Sjukersättning. Tips, råd, frågor?

Hej!

Jag ska denna vecka skicka in min ansökan för sjukersättning till Försäkringskassan.
Utlåtanden från psykolog, socialen och min nuvarande doktor finns med.
Jag vill bara se till att det blir så bra som möjligt. Det känns som rätt sak för mig att göra, men jag vill inte göra nån enkel tabbe som att prata om saker som kan ge avslag.

Om mig:
Jag har alltid känt mig utanför, ensam, tänkande, grubblande, udda och ful. Allt jag ser omkring mig är teater. Jag behandlas antingen som en gud eller som någon vill spotta på. Av människor jag känner, eller blickar när jag är ute på stan/affärer. Detta har bara blivit värre med åren.
Mitt mål har alltid varit att "lyckas", i meningen att ha en fungerande vardag, kunna vara bland andra människor och få ett jobb. Och varje gång jag försökt så har jag misslyckats. Och med misslyckas menar jag att min självbild, mitt hopp, min syn på samhället gått sönder. Av någon konstig orsak så har jag inte tagit livet av mig (tack vården!), utan istället ställt mig upp, byggt upp mig själv, hoppet, önskan och försökt igen... Och kraschat. Igen och igen. Kanske ett 50-tal gånger i livet.
Jag är nu 43, och väldigt väldigt trött. Jag har numera försökt acceptera den jag är och se mina brister som fördelar. Jag har gått igenom kanske 10-15 inläggningar på psyket. Gjort 22st~ avgiftningar, nästan en gång varje år. Har diagnos ADHD och social fobi. Det kan inte vara meningen att alla ska ut bland folk och passa in? Jag trivs bäst själv och vill fokusera på mitt skapande, göra musik, skriva eller måla. Det ger mig en känsla av värdighet. Pengar har aldrig lockat mig.
Är det möjligt att min ansökan går igenom? Det finns inte i min värld att jag någonsin skulle fungera i ett arbete eller bland andra människor.

Tacksam för all respons.
Beröm undanbedes.

Peace,
//T

Nej, missbrukare får inte längre sjukersättning, det hör till historien.

Det beror ju helt på vad som står i utlåtandet. Viktigt att det är fokus på det du inte klarar av och inte på det du faktiskt klarar. Och att det är väldokumenterat att du provat allt för att se om du har en arbetsförmåga. Det är en fördel att du har utlåtanden från mer än läkaren.

Lycka till!

Om du kan sitta och göra musik mm så ska du inte ha sjukersättning! Ut och jobba med dig det finns en plats för alla enligt FK! Stå på dig och få ett anpassat jobb och tjäna ihop dina egna stålar!

Det är svårt att veta hur juristerna på Försäkringskassan resonerar, men om du skriver att du vill skapa musik och måla, finns kanske en risk att de bedömer att din arbetsförmåga inte är varaktigt nedsatt. De är stenhårda.

Det kommer bli svårt att få igenom, men jag vet ju inte vad det står i dina intyg. Det ska ju vara en stadigvarande arbetsoförmåga som man kan tro kommer att vara livet ut. Vet inte vilken diagnos du har som ger ett sådant stadigvarande tillstånd.

Telefonförsäljning skulle ju kunna va ett jobb som passar. Inte träffa nån, bara ringa.

Jag brukar säga att diagnos är det sista man vill ha, det är risk att de börjar trivas med att leva på en men du är i behov av grövre diagnoser vad det verkar, innehållet i sjukdomsbilden du återger betingar även allvarligare diagnos än vad du har.

Det handlar mycket om din prognos (framtida diagnos) - kan du bli bättre om ett eller två år, så minskar chanserna, det ska vara permanent - vilket är svårt inom psykiatri. Lycka till iallafall!

Vad ska du då med sjukersättning? Fortsätt du att dutta med ditt skapande, har du tur kanske du tjänar lite på det.

Ett krav är att du gått igenom alla steg inför en rehab, du måste ha visat din goda vilja, detta förutsatt att är yngre än 61 år

10- 15 inläggningar på psyket borde väl tala till din fördel och att du kraschat minst 50 gånger.
Du kan ju också, utan att kanske ljuga, hävda att ska du tvingas fortsätta att vara bland andra människor så vill du ta livet av dig, att redan vid ett försök till så kommer du inte orka leva mera.
Skriv också det du skriver här om att du ser allt omkring dig som en teater.
Jag förstår ju hur du menar som, men de här personerna kanske tolkar det som att du har nära till psykoser och att du inte riktigt lever i verkligheten.

Jag håller med de övriga om att du inte ska säga att du vill sitta ensam hemma och syssla med musik och annat för det ser ju faktiskt ut då som att då kan du jobba också.
Prata om det du alltid har misslyckats med och hur många gånger du faktiskt försökt lyckas och prata inte om vad du vill lyckas med för då ser de en öppning att du ska försöka igen.

Jag tycker att du redan visat genom ditt liv att du inte klarar livet där ute på en arbetsmarknad, du är ändå 43 år gammal, men som sagt så är samhället stenhårt idag och allt och alla bedöms utifrån nästan omänskliga mått.
Jag hoppas det löser sig för dig med din ansökan

Oj, glömde nämna att jag varit nykter i 2 år!
Det är pga nyktert tillstånd jag inte längre kan skylla på drogerna och har kommit till denna punkt.