Borde han lämna mig?

Daddy issues har jag inte. Har en väldigt bra pappa. Och även en väldigt bra mamma.

Omogen på det sättet att jag alltid sett till mitt eget bästa, absolut det kan jag hålla med om. En försvarsmekanism som handlar om att jag vägrar bli huggen i ryggen igen, men tänker inte sitta här och grina över trauman och dra nån snyfthistoria. Jag har absolut varit omogen. Jobbar på den stenhårt och ser förbättringar både jag och min terapeut.

Fast det där du räknar upp borgar inte i sig för ett bra förhållande.

Det som räknas är hur han mår i ditt sällskap. Har han hängt upp sig på de där relativt ytliga sakerna så är han ändå på fel spår och bör ta sig i kragen.

Han behöver någon som är glad i hans sällskap och som uppskattar honom.

Tycker jag och jag är själv tjej.

Nej, det kan man inte. Har man varit otrogen (vilket innebär mer saker än bara sex, kyssar eller intimt umgänge - för mig är otrohet även i tankar och blickar.) då har man svikit partnerskapet och kan aldrig bli insvuren igen.

Jag har inte varit en bra flickvän. Inte vetat vad jag velat och bara tagit allt som de kommer. Vi har haft mkt ups and downs.

Jag har varit otrogen två ”gånger”. Hängde med en snubbe när jag var utomlands och otrogen två tillfällen och sedan när jag och min pojkvän hade de svajigt och ja inte visste va ja ville träffade ja en annan och var otrogen och reste iväg med honom två tillfällen.

Sämsta flickvännen ever, I know.

Min pojkvän vill fortfarande att det ska bli vi igen. Jag ser dock ingen förbättringspotential då han inte kan släppa det (förståeligt dock) och vi kommer inte framåt med nånting.

Jag ska såklart vara ”tacksam” att han vill ge mig en ny chans. Men om det inte blir bättre mellan oss är det väl ändå inte lönt?

Bör jag vänta på att han inser att han aldrig kommer kunna släppa det eller borde jag ge han en knuff i rätt riktning?

Du är en sådan där tjej man bara vill knulla bakom din killes rygg för att han är en tönt och du njuter över att få känna makten över att du knullar vem du vill när du vill.

Du vill inte bli ägd utan gatan äger dig.

Du måste inse att du tillhör gatan och släppa den där tönten.

Självklart.

ALLA ska göra slut vid en otrohet.

Alltid.

Sedan kan man se om man kan hitta tillbaka till varandra.

Men otrohet ska alltid innebär att man flyttar isär och gör slut.

Sedan får man se om det går att reparera.

Har sagt de till honom. Tror problemet är att han tycker ja har så mycket potential.

Jag är väldigt attraktiv, petite, hans drömtjej i sängen, jag tjänar otroligt bra och är utöver mina impulsiva beteenden / destruktiva beteenden väldigt smart och högt intellekt.

Vill inte såra honom, har redan gjort det tillräckligt.

Och i vilken drömvärld lever du i?

Tror du att det finns någon som aldrig är otrogen i tanken ens?

Eller kan njuta av en annan människas skönhet och karisma trots att man är ihop med någon och älskar den personen?

Missbrukar RomComs to much!?

Jag har inte varit en bra flickvän. Inte vetat vad jag velat och bara tagit allt som de kommer. Vi har haft mkt ups and downs.

Jag har varit otrogen två ”gånger”. Hängde med en snubbe när jag var utomlands och otrogen två tillfällen och sedan när jag och min pojkvän hade de svajigt och ja inte visste va ja ville träffade ja en annan och var otrogen och reste iväg med honom två tillfällen.

Sämsta flickvännen ever, I know.

Min pojkvän vill fortfarande att det ska bli vi igen. Jag ser dock ingen förbättringspotential då han inte kan släppa det (förståeligt dock) och vi kommer inte framåt med nånting.

Jag ska såklart vara ”tacksam” att han vill ge mig en ny chans. Men om det inte blir bättre mellan oss är det väl ändå inte lönt?

Bör jag vänta på att han inser att han aldrig kommer kunna släppa det eller borde jag ge han en knuff i rätt riktning?