Känner att jag är i ett vägskäl i livet

Hejsan hoppsan Flashback, jag har börjat tänka lite på vad jag vill i livet, jag arbetar på ett metallföretag. Jobbet är okej men monotont samma jävla sak dag ut och dag inn. Skulle vilja hitta ett 2veckors on off jobb i Norge, men jag vet inte riktigt hur jag ska våga, känner mej lite som en blyg och patetisk fegis. Lönen i Norge är vad som lockar.
Kan någon hjälpa mig eller tipsa hur jag ska ta tag i mej själv och mitt självförtroende

Jag misstänker att jag kan ha psykologiska problem sen barndomen, kommer ihåg att jag grät dagligen på dagis, jag var inte heller speciellt social med andra barn heller, satt och gungade på stolen med en jävla ångest, mår dåligt bara av att tänka på det.
Odlar lite brajj nu som då och självmedicinerar, dricker för mycket också
Har tänkt ibland på att överdosera opiater och lugnande ibland men är för feg för att göra det bara + att jag tycker lite synd om mina föräldrar och syskon

Ta inte livet av dig det hjälper ingen, fatta mod och ta dig till Norge låter som en mycket bättre ide

Du får befinna dig där och utmana dina problem och rädslor. Ingen har någonsin vunnit något genom att sitta hemma mellan 4 väggar och tycka synd om sig själv.

Okej men jag misstänker inte att det är Du som har skapat dina psykologiska problem, utan skyll nog hellre på det samhälle Sverige är. Det är sjukt ända in i benmärgen. Att detta sen har transkriberats ut till ditt mående är kanske inte ditt fel.

Inget nämnvärt är lagligt mer än bara typ skogspromenader. Alla mänskliga nöjen är förbjudna. Politiker skor sig och fifflar. Vad man möts av i Södertälje är alltid ett packe invandrare som äter nötter och röker vattenpipa alternativt svenssons som lever kvar i en netflixverklighet.

Tro fan att man inte mår bra. Tänk så mycket det hade gjort om det på kvällar hade funnit lite neonljus och små redlight districts. Så är dock inte fallet utan du ska älska! Auschwitz.

Lär dig att älska den nya tidens Auschwitz så kommer du att må bättre.

Du skulle ju kunna prova att åka på en semester till Norge.

Prova att jobba en dag.

Går det bra provar du att jobba fler dagar.

Ta det i etapper.

Sedan kan du ju prova att göra samma sak i andra länder också.

Bara du provar i små etapper.

Små steg.

Så det inte blir för mycket eller för lite.

Lycka till

Du fattar väl att lönen är bättre för att det är dyrare att leva där. Det är enkel matematik. Att dricka för mycket och dessutom lägga braj på det. Måste ju vara som att släcka eld med bensin. Fruktansvärt misstag.

Känner också ibland samma , vad fan gör man med livet och vart är man i livet?

Den bittra sanningen är att bara du kan ändra dig. Det tar tid tålamod och vilja. Träna , ät rätt, sov rätt ( sluta med alla droger och minska drickandet ). Planera din vardag , ta (bra) risker, gå ut din komfortzon.

Kämpar också med samma dilemma. Hade en hyfsat bra start i år men nu känns det lite tillbaka på ruta 1. Träningen har fallit av helt samt det nyttiga ätandet. Inte heller direkt gjort stora saker utanför komfortzonen heller . Är alldeles för mobilberoende .

Men det är bara att fortsätta kämpa.

alternativt ta en lång resa någonstans och få lite perspektiv på livet.

Utmana dig själv, det växer du på.

Lycka till 👍🏻

Hej ts,
Ledsamt att höra att du mår dåligt.
Sedan måste jag fråga: hur gammal är du?
Vad har hänt mellan dagis och nutid?
Att man är ett ängsligt barn betyder inte att man måste bli eller förbli en ångestfylld vuxen.

Dock verkar du ju ha något som du självmedicinerar för? Detta något vore det kanske bra att tala om med någon. Du kan ju börja med jourhavande medmänniska eller en diakon.

Tyvärr är det så med både braj och alkohol att de är som Sms-lån. Löser problemet just nu, men gör underskottet värre framöver.

Jag tror att du skulle behöva jobba på flera fronter samtidigt. Prata med någon en gång i veckan, ägna tex en timme i veckan åt att undersöka arbets- och bostadsmarknad i Norge, samt göra något där du träffar folk. Tex ta en kurs i vad som helst. Gå med i en förening.

Här på Flashback får man alltid rådet att äta rätt och träna. Det är nog bra, men ingen av dessa saker är särskilt socialt, om man inte tränar lagsport eller intar alla måltider på någon hälsorestaurang. Jag tror att allt samröre med andra gör att man får lite perspektiv på sin egen situation.

Har du pengar? Ett alternativ skulle vara att kasta dig in i det okända, åka till Norge för att jobba javisst, men du skulle kunna åka utomlands en längre period också, till något mer tropiskt land. Gör man det själv utmanas man automatiskt till att ta kontakt med andra människor och mycket kan hända och kan vara väldigt utvecklande.

-Du tänker helt rätt. Du behöver något nytt. Utmana dig själv! Helt rätt att prova Norge.
-Det finns dock risk att du kommer känna dig isolerad där (utifrån hur du beskriver dig själv.)
-Den viktigaste lärdomen kommer sannolik bli att: "man kan inte fly från sig själv". Kanske får du motivation att prata med en psykolog kring hur man kan se på "meningen med livet".

-Mitt tips är att fundera på att starta familj. Jag förstår att det inte är för alla, och att det är lättare sagt än gjort. I annat fall behöver du en lagom utmanande hobby: Starta ett punkband, gå med i en MC-klubb, börja med jakt, köp en stuga med tomt för att bli självförsörjande på grönsaker?

Jo jo jo gör det!! Du kommer utvecklas massor som person. Du har inget att förlora. Ta in mina ord nu; bara gör det utan att tänka för mycket.

Så kan du köpa en fin present till mig när du drar in cashen som tack för pepp.