Citat:
Hej!
Jag ska denna vecka skicka in min ansökan för sjukersättning till Försäkringskassan.
Utlåtanden från psykolog, socialen och min nuvarande doktor finns med.
Jag vill bara se till att det blir så bra som möjligt. Det känns som rätt sak för mig att göra, men jag vill inte göra nån enkel tabbe som att prata om saker som kan ge avslag.
Om mig:
Jag har alltid känt mig utanför, ensam, tänkande, grubblande, udda och ful. Allt jag ser omkring mig är teater. Jag behandlas antingen som en gud eller som någon vill spotta på. Av människor jag känner, eller blickar när jag är ute på stan/affärer. Detta har bara blivit värre med åren.
Mitt mål har alltid varit att "lyckas", i meningen att ha en fungerande vardag, kunna vara bland andra människor och få ett jobb. Och varje gång jag försökt så har jag misslyckats. Och med misslyckas menar jag att min självbild, mitt hopp, min syn på samhället gått sönder. Av någon konstig orsak så har jag inte tagit livet av mig (tack vården!), utan istället ställt mig upp, byggt upp mig själv, hoppet, önskan och försökt igen... Och kraschat. Igen och igen. Kanske ett 50-tal gånger i livet.
Jag är nu 43, och väldigt väldigt trött. Jag har numera försökt acceptera den jag är och se mina brister som fördelar. Jag har gått igenom kanske 10-15 inläggningar på psyket. Gjort 22st~ avgiftningar, nästan en gång varje år. Har diagnos ADHD och social fobi. Det kan inte vara meningen att alla ska ut bland folk och passa in? Jag trivs bäst själv och vill fokusera på mitt skapande, göra musik, skriva eller måla. Det ger mig en känsla av värdighet. Pengar har aldrig lockat mig.
Är det möjligt att min ansökan går igenom? Det finns inte i min värld att jag någonsin skulle fungera i ett arbete eller bland andra människor.
Tacksam för all respons.
Beröm undanbedes.
Peace,
//T
Jag ska denna vecka skicka in min ansökan för sjukersättning till Försäkringskassan.
Utlåtanden från psykolog, socialen och min nuvarande doktor finns med.
Jag vill bara se till att det blir så bra som möjligt. Det känns som rätt sak för mig att göra, men jag vill inte göra nån enkel tabbe som att prata om saker som kan ge avslag.
Om mig:
Jag har alltid känt mig utanför, ensam, tänkande, grubblande, udda och ful. Allt jag ser omkring mig är teater. Jag behandlas antingen som en gud eller som någon vill spotta på. Av människor jag känner, eller blickar när jag är ute på stan/affärer. Detta har bara blivit värre med åren.
Mitt mål har alltid varit att "lyckas", i meningen att ha en fungerande vardag, kunna vara bland andra människor och få ett jobb. Och varje gång jag försökt så har jag misslyckats. Och med misslyckas menar jag att min självbild, mitt hopp, min syn på samhället gått sönder. Av någon konstig orsak så har jag inte tagit livet av mig (tack vården!), utan istället ställt mig upp, byggt upp mig själv, hoppet, önskan och försökt igen... Och kraschat. Igen och igen. Kanske ett 50-tal gånger i livet.
Jag är nu 43, och väldigt väldigt trött. Jag har numera försökt acceptera den jag är och se mina brister som fördelar. Jag har gått igenom kanske 10-15 inläggningar på psyket. Gjort 22st~ avgiftningar, nästan en gång varje år. Har diagnos ADHD och social fobi. Det kan inte vara meningen att alla ska ut bland folk och passa in? Jag trivs bäst själv och vill fokusera på mitt skapande, göra musik, skriva eller måla. Det ger mig en känsla av värdighet. Pengar har aldrig lockat mig.
Är det möjligt att min ansökan går igenom? Det finns inte i min värld att jag någonsin skulle fungera i ett arbete eller bland andra människor.
Tacksam för all respons.
Beröm undanbedes.
Peace,
//T
Tveksamt.
När du pratar med FK säg inget om kreativitet eller att du mår bra för dig själv. Ditt liv ska vara ett totalt kaos där mental klaustrofobi styr hela din dag. Detta gör att du inte kan åka kollektivt (för bil har du väl inte?). Du kan inte jobba med andra eftersom de får dig att känna dig instängd och rädd och till slut aggressiv. Glöm bort allt snack om värdighet. Ska du ha sjukersättning ska du vara totalt ovärdig, ful, dum, svag och ledsen på gränsen till suicidal. Antagligen räcker inte ens detta skådespeleri. Men möjligheten kan finnas om du gör det trovärdigt. Beror helt på vilken läkare FK plockar ur sitt stall av inhyrda legoknektar. Och vilket humör denne är på. Om du lyckas, grattis då kan du chilla resten av livet och bli en produktiv samhällsmedborgare som slipper känna dig nedtryckt av ett samhälle du om 10 år vill hämnas på via en skolskjutning eller annat dåd.
En annan plan är ju att börja jobba. Då kommer värdigheten gratis och du kommer bli nöjd ned dig själv.