Allt skvaller om Måns Zelmerlöw!

För att ett kvarhållande ska anses olovligt krävs att det strider mot vårdnadshavares rätt
att ta vård om barnet i hemviststaten.

Det noteras att parterna i enskildheter har redovisat motstridiga uppgifter. Vid bedöm-
ningen av deras utsagor finner tingsrätten att båda allmänt framstår som trovärdiga.
Vid bedömningen finner tingsrätten dock att C uppgifter i enskildheter
framstår som mer rimliga och nyanserade än M. Hennes uppgifter
bekräftas i större utsträckning än hans av övrig bevisning. M uttrycker
sig mer kategoriskt och hans uppgifter har i olika avseenden framstått som
onyanserade, det gäller bl.a. barnens relation till A och vilken betydelse den har
för dem samt även hur han förhåller sig till sitt missbruk. Såvitt avser parternas
korrespondens under år 2025 rörande missbruk har han också lämnat förklaringar som
framstår som ologiska och mindre sannolika.

Tingsrätten anser att den relevanta tidpunkten är den tidpunkt då det stod klart att
M – mot C vilja – kvarhöll barnen i Sverige och det är vid en samlad bedömning av underlaget visat att så var fallet sedan C meddelat honom sin avsikt att återvända med barnen till Storbritannien, vilket skedde
den 10 mars 2025. ...

Tingsrätten noterar inledningsvis följande. Det står klart att C har hem-
vist och är fast förankrad i Storbritannien. På motsvarande sätt står det klart att M numera har sin fasta punkt i Sverige. Tingsrätten uppfattar att familjen
under parternas samlevnad har rört sig mellan Storbritannien och Sverige, med längre
vistelser även här – inte minst sommartid. Det framstår som att barnen har etablerat sig
i båda länderna och de har nära relationer till båda föräldrarnas släkt och vänner. Det
kan redan här konstateras att båda parterna är kärleksfulla föräldrar som är mycket
fästa vid sina barn och det står också klart att barnen har en nära och god relation till
dem båda. Barnen har dubbla medborgarskap och det har inte framgått annat än att de
har goda språkkunskaper såväl i svenska som engelska. Det står enligt tingsrätten klart
att barnen lever under goda förhållanden och har social och känslomässig förankring i
båda länderna. Det råder inte heller någon tvekan om att båda föräldrar har tillräcklig
försörjningsförmåga och det saknar härvid betydelse om M intjänings-
möjligheter är bättre än C.

Med hänsyn till de nu redovisade omständigheterna framstår frågan om var barnen ska
anses ha sitt hemvist som svårbedömd. Enligt tingsrätten kan barnens levnadscentrum
beskrivas som förhållandevis flexibelt och det tycks under deras levnad inte ha funnits
skarpa gränser mellan de hemmiljöer där de vistats, ömsom i Storbritannien och
ömsom i Sverige.

I förevarande fall är dock utgångspunkten, enligt vad tingsrätten kunnat konstatera, att
barnen vid den tidpunkt då de folkbokfördes här och flyttade till Sverige, dvs. i oktober
2024, hade hemvist i Storbritannien. Barnen har därefter befunnit sig i Sverige från och
med oktober 2024 och hade således vistats här drygt fem månader fram till den tid-
punkt varefter C menar att de olovligen kvarhålls här. Det har framgått
att barnen varit på besök i Storbritannien, men det har handlat om kortare vistelser.
Vistelsens längd i sig får, menar tingsrätten, med hänsyn till omständigheterna i övrigt
ingen avgörande betydelse vid prövningen. Den slutsatsen gäller för övrigt oavsett om
vistelsens längd skulle anses ha varat ytterligare tid, på sätt som M
anfört.

