Citat:
Ursprungligen postat av
Niggward
Ska vi verkligen tro att barn blir tagna utan någon som helst anledning? Klart inte. TS har självfallet inte skrivit all väsentlig information och sover nog ruset av sig i detta nu.
I lagens mening räcker det inte med en vag "anledning" för att ett barn ska tvångsomhändertas enligt LVU. Det krävs enligt 2 § LVU att det föreligger
en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Det är alltså en hög beviströskel, inte bara oro och känsloargument, utan en konkret och allvarlig risk, som dessutom måste vara väl dokumenterad och objektivt bedömbar.
Trots detta visar många fall att socialtjänsten ofta lyckas få igenom ett omhändertagande även när underlaget är svagt och rent av spekulativt. I praktiken räcker det ibland med att en socialsekreterare eller familjebehandlare formulerar sin oro i starka ordalag, utan att det finns robust dokumentation eller verifierbara källor. Begreppet "påtaglig risk" tenderar då att töjas till det yttersta, eller rentav förvandlas till ett subjektivt intryck eller ett resonemang byggt på rena antaganden och fantasier.
Problemet är att detta öppnar för en extremt rättsosäker praxis. När bedömningar grundar sig på socialtjänstens egna tolkningar, ofta utan att de kontrolleras eller ifrågasätts, skapas ett system där nästan vilken familj som helst kan framställas som otillräcklig i lagens mening.
Domstolen som enligt lag ska göra en självständig prövning lutar sig i praktiken ofta tungt på socialtjänstens bedömningar. Detta skapar en maktobalans där förälderns möjligheter att bemöta påståenden i ett tidigt skede är ytterst begränsat. Inte minst eftersom det är socialtjänsten som sitter på allt material och journaler och det är inte säkert att de vill dela med sig av allt som föräldrarna skulle behöva.