Citat:
Är han det minsta normal lär han vara ungefär lika uppenbart uppvarvad för en medveten åskådare som någon som råkat hälla lite för mycket tjack i morgonkaffet.
Lite bisarrt att föreställa sig den mannens (?) euforiska vecka nu, medans alla andra knallar till jobbet. Som jag förstod det på Svenska Spels senaste pressmeddelande återstod nu bara själva bankmötet, då pengarna ska betalas ut, vilket rent av kan vara inplanerat redan i veckan. Så nu går det runt en person och vet med sig att det landar över en miljard på kontot vilken dag som helst. 
Eller möjligen gå sömnlös flera av nätterna av spänd förväntan.
Jag hade nog behövt en rejäl grogg eller holk för att kunna somna varje kväll fram till det mötet.
Andra i tråden som säger att de i den skulle sagt upp sig från jobbet på stört har inte tänkt för fem öre.
Om det första man gör efter vinnarsamtalet är att säga upp sig från jobbet med omedelbar verkan så fattar alla kollegor med något i huvudet att man kan vara en ganska sannolik vinnare. Följaktligen så vet sedan alla vem de ska springa efter med kepsen i näven.
Någon veckas ovälmående kan man avvara för den relativa diskretionens skull.
Ett alternativ är att helt sonika skita i att sova innan jobbet så man kommer dit helt sliten och grå. Bör kanske vara lättare att hålla masken då man inte lär studsa av spänd förväntan efter att ha varit sömnlös i 30+ timmar.
Skyll på depression p.g.a. gamla trauman som rivits upp, med påföljande svår sömnlöshet.
Fortsätt spela den rollen tills chefen uppmärksammar en, somna för all del i fikarummet så kaffet åker ut över brallorna om möjligt. Ragla som en eterzombie, men både blås och pissa rent.
Bli hemskickad för att man knappt kan se rakt.
Raka vägen till vårdcentral eller ring Kry, och be om sjukskrivning för depression, allmän känsla av ohälsa eller dylikt, som sedan förlängs och mynnar ut i att man helt enkelt försvinner som ett spöke från arbetsplatsen under smått tragiska förhållanden.
Man flyttar, kollegorna misstänker att man brände säkringarna och behövde byta liv. Ingen jagar en efter pengarna.
Skulle hellre välja detta alternativ över att vare sig säga upp mig direkt, eller fortsätta gå till jobbet som vanligt (förutsatt att jag hade haft ett sådant jobb) och riskera att lysa som en neonskylt med min uppenbart ändrade sinnesstämning till det smått megalomaniska.
Visst går det bara skita i att gå dit om mötet sker relativt snart, och sedan ta första planet till Tokyo, förutsatt att man inte tänkte bo i landet sedan.
Men ska man bo i någon form av relativ närhet så kan nog det där behöva skötas på något sätt som inte innebär att man tröskar på med samma skitjobb ett halvår till så spåret kallnar.
Familjen är dock lite bökigare, hade ju behövt låtsas gå till nya jobbet bara för att inte barnen skulle riskera att glappa första taget.
__________________
Senast redigerad av Kottkompott 2025-03-31 kl. 23:39.
Senast redigerad av Kottkompott 2025-03-31 kl. 23:39.
