilket de sällan eller snarare aldrig informeras om.
Att du hävdar att du inte nämnt journalerna är irrelevant. Det faktum att du helt undviker att förhålla dig till deras roll i rättsprocessen trots att de ofta innehåller de avgörande pusselbitarna visar antingen att du missförstår min poäng, eller att du medvetet väljer att misstolka för att ge sken av att du vet mer än du gör.
Oavsett vilket så kvarstår det centrala problemet: rättssäkerheten brister i LVU-mål, ofta på ett sätt som föräldrar inte ens ges möjlighet att upptäcka förrän det är för sent. Det är inte ett tecken på saklighet att ignorera det, det är ett sätt att blunda för ett systemfel som får direkta konsekvenser för barn och familjer.
Påståendet att föräldrar har en rättvis chans i en förhandling mot socialtjänsten stämmer inte. Redan från början är föräldrar i ett tydligt underläge eftersom de saknar tillgång till samma informationsunderlag som socialtjänsten. Det skapar en grundläggande obalans som hotar rättssäkerheten.
Socialtjänsten har inte bara tid att gå igenom allt material, de kan också välja ut delar som stödjer deras berättelse. Det handlar om strategisk körsbärsplockning där formuleringar som förvärrar situationen lyfts fram medan nyanser och förmildrande omständigheter ofta utelämnas. Detta systematiskt påverkar domstolen mot ett LVU-beslut, oavsett om det är befogat.
Att socialtjänstens uppgifter i praktiken inte faktagranskas av domstolen, trots att det gäller en av de mest ingripande åtgärderna i svensk lag, är helt centralt. Bevisningen borde granskas objektivt och föräldrar ska ha full insyn i samma material som socialtjänsten har. Annars kan processen inte kallas rättssäker vare sig för föräldrar eller barn.
Att föräldrar kan kalla vittnen betyder inte att de i praktiken alltid har möjlighet att göra det. Socialtjänsten har ofta vittnen från vård, skola och myndigheter samt informationsövertag. De kan formulera och tolka vittnesuppgifter så att de stödjer deras linje, medan föräldrar sällan kan kontrollera vad som sagts utan samma underlag. Utan insyn blir det omöjligt att bemöta feltolkningar vilket hotar rättssäkerheten.
Du beskriver en idealbild av LVU-processen som sällan stämmer överens med verkligheten. Socialtjänsten samlar visserligen in yttranden från skolpersonal, BUP med flera, men dessa underlag prövas inte systematiskt i rätten. Vittnen kallas inte alltid in, och föräldrar har sällan möjlighet att förhöra dem. Många beslut tas på skriftlig grund där domstolen ofta litar på socialtjänstens tolkning och sammanställning, inte på en opartisk genomgång av källorna. Journalanteckningar återges ofta selektivt och vinklat i LVU-ansökan utan att berörda professioner vet om det.
Föräldrar har oftast inte tillgång till hela dokumentationen, eller får ut material sent eller ofullständigt, ibland på grund av sekretess. Offentliga biträden har sällan tid att analysera och kalla motvittnen inför snabba förhandlingar. Socialtjänsten har ofta haft månader på sig att förbereda sin version, medan föräldrar är under tidspress med begränsade resurser. Systemet bygger på ett informationsövertag där socialtjänstens narrativ ges oproportionerligt stort förtroende. Om rätten konsekvent faktagranskade skulle kanske fler felaktiga omhändertaganden undvikas, men det sker ofta inte.
Att säga att felaktigheter alltid korrigeras och dokumenteras under förhandlingen är en idealisering. Föräldrar och deras ombud har ofta väldigt begränsad tid att sätta sig in i omfattande material hundratals sidor och det är praktiskt omöjligt att på plats upptäcka alla fel. Socialtjänsten har redan vinklat materialet, medan föräldrar ofta saknar tillgång till allt underlag i förväg och har svårt att bemöta påståenden. Domstolen vill ofta snabbt fatta beslut, vilket gör att felaktigheter ibland inte uppmärksammas eller dokumenteras ordentligt. Rättsprincipen säger att fel ska kunna rättas, men verkligheten är ofta en annan, vilket är en anledning till att många upplever processen som orättvis.
Ja, föräldrar och barn har rätt att begära vittnen och komma till tals, och att motsätta sig vad professioner säger. Men detta förutsätter att de känner till sina rättigheter och har vittnen som kan och vill ställa upp, vilket ofta saknas.
