Citat:
Ursprungligen postat av
humantoilet
Finns det ett sätt man kan "Nollställa" livet , och börja om från scratch? Typ hamna i fängelse några år.
Sen få en ny lägenhet från socialen, och skärpa sig så inte allt blir samma igen.. Eller skriva in sig på ett gruppboende med städpersonal.. Hur blir man kvalificerad?
Jag levde sådär när jag var deprimerad. Jag hade inte dammsugit på två år eller diskat på flera månader och hade så mycket skräp och bråte att man inte såg golvet och fick vada fram. Jag orkade inte motviera mig att gå på toaletten så när det blev blött i sängen rullade jag bara ner i ett annat hörn av sängen medans jag väntade på att det skulle torka in, sen rullade jag tillbaka. Jag hade lika mycket flugor i köket som i ett norrländskt träsk. Droppen kom när min frys gick sönder i sommarhettan när jag var bortrest och när jag kom hem stank hela lägenheten ruttet kadaver. Grannarna klagade, hyresvärden kom och beskådade eländet och jag blev vräkt pga min lägenhet ansågs utgöra en sanitär olägenhet.
Någon på kommunen informerades och de tyckte väl synd om mig, så jag parkerades på ett gruppboende med städvakter/personal som tvingade mig att städa en gång i veckan.
Jag bodde där i ca två år, sen skaffade jag ny egen lägenhet och började om på ny kula. Jag har nu bott ensam i många år och aldrig återfallit i misären.
Varje gång jag stirrade ut över sopberget blev jag så överväldigad att jag kände mig helt handlingsförlamad. Dessutom var jag jag deprimerad och eftersom jag inte ens kunde motivera mig att gå på toa så kändes storstädning som att försöka bestiga Mount Everest.
Sett i backspegeln var det bra att jag blev vräkt, både av omtanke om grannarnas näshälsa och för min egen skull. Jag hade aldrig kunnat vända skutan för egen maskin.