Hur känner man igen en kvinna med borderline?

Jag skrev också att det är ett felaktigt sätt att se på dem med borderline. Det ordet missade du tydligen.

Ja, så kan det också vara. Men förstå då att den med borderline verkligen tror på sin inbillning.

Till skillnad från narcissisten som anklagar för att vinna något på sin anklagelse.

Jag kände själv igen mig i det Hunden skrev om sitt ex ..

Kunde vara bra i 4-5 dagar sen kom dessa jävla anklagelserna och man försökte prata men det blev bara mer och mer ologiskt...

Även att mitt ex försökte på ett barnsligt sätt nedvärderar och hota med att bryta och blocka...kunde även bli silent treatment ..

Det blir ett mini puch and pull av det och det dränererar psykiskt som fan...

Så jag ser Hundens beskrivning som relativt logiskt..

Sen så skriver han att hon var även snäll och jävligt bra tjej mellan ...Ja såklart!

Mitt ex var ju såklart bra också annars hade ju ingen stannat längre än två veckor

Om du är riktigt seriös nu...

Så kan vi gå lite mer på djupet om just detta...

Ja Narcissisten kan hitta på en sak för att du ska lida....korrekt..

Men Borderline kan också veta att detta är något hon hittar på , men säger det ändå för att partnern bara ska krama om Stina och försäkra henne om att han BARA älskar henne...

Så båda kan vara manipulativa även om syftet med det är skillnad...

Köper du det?

Ja det finns två idioter i tråden. Det är jag själv och Du Hast. Båda har vi levt med kvinnor med BPD och nu har vi kommit på att det vore jättekul att ljuga om våra upplevelser på Internet. Vad vi får ut av det vet jag inte riktigt, men det är ju så det måste vara.

Sedan finns det ett fåtal konton som är väldigt ivriga på att försöka förklara att BPD är alltid på ett specifikt sätt; de är inte självcentrerade, de är inte medvetet onda, de manipulerar inte, faktum är att Tomaten i sina möten med pwBPD har mött den sötaste av änglar och absolut inte ett monster från Helvetet.

Sedan råkar det finnas flera som dock instämmer i det jag/vi har skrivit. Vilket måste te sig oerhört märkligt för er.

Det där är förstås trams. Om man inte vet vem man själv är utan kan ändra jaget beroende på vem man för tillfället är tillsammans med så hur menar du då att man kan besitta en varaktig känsla så som förälskelse?

Lägg även till att de kan gråta klockan 10.00 och säga att de inte vill ha barn alls för att vid 14.00 ha ändrat sig till att de vill ha barn nu på momangen. Förstår du hur jävla sinnesrubbat det är?

Och ytterligare; de kan vara ute efter någon som är trygg, få en trygg man, och sedan gör de allt för att trycka bort honom i det absurda lojalitetstestet (som jag tidigare skrivit om) för att när mannen sedan misslyckas med lojalitetstestet så kan hon, den älskande kvinnan, få en helt ny supply bara inom några få veckor efter uppbrottet och ibland handlar det bara om dagar.

Ärligt talat så tror inte jag du vet något om det du skriver. Du verkar ha stött på pwBPD i periferin men aldrig, så som Du Hast sa, varit favoritpersonen, varit den som älskat pwBPD och blivit "älskad" tillbaka. Du har aldrig blivit gaslightad, aldrig upplevt förlåten som mer var av typen "jaja förlåt dårå" eller "word sallad", eller lögner och halvlögner om stort och smått.

Du vet inte helt enkelt.

Jag skarvade lite med min exakta roll, men jag jobbar inom psykiatrin, och specifikt med terapi och bedömning av diagnoser.

Nej, man kan inte bli frisk från en personlighetsstörning.

Däremot har jag lärt mig att hantera mina starka känslor, och med hjälp av övriga verktyg, primärt dialektisk och kognitiv beteendeterapi. Sen har också åldern gjort sitt, jag var väldigt vild i 20-års åldern. Men nu är jag 35 och har en helt annan livsstil som gör att jag inte behöver lida så mkt själv eller skada andra.

Att jag är nykter är också en oerhört stor del i mitt tillfrisknande.

Det står dig fritt att diskutera med vem du önskar.

Det fetmarkerade. Två månader in i förhållandet nämnde jag barn i något sammanhang. Varvid hon sa "jag har knappt tänkt på barn". Någon vecka senare ligger vi i sängen och hon frågar "vad ska våra barn heta?".

Jag skulle beskriva kvinnan jag var med som en glappande kontakt. Mestadels funkade signalen, men sen blev det glapp....ibland även kortslutningar.

Korosau, du har ju säkerligen läst min tråd som jag skrev om min erfarenhet. Det har gått 2månader nu utan kontakt. Jag funderar ärligt talat, mest av rå nyfikenhet, på att skriva till henne och fråga hur hon mår. Om hon vill ta en kaffe.

Notera väl vänner, det är förbi och jag har inget som drar mig tillbaka. Är genuint nyfiken på om hon kommer svara, vad hon kommer svara, och hennes humör/minspel när vi ses....lol. Har inte tänkt göra det riktigt än. Kanske i mitten av april.

Klart man kan älska någon annan, även om man inte älskar sig själv. Eller menar du att om du är helt vilsen i livet och i dig själv, så vet du inte om glass smakar gott/en person är attraktiv och får det att pirra i magen på dig etc.?

Jodå, jag har blivit gaslightad/psykiskt misshandlad/bedragen/utsatt på olika sätt, men det är vad man blir av narcissister/de med narcissistiska drag. Inte av någon som bara har borderline. Förstår du bättre då?

Att ha en relation med någon som har borderline är givetvis ingen dans på rosor.

Men det du beskriver hos dina ex i din trådstart, är framförallt narcissistiska drag. Inte borderlinedrag.

Jag tror nykterheten spelar stor roll som du säger. För jag vet med mig att jag många gånger tänkte - "såhär skulle hon aldrig göra eller säga nykter".

Istället ser jag det som en självuppfyllande profetia av destruktivitet. Hon tar alkohol och droger. Utsätter sig för sjuka saker. Får ångest, tomhetskänslor yadda yadda yadda. Och använder alkohol, droger, sex för att dämpa dessa. Sen blir det ångest, tomhetskänslor osv.

Hon säger också varje gång "vafan håller jag på med. för mkt alkohol" blablabla. Sen är det repeat igen. Hon är 33.

Synd att hon inte mognat som du. Och kommit till insikt.

Det är väl mycket bättre att varna folk för att vara tillsammans med någon som får dem att må dåligt?

Och att gratulera folk som har en relation med någon som får dem att må bra (även om det är en relation med någon som råkar ha borderline)?

Det är ju hur man mår av relationen som ska vara vägledaren. Inte vad för diagnos eller person har.

Blev det tydligare så för dig?

Och jag vill nog hellre varna de med borderline att ha kärleksrelationer innan de fått behandling och är på en stabilare plats i livet med jobb och annan stabilitet.

Uppskattar det!