Min kompis blev av med sina barn till socialtjänsten.

Problemet är att det inte är så lätt om du har ett barn med en medfödd diagnos. Det spelar ingen roll vad en förälder gör i detta fall.

Men vem är en socionom att avgöra detta? Dessutom behöver man känna till hur bristande insatser socialtjänsten erbjuder föräldrar i sin frivilliga del av insatser. Det hela följer ofta ett visst mönster.

1. Ett barn har problem av olika slag (exempelvis autism och blivit hemmasittare)
2. Skolan vill bli av med barnet och tar inte sitt ansvar och orosanmäler föräldrarna och snackar skit.
3. Socialtjänsten tror på skolans lögner och erbjuder exempelvis familjebehandling som inte fungerar.
4. Föräldrarna protesterar mot den felaktiga hjälpen som inte fungerar.
5. Socialtjänsten placerar barnet med stöd av LVU.

Problemet är att det inte är så lätt om du har ett barn med en medfödd diagnos. Det spelar ingen roll vad en förälder gör i detta fall.

Det händer ibland, men inte i den omfattning som skulle behövas för många barn som är tvångsplacerade av socialtjänsten är det med all sannolikhet utan stöd i lagen om man skulle granska fallen i sömmarna. Men då krävs det att socialtjänsten lämnar ut allt sitt material för granskning, men det händer i princip inte.

Men vem är en socionom att avgöra detta? Dessutom behöver man känna till hur bristande insatser socialtjänsten erbjuder föräldrar i sin frivilliga del av insatser. Det hela följer ofta ett visst mönster.

1. Ett barn har problem av olika slag (exempelvis autism och blivit hemmasittare)
2. Skolan vill bli av med barnet och tar inte sitt ansvar och orosanmäler föräldrarna och snackar skit.
3. Socialtjänsten tror på skolans lögner och erbjuder exempelvis familjebehandling som inte fungerar.
4. Föräldrarna protesterar mot den felaktiga hjälpen som inte fungerar.
5. Socialtjänsten placerar barnet med stöd av LVU.

Problemet är att det inte är så lätt om du har ett barn med en medfödd diagnos. Det spelar ingen roll vad en förälder gör i detta fall.

Det händer ibland, men inte i den omfattning som skulle behövas för många barn som är tvångsplacerade av socialtjänsten är det med all sannolikhet utan stöd i lagen om man skulle granska fallen i sömmarna. Men då krävs det att socialtjänsten lämnar ut allt sitt material för granskning, men det händer i princip inte.

Kan du, Kurt-Sune, förklara för mig, varför barn med "diagnoser" inte hade det problemet för femtio år sedan? Prevalensen av t ex asperger och ADHD är bevisligen konstant över tid.

Det är bara vi som inte vågar längre.

Hoppas inte du får några egna barn. Du verkar totalt olämplig som förälder. Barn ska bemötas som barn oavsett diagnos. Jag har jobbat med dessa barn och det går att hjälpa dom med rätt metod.

Detta har fortfarande absolut ingenting med mig att göra. Du verkar lika förvirrad som mongoloiderna du tar hand om och trådarna du skapar.

Istället för att undersöka om barnet är utsatt för mobbing i skolan som en anledning till att det inte vill gå dit så straffar man föräldern?

Vem är en socionom att avgöra detta, frågar du. Vad är alternativet, menar du? Vem ska annars bedöma tryggheten i en hemmamiljö?

Klart att det sker oegentligheter inom socialtjänsten, som i exakt alla andra myndigheter. Men du pratar ju som om du sitter på fakta, vilket du bevisligen inte gör. Du har ju bara dragit slutsatser baserat på vad? Du svarar ju aldrig på frågan om vart du får din så kallade fakta ifrån.

Det är inte politiskt korrekt för journalister att försöka granska socialtjänsten och ivo och jo droppar sina synpunkter ibland men det förändrar ingenting för oss som drabbats.
Som förälder är man helt rättslös och jag instämmer i kritiken.
Regeringen är ytterst ansvarig för soc haveriet.

Hur du väljer att formulera dig har väl allt med dig att göra? Kanske svårt för dig att förstå hur folk bedömmer dina inlägg på dina 3 totala IQ?

Kan du, Kurt-Sune, förklara för mig, varför barn med "diagnoser" inte hade det problemet för femtio år sedan? Prevalensen av t ex asperger och ADHD är bevisligen konstant över tid.

Det är bara vi som inte vågar längre.