Att beskriva akutomhändertaganden som en situation där föräldrar inte ska hinna få information eller komma med synpunkter är problematiskt och riskerar att rättfärdiga rättsövergrepp. Snabba insatser kan behövas för att skydda barn från omedelbar fara, men grundläggande rättssäkerhetsprinciper måste alltid gälla, inklusive rätten till information, försvar och att bli hörd.
Att föräldrar "inte ska hinna" reagera eller försvara sig skapar ett system där godtycke och felaktiga beslut kan fortgå utan motvikt. Att använda "skämma barnet till tystnad" eller "föra ut barnet ur Sverige" som argument för att förhindra föräldrainflytande är osakligt och nedlåtande. Forskning och erfarenheter visar att "falska larm" ofta leder till långa separationer, trauma och förtroendekris mot myndigheterna. Att påstå att barn "relativt snart" återvänder till familjen förenklar och förminskar konsekvenserna för familjer. Rättssäkerhet måste gälla även i akuta situationer – det är inget val mellan snabbhet och rättssäkerhet, båda måste finnas.
LVU, LVM, LPT och LRV behöver aldrig prövningstillstånd: överklagan tas alltid upp i Kammarrätten. Men att vinna som förälder är ytterst svårt.
Kammarrätten gör en skriftlig överprövning av förvaltningsrättens beslut och parterna kan inkomma med kompletterande material. Men i praktiken är möjligheten att få rättvis prövning begränsad. Tidsramarna är snäva, vilket gör det svårt att samla nytt material, särskilt då socialtjänsten haft månader att förbereda sig.
Muntlig förhandling beviljas inte alltid, och många ärenden avgörs på skriftligt material där socialtjänstens version dominerar och föräldrarnas möjligheter att bemöta är begränsade. Socialtjänstens underlag får ofta större trovärdighet än föräldrarnas, vilket gör överprövningen partisk.
Formella regler finns för rättssäkerhet, men verkligheten är att föräldrar ofta har mycket begränsade möjligheter att få sin sak prövad på lika villkor.
Socialtjänsten är genomkorrupt, socialsekreterarna är inkompetenta, narcissistiska och oärliga. Domstolarna är rättsosäkra, professionella vittnen är inte oberoende då de är allierade med socialtjänsten - alla ljuger. Systemet är riggat från början. Föräldrar har ingen chans – oavsett omständigheter. Socialtjänstens handlingar "faktagranskas inte", domstolen är bara en kuliss och hela rättsprocessen är teater.
Du låter precis som en propagandamasking för desinformatörerna och de måtte älska din "höga nivå" av gedigen akademisk teoretisk och praktisk kunskap. Likt övriga desinformatörer:
- erkänner du det rättsliga ramverket, men hävdar att det i praktiken inte betyder något.
- all saklig diskussion och positiv tilltro till myndigheter förklaras som lögner, naivitet, samarbete, nyttig idioti eller medbrottslighet.
- alla kritiska socialtjänsthatande röster ges absolut tolkningsföreträde, oavsett hur galna uttryck det handlar om.
Du påstår att jag är "rabiat", "okunnig", "desinformatör", "ordbajsare" och rent generellt tydligen ett hot mot nationens rättssystem. Det är imponerande hur mycket luft man kan få in i en text som saknar minsta uns av saklighet.
Men låt oss göra som du:
Du verkar tro att kritik mot socialtjänstens hantering av LVU är likvärdigt med att man vill bränna ner hela den svenska förvaltningsmodellen. Det är lika begåvat som att säga att om någon klagar på en slö läkare så hatar de hela sjukvården. Vi förstår, du gillar auktoriteter. De gör jobbet åt dig, så att du slipper tänka.
Att journalanteckningar, som ofta är centrala i hur utredningar vinklas, inte ingår automatiskt i det material domstolen får. Det är inte en galen konspirationsteori. Det är en fullt rimlig fråga att väcka i en rättsstat. Att kräva transparens i dokumentation är inte att "hata socialtjänsten", det är att förstå vad rättssäkerhet faktiskt innebär.
Men du har tydligt hittat din plats i debatten: som en sorts ideologisk hallåa för myndighetspropaganda. Allt som inte passar in i "myndigheten har alltid rätt"-narrativet avfärdas som foliehattsretorik.
När du inte har något sakligt att komma med så går du in i full karikatyr-mode:
”ALLA LJUGER! RÄTTEN ÄR EN KULISS! SYSTEMET ÄR RIGGAT!”
Nej, det sa jag inte. Det sa du. Till dig själv. I din egen förvirring.
