GP Kultur = stollar, kommunister, judehatare och hbtq

Denna tråd handlar om GP Kultur. Artikeln du hänvisar till är en debattartikel skriven av statsrådet Mats Persson. Eftersom du är för korkad för att läsa en text och ta till sig vad den handlar om föreslår jag återigen att du låter bli att skriva i mina trådar.

Vad ledarredaktionen på GP ägnar sig åt har för övrigt exakt noll att göra med vad GP Kultur publicerar. Du är okunnig och tillför inget.

GP: s ledarredaktion har alltid varit mycket Israelvänliga och är så idag mer än någonsin. Det skiljer sig från Kulturredaktionen som är mer vänster och alltså mer Palestinavänliga. Men idag är den mycket mindre så än förr. Det har blivit så att det idag finns mycket Freudbeundrare knutna till kultursidorna på GP men det innebär ju inte automatiskt är vänster.

Ja, det stämmer att Freud inte är vetenskap och att det finns ett inflytande från freudianska idéer på GP: s kultursida.

Men Freud är relevant för kulturens utveckling och för att förstå mycket litteratur och som levnadslära står det var och en fritt influeras av hans idéer.

Jag är också kritisk mot psykologins inverkan på Da Costafallet och Quickfallet. Boken som recenseras innehåller vad jag förstår vederhäftig kritik. Men menar du att Blomqvist har fel i artikeln? Det hon påpekar är att freudianer och besläktade i allmänhet inte är anhängare av teorin om bortträngda minnen.

https://www.gp.se/kultur/kulturkroni...1-533e26ecc79c

Det krävs lite bakgrund innan man läser artikeln.

Blomqvist är part i målet. Hon är medlem i Freudianska föreningen, sitter i redaktionen för dess tidskrift Arche och går i terapi hos sektledaren Per Magnus Johansson.

Bokens författare, Christian Dahlström, är oerhört kritisk inte bara mot Freuds läror utan även mot det inflytande Freudanhängarna skaffat sig inom psykiatrin, då främst i Göteborg. Christian Dahlström har kallat Freud-kotteriet i Göteborg en sekt. DN publicerade för inte så länge sedan ett reportage där det redogörs för konflikterna mellan Freudianer och alla andra i Göteborg.

Det är alltså en litteraturkritiker som skriver en krönika om en bok hennes värsta motståndare har skrivit. Ingenstans framgår dock att denna konflikt föreligger. Det är djupt oärligt mot oinsatta läsare.

Per Magnus Johansson borde vara den som tar debatten med Christian Dahlström. Per Magnus Johansson har dock helt slutat att bemöta kritik efter en mindre lyckad "debatt" i radio mot psykologen Billy Larsson för några år sedan. Lyssna gärna på den debatten. Per Magnus Johansson bemöter inte ett enda av Billy Larssons argument. Hur skulle han förresten kunna göra det? Per Magnus skickar istället fram sin lärjunge Blomqvist att försöka sänka Christian Dahlström. Så passande då att hon har tillgång till den stora plattformen Göteborgs-Posten för att driva sina privata fejder!

Jag ifrågasätter för övrigt om Blomqvist ens har läst Christian Dahlströms utmärkta bok. Det framgår faktiskt inte av hennes artikel. Hon bemöter nämligen överhuvudtaget inte den kritik författaren riktar mot Freud. Istället tar hon till ett elakt grepp. Hon försöker misstänkliggöra boken genom att skriva att hon inte känner till förlaget som gett ut den.

Det skulle för övrigt inte vara första gången Blomqvist skriver om böcker hon inte läst. Författaren Daniel Sjölin kom på henne för någon tid sedan. Hon hade skrivit en krönika om hans senaste bok redan innan den var utgiven, och hade inte tillgång till ett recensionsex. Det blev ett himla liv om detta på Facebook!

Har hon fel i artikeln? Det bryr jag mig faktiskt inte om. Själva upplägget är djupt oärligt och falskt. Det är en riktig stolle som skriver artikeln. Det är ren och skär skandal att en redaktör på GP Kultur låter sina medarbetare använda tidningen för personliga vendettor. I fallet Blomqvist är det heller inte första gången. Om du är trogen läsare av tidningen känner du säkert redan till lögnkampanjerna mot Göteborgs stadsteater och dess ledning, samt mot författaren Daniel Sjölin, för att bara nämna två exempel.

Jag läser sällan GP Kultur, men tycker överlag att många kulturskribenter på de flesta tidningar kan vara lite verklighetsfrånvända. Det som sällan brukar bli bra är när kulturskribenter ska skriva om politik. Det blir mycket känslor och förnimmelser och väldigt lite fakta och aldrig någon konsekvensanalys av vad deras åsikt eller ståndpunkt skulle innebära för samhället.

