Barnbidraget har reellt sett avskaffats - lägsta nivån på 50 år

Fan för alla jävla bidrag som kostar pengar , man borde sätta ett tak för barnbidrag på max 2st samma med alla skit bidrag.

Det är toppländer som presterar. Att Japan saknar kultur och religion är nonsens. Likaså Sydkorea.

Vad presterar Japan?
Japan är beroende av väst och resten av omvärlden. Utan väst kollapsar Japan. Japan har en ökande befolkning samt ett väldigt lågt födelsetal. Japans statsskuld i förhållande till BNP är enorm.

Nej, enligt länken är det värt ungefär 70% av vad det var tidigare...

I Sverige skaffar man barn om man har det bra ställt. Ärligt talat var det ju status bland rikare medelklassen att skaffa minst 3 barn.

I övrigt kan man ju säga att du har all rätt i världe att bli en löneslav och ta hand om andra. Vill du jättegärna gå vård- och omsorgsprogrammet eller barn & fritid i skolan, så får du jättegärna det. Javisst, torka du bara granngubbens eller grannbarnens röv på dagis om dagarna och få en slant för det. Gör det. Men du ska inte inbilla dig att du har råd med en egen familj eller bostad.

Haha – ja, det är ju alltid lika uppfriskande med folk som tycker att systemet är politikens fel, men samtidigt glatt bejakar det som om det vore en välsignelse. Du lyckas alltså både se dig själv som ett offer för politiska beslut och känna dig trygg med att slippa ta ansvar? Imponerande dubbeltänk.

Det här med att du “mjölkar systemet” för att du minsann har sparade pengar och ett arv – ja, det kanske funkar så länge du bara får lite ont i axeln på gymmet. Men vänta tills du blir riktigt sjuk eller skadad. Då kanske du inser att det inte finns så mycket kvar att mjölka, eftersom systemet du litar på har monterats ner – just på grund av de politiska beslut du säger dig inte behöva bry dig om.

Och visst, du har rätt: politik är beslut. Men systemet – det är summan av alla dessa beslut. Byggt av både höger och vänster, av privatiseringsiver och New Public Management, av 40 år av konsensus kring effektivisering, konkurrens och individens ensamma ansvar. Det är inte en slump att vården är en kölapp, skolan är ett lotteri och trygghetssystemen är en labyrint.

Så när du säger att det är politikens fel att du inte jobbar – javisst. Men snälla, försök inte sälja det som en frigörelse. Det är inte frihet du lever i. Det är förvaltad nedmontering.

Och nej, du behöver inte suga någons kuk.

Men du borde kanske fundera över varför du så gärna vill klappa dig själv på axeln för att du accepterar en samhällsordning som gör allt fler till förlorare.

Det förstår du väl att om vi ska ha råd med mångkultur och den förträffliga massinvandringen av ännu fler krigsskadade negrer och araber, då måste vi öppna våra hjärtan och avstå barnbidrag och mycket annat så att snyltarna kan känna sig välkomna och bli generöst integrerade i bidragssystemen.

Det där är något du läst. Åk dit och lev där ett tag och läs på om landets kultur och historia. Varje ungdom i Väst spelar spel eller läser Manga och Anime som produceras massvis i Japan. Japan gillar speciellt Sverige eftersom vi delar synen på rätt och fel och moral och har pliktkänsla. Religiöst är det shintoismen som gäller tillsammans med en flora av allt jämt närvarande folktro. Kloster finns över allt och är naturliga inslag på arbetsplatser eller som den folkliga budon Sedan är Japan en stor industrination och ett folk som arbetar mest. Det är även ett land där man vördar äldre där många bor hos sina barn. Det minskade födelsetalet är mest något som bekymrar alla andra utom japanerna själva.

Sedan behöver inte Japan barnbidrag i samma utsträckning eftersom man har ett system där skolan och andra instanser tar ansvar för barn utöver föräldrarna. Den som vistas i Japan märker att hjälp är något man förtjänar genom flit och lojalitet. Uppfyller man det kan de nästan vara övergenerösa.

Tycker barnbidrag är sjukt.
Har man en lön på 25-30k vilket är normalt för en vuxen i Sverige så ska man för fan kunna klara sig och ta hand om barnen.

Säg båda föräldrarna tillsammans har kvar 10-15k efter alla räkningar är betalda,då återstår mat, och med tanke på hur få barn en normal svensk familj har så är det bara några tusen i matkonto.

Ska ungjäveln ha en ny hockeyklubba för 5 tusen varje månad eller vad?
Jag är 29 nu och när jag växte upp fick jag nästan aldrig nåt förutom på min födelsedag och i julklapp.
Fick en cykel när jag var 13, det var nog det dyraste jag fått, den hade jag fram tills jag var 16 och sommarjobbade ihop en egen moped för 6000kr.

Jobbade sedan varje sommar och hade 35 tusen när jag fyllde 18,då köpte jag en bil då jag fick körkortet betalt av mamma pappa,och mina mor och farföräldrar.

Folk är så satans bortskämda idag och klagar på att bidragen är för snåla,men i verkligheten är det garanterat så att föräldrarna köper massa saker dom inte behöver eller så har dommför dyrt boende.

Barnbidraget bör omvandlas till ett avdrag på skatt istället. Få blattar bidrar med vitt arbete och inbetald skatt varvid de inte kan dra nytta av det.

Sandnegrer och Orchar!

Jo, visst. Allt handlar om politiska beslut. Det är bara det att det du kallar beslut allt oftare bara är administrativa åtgärder inom ett redan fastlagt ramverk. Ett system där samtliga större partier – oavsett kulör – verkar ha som främsta mål att inte störa marknadsbalansen, EU-regelverken eller den senaste power pointen från någon konsultfirma.

Du beskriver systemkritik som något “abstrakt”. Men vad är mer abstrakt än att tro att det kommer en räddning bara man röstar “rätt”? Vad är mer verklighetsfrånvänt än att låtsas att S inte varit fullt delaktiga i att bygga upp det här? De har haft makten i decennier – ändå sitter vi här och låtsas som att nedmonteringen startade först när någon annan tog över. Det är ju direkt historielöst.

Och det kanske är där vi har själva grundfrågan: Vem representerar egentligen arbetarna i Sverige idag?

Det är uppenbart att det inte längre är Socialdemokraterna. Det är inte en känsla – det är ett faktum som LO:s egen kris vittnar om. Att Byggnads ordförande Johan Lindholm valde att kliva ur LO-ledningen säger allt. När fackförbund börjar vända ryggen till partiet som en gång kallades deras eget – då är det kanske dags att släppa illusionen.

Det handlar inte om att man ska “välja sida” mellan höger och vänster. Det handlar om att våga erkänna att det finns en inbyggd systemlogik – där välfärd, trygghet och arbetarklassens villkor får stryka på foten. Och det spelar ingen roll om den politiken drivs av M eller S – så länge ingen vågar lyfta blicken bortom budgetdisciplin och “valfrihet”.

Så visst, kalla det politiska beslut om du vill. Men kalla det då också vad det är: en maskin som snurrar av sig själv, oavsett vem som står bredvid och applåderar.