Parterna har ägnat betydande utrymme åt frågan om deras avsikt med flytten till
Sverige. Det kan inledningsvis konstateras att en överenskommelse mellan parter
avseende var de menar att barnens hemvist borde vara, som utgångspunkt endast kan
tillmätas begränsad betydelse och då beroende av om detta har kommit till uttryck i
konkreta åtgärder.
Det står klart att parterna – när familjen flyttade till Sverige – var överens om att man
skulle vistas här och det har inte framkommit annat än att det avsåg en obestämd tid.
Det gemensamma beslutet att flytta till Sverige med pojkarna och folkbokföra dem här
samt skriva in A i svensk skola och O i svensk förskola, är omständigheter
som indikerar en konkret och tydlig gemensam avsikt att barnens effektiva levnads-
centrum skulle vara i Sverige.
Parterna har dock olika uppfattning om vad deras överenskommelse närmare har
innefattat.

C har på ett övertygande sätt beskrivit att flytten inte var avsedd att
vara permanent och hennes uppgifter vinner stöd av annan bevisning, såsom förhöret
med FB men även uppgifter hänförliga till vad M själv uttalat i
olika sammanhang. Det framstår också som följdriktigt med hänsyn till hennes egen
fasta förankring i Storbritannien, inte minst genom den delade vårdnaden om A.
Hennes beskrivning stöds också av annat underlag som visar att flytten var ofull-
bordad. Det gäller t.ex. det förhållandet att LW först sent vidtog åtgärder
som indikerar en avsikt för henne att leva mer permanent i Sverige. Det står också klart
att det varit M som varit drivande när det gäller de åtgärder som vidtogs
för att åstadkomma en permanent bosättning i Sverige, och att C inte
varit fullt införstådd med åtgärderna, t.ex. innebörden av den ansökan om uppehålls-
tillstånd för henne som M upprättat.

Det framgår vidare av SMS-korrespondens mellan C och M den
9 september 2024 att de diskuterade en skriftlig överenskommelse om att han inte
skulle hindra henne från att återvända till Storbritannien med pojkarna om det inte
skulle fungera. Det framgår även att C återkommit och efterfrågat en
sådan skriftlig överenskommelse i SMS den 30 september 2024. M
förklaringar i denna del framstår för tingsrätten som en efterhandskonstruktion.

Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att C visat att det inte
förelegat någon gemensam avsikt att flytten till Sverige skulle vara permanent utan att
det för hennes del avsåg ett försök att rädda parternas äktenskap samt att en fortsatt
vistelse här förutsatte bl.a. att M skulle vara ..

Det har inte framgått att det har funnits en gemensam uppfattning på förhand att vistelsen var begränsad
i tid, men däremot att C varit av den uppfattningen samt att hon har
kommunicerat detta till andra utomstående. Med hänsyn till vad som framkommit står
det enligt tingsrätten också klart att M, under alla förhållanden, måste
ha insett att C uppfattning varit villkorad på det sätt som nu beskrivits.

Vid bedömningen av var barnen ska anses ha haft sitt hemvist omedelbart före
kvarhållandet fäster tingsrätten i stället avseende vid följande omständigheter.

Det är fråga om förhållandevis små barn, vilket innebär att familjeförhållanden bör
tillmätas särskild betydelse. Dessa förhållanden fastställs av den eller de personer som
barnet bor tillsammans med och som rent faktiskt tar hand om barnet och sörjer för
dess omvårdnad.

Tingsrätten konstaterar att barnen under hela sina liv har bott tillsammans med C i Storbritannien. Av barnens föräldrar är det hon som har haft ett större
faktiskt ansvar för barnen och – av henne och M – är det hon som i
större utsträckning har sörjt för barnens omvårdnad. Vid denna bedömning beaktas att
M under barnens hela levnad fram till flytten hösten 2024 har arbetat i
Sverige och pendlat till Storbritannien för att kunna vara tillsammans med familjen.

Verkställighet
Överlämning bör ske så snart som möjligt. Något utrymme för tingsrätten att bestäm-
ma den exakta tidpunkten för överflyttningen finns inte. Det är polismyndigheten som
bestämmer när barnen ska hämtas. En överflyttning ska ske så skonsamt som möjligt.
Det ankommer på vederbörande polismyndighet att med tillämpning av 21 §
verkställighetslagen se till att så sker.

I avgörandet har nämndemän deltagit. Rätten är enig.