Men jag kan förstå Mikaela Blomqvist som tycker att politiker inte ska lägga sig i vilka artister som anlitas till festivaler. Politiken ska som bekant hålla en armlängds avstånd till kulturen. Men många av oss hederliga skattebetalare tycker förstås att det är rimligt att Yasin först bör ta totalt avstånd från sitt tidigare liv och sina gängkriminella gamla polare om festivaler han uppträder på ska kunna erhålla stöd med skattemedel.

Vad handlar er kritik mot Freud om?
Psykoanlys har avfärdats sedan länge och idag är det KBT som gäller.
Så vilka freudianska teser är förhärskande på GPs kultursidor, penisavund eller vad?

Ge gärna konkreta exempel och visa hur dom inspirerats av Freud?

Dom predikar bara för dom närmast troende i PK-ankdammen. Läsarskaran blir allt mindre.

Föreställ er att vetenskapsjournalisten med doktorsexamen i teoretisk fysik, som brukar ägna sig åt att bevaka vad som händer inom det matematiska och fysikaliska forskningsfältet helt plötsligt skulle börja skicka in krönikor om hur dum Donald Trump är, att Israel måste sluta mörda oskyldiga Hamas-terrorister eller att skatterna är för höga. Det hade aldrig accepterats (vi får bortse från hon den där Emma Fajs). Ni ser heller inte några vetenskapsjournalister ägna arbetstiden åt politisk propaganda. Men när det gäller okunniga kulturjournalister sker det hela tiden.

Vem läser kultursidorna för att få veta vad en dum bimbobrud tycker i någon politisk fråga? Jag är bara intresserad av att få lite vägledning om vad som är på gång inom litteraturen, scenkonsten, filmen. Varje krönika skriven av en judehatande kommunistisk extremistkärring som handlar om något annat än kultur är slöseri med sidutrymme och tid.

Den där Mikaela Blomqvist du hakat fast vid må vara den i särklass mest lögnaktiga och politiskt extrema skribenten på GP men hon är inte ensam. Du hittar likadana människor bakom mer eller mindre varje signatur. Det finns t ex en filmkritiker som heter Maria Domellöf-Wik som är exakt lika extrem och som umgås med de judehatande lärarna på HDK Valand (där hon också undervisat) och som i privatlivet så väl som på kultursidorna ger uttryck för en bisarr synd på Israel. En syn som även påverkar vilka filmer hon skriver om. Hennes bevakning av "palestruntisk" film är 100 procent och med tanke på allt skräp som produceras med "palestruntisk" propagandavinkel gör det att läsarna av GP Kultur inte får en fullödig orientering av modern film på grund av att tidningens recensent använder sitt utrymme åt att propagera för sina egna personliga politiska åsikter.

Ruggugglan Jenny Högström har skrivit ytterligare en artikel (250424 Recension av Nation av poeter) om sitt favoritrunkobjekt Yasin.

Denna gång recenserar hon en värdelös bok om Yasin skriven av en annan svart person. Alla som känner Jenny Högström vet att hon inte kan få nog av svarta personer.

Jenny Högström kallar Yasin "stor artist" och berömmer honom för att ha rimmat Guccimössa med hagelbössa. Jag skojar inte. Hon skriver så. Hon berömmer Yasin för hans grötrim. När det gäller GP Kultur behöver jag inte ljuga. Skribenterna förser oss frivilligt med material att skratta åt.

Afrikaresenären Jenny Högström glömmer även i denna artikel att ställa relevanta frågor om huruvida Yasin känner skuld för sina brott, om han har erkänt sina brott och om han har bett sina offer om ursäkt. Svaren på dessa frågor är NEJ, NEJ, och NEJ, men det spelar ingen roll för GP Kulturs medelålders Gambieresenär Jenny Högström.

Dubbla måttstockar är ett måste i den branschen. Lite som att elektrikern behöver mer än en sorts tång.

Jag är mest förvånad över att det fortfarande finns människor som läser något som GP skriver, än mer kultursidorna. De var ju totalt ointressanta redan för decennier sedan. GP duger endast till att skydda golvet mot stänk, men den är väl för tunn för det numera. Får ta två ark hushållspapper istället.

Dom du beskriver är inte kommunister. Dom största och tidigaste kritikerna av psykoanalysen var kommunister. Att den borgerliga psykoanalysen är omåttligt populär i USA är kanske en ledtråd. Däremot håller jag med dig om kritiken mot dom uppräknade personerna. Sorgerlig borgerlig medelklass.

Alla på GP Kultur är inte kommunister. Alla på GP Kultur är dock stollar. Samtliga medarbetare på GP är utöver att vara stollar även eventuellt kommunister och/eller judehatare och/eller hbtqvarianter och/eller freudianer.

Tag exemplet Mikaela Blomqvist. Hon är gammelkommunist. Hon är freudian. Hon är en extrem judehatare som hade platsat vid Wannseekonferensen. Hon är dock inte själv hbtq eller aktiv hbtq-förespråkare. Hon är en sådan tokstolle att frågan som bör ställas inte är varför hon får skriva för GP utan vad hon överhuvudtaget gör utanför den slutna psykiatriska vården.