Och du, om du en dag råkar befinna dig i en position där socialtjänsten begått ett fel, där dokument saknas, där beslutsunderlag är vinklat och där barn far illa till följd, då kommer du att tacka dem som orkat säga ifrån medan du stod på läktaren och applåderade systemet oavsett vad det gjorde.
Ok, men vad jag vet så blir inte alla familjer med skolvägrande barn ("hemmasittare") av med vårdnaden
Kanske inte men det borde dem nog bli om de inte kan få barnen till skolan, under förutsättning att barnet inte blir mobbat etc. då är det en annan sak.
Min kompis blev av med sina barn på grund av en oros anmälan och nu har de blivit placerade i olika hem och HVB. Han har alltid varit lugn liksom hans familj men tyvärr gick inte barnet till skolan och så. Jag HATAR Sossarna och samhället i övrigt ska ni veta. Men här är tråden att diskutera för eller nackdelen med sosse-samhället, och så mycket skatt vi betalar för att de ibland kan ta våra barn ifrån oss.
Varför gick barnen inte till skolan ?
Vad menar du med "och så" ?
Vad tycker du varit en lämplig åtgärd mot att barnen inte gick till skolan ?
Försökte socialen med några mindre ingripande åtgärder innan de omhändertog barnen?
Det är tydligt vilken typ av debattör du är: ett närmast reflexmässigt försvarande av myndigheter, som om deras ord vore ofelbart. Din inställning verkar bygga på det felaktiga antagandet att socialtjänstens utredningar per automatik är sakliga, objektiva och korrekta. Hade verkligheten sett ut så hade ditt resonemang varit rimligt, men så ser det inte ut i den verkliga världen.
Nej. Dina slutsatser gällande mina åsikter och värderingar har alltid varit fel, likaså denna gång. Jag har tidigare sagt till dig att du borde sluta försöka producera någon sorts analys, det är inte din grej.
Citat:
I verkligheten består beslutsunderlagen ofta av vinklade eller direkt manipulerade uppgifter.
Fel.
Citat:
De mest avgörande delarna: journalanteckningar, interna bedömningar, mötesprotokoll är dessutom inlåsta hos socialtjänsten, .
Fel. Igen.
Det mest avgörande i LVU-ärende är utredningen från socialtjänsten, de professionella bilagorna och vittnesmålen. Det är dessa som domstolen baserar sin bedömning på.
Citat:
..och det är bara de själva som har full tillgång. Det gör det i praktiken omöjligt för föräldrar att förstå helheten eller upptäcka fel utan att veta exakt vad de ska begära ut vilket de sällan eller snarare aldrig informeras om
Fel. Igen.
1. Det är tydligt att du och desinformatörerna avskyr sekretesslagstiftningen. Det är den som gör att föräldrarna inte kan ta del av journalföringen i sin helhet utan bara begära ut den delen av journalen som gäller dem själva. Detta för att skydda barnet och tredje man.
2. När utredningen är färdigställd och det är dags att skicka in LVU-ansökan och utredning med bilagor till rätten så har alltså ombuden rätt att begära ut journalföringen i sin helhet, utan sekretessmarkeringar.
Citat:
Att du hävdar att du inte nämnt journalerna är irrelevant. Det faktum att du helt undviker att förhålla dig till deras roll i rättsprocessen trots att de ofta innehåller de avgörande pusselbitarna visar antingen att du missförstår min poäng, eller att du medvetet väljer att misstolka för att ge sken av att du vet mer än du gör.
Oavsett vilket så kvarstår det centrala problemet: rättssäkerheten brister i LVU-mål, ofta på ett sätt som föräldrar inte ens ges möjlighet att upptäcka förrän det är för sent. Det är inte ett tecken på saklighet att ignorera det, det är ett sätt att blunda för ett systemfel som får direkta konsekvenser för barn och familjer.
Rättssäkerheten har sina brister men din argumentation är inte i närheten av korrekt.
Ja det är konstigt det där. Tar ungen ifrån ett något sånär förstående och fungerande hem.. Bara att skitungen ska trilskas.. Till att skicka in dem på ett hem med noll framtidsutsikt för att de ska bli knivhugna och våldtagna och börja med droger ibland alla miffon som ju faktiskt är där.
Predatoriska skötare som gång på gång uppmärksamats med att ha pillat på nått barn..
Men sossar är ju inte de bästa på konsekvenstänket som de flesta märkt..
I något sånär fungerande hem ser föräldrarna till att BARNEN KOMMER TILL SKOLAN.
Det är ett viktigt ämne men pinsamt för Sverige, tyvärr blir många drabbade liksom min kompis. Öppna ögonen istället för vad Sosse Sverige ställer till med och VPK?
