Hur känner man igen en kvinna med borderline?

Du frågade, jag svarade.

Ingen risk att jag skulle behålla en sådan kontakt längre än 2 timmar. Blir misstänksam för mycket mindre.

Men intressant läsning!

Man kan även känna igen dem på att de har många kukar i sig samtidigt.

Mycket i TS är skrämmande likt mina erfarenheter med borderlinetjejer. Bästa liggen men henska att leva med.

Spriiiing!

Hittills har vi inte sett nån av de klassiska PBD-apologeterna här i tråden. Eller om man ska kalla dem BPD-lobbyister kanske.

Dvs brudar som påstår att dom själva inte har BPD, men däremot har blivit beskyllda för det. Av en pojkvän som har BPD själv. Och då brukar det heta att BPD-killar är i själva verket det som är det stora problemet och jada jada, typ:
"Även om det är färre killar som har BPD, så gör de MYCKET större skada. Och när en kille pratar om att det finns psykopatiska BPD-tjejer, så är det i själva verket till 100% en BPD-psykopat själv, som bara projicerar och gaslightar."

Vilket jag skulle vilja påstå är ett symtom på den mera kluster B-lutande varianten av EIPS/BPD.

Däremot så finns det ju redan flera personer i tråden som påstår sig känna flera wwBPD, och hävdar att "ingen av dem/oss är i närheten av kluster b", och på dem tror jag inte alls. Av den enkla anledningen att jag tror att flertalet har en god släng av kluster b.

Och de med otrygga anknytningsmönster men utan kluster B tror jag oftast inte blir diagnosticerade med BPD, för OA gör liksom inte automatiskt att man får en personlighetsstörning. Men rimligen finns det även ett antal personer med BPD/EIPS-diagnos som inte tillhör kluster b över huvud taget.

Jag själv hade en mamma med otrygga anknytningsmönster, som antagligen skulle ha platsat för diagnosen. Men hon var varken den den överempatiska supergodhjärtade (som aldrig skulle göra en fluga förnär) eller den hämndlystna elaka häxan som dräper med ett leende. Utan någonstans mitt emellan.
Men jag inte komma ihåg en enda gång som hon tog ansvar för sina beteenden, eller visade någon vilja att utvecklas eller ändra på sig.
Och pappa, å sin sida, drog sitt strå till stacken genom att aldrig sätta ner foten och aldrig ens verka försöka tala vett med henne. Vilket såklart bidrog till att hon blev ett ännu större monster än vad hon skulle ha blivit annars.
Men tack och lov så tror jag att jag han gjorde det på ett eller annat sätt på ålderns höst, för de sista åren så verkade det som att han och mamma slöt fred. Och efter hans död så yttrade mamma inte ett enda kritiskt eller nedsättande ord om honom. Så, med facit i hand så uppvisade hon inga påtagliga kluster b-beteenden efter hans död.

Men naturligtvis så ärvde jag bådas otrygga anknytningsmönster, och blev från unga år en expert på att bli utnyttjad själv. Utan att fatta varför. Men långt upp i medelåldern, efter många års självterapi, har polletterna äntligen börjat trilla ner, och jag har förlåtit både mig själv och mina föräldrar.
Och idag är jag trygg med att jag kommer att kunna undvika kluster b i framtiden.

För det räcker att vara medveten, så genomskådar man när någon försöker dela med sig av alldeles för mycket drama, alldeles för snabbt. Man behöver iallafall absolut inte ha svart bälte i trygg anknytning. Själv har jag 99 rädslor kvar, men kluster-b bitches ain't one.

Och i praktiken så är det väldigt lätt att se skillnad på någon som försöker agera vuxet, och någon som alltid manipulerar, skyller ifrån sig och ljuger. Och kluster b -brudarna brukar inte vara så särskilt duktiga lögnare heller. Åtminstone inte när ståndet har lagt sig.

Borderline och narcissism ligger nära varandra. Går ofta inte att skilja. Psykologi/psykiatri är inga exakta vetenskaper. Kvinnor som är så där får ofta diagnosen borderline medan män som är så klassas som narcissister.

Att sakna "sjukdomsinsikt" är också ett klassiskt drag!

Bra fråga. Ja det är väl rätt vanligt bland kvinnor utan att de har nån störning.

Jag är benägen att hålla med dig. För även om vi inte känner varandra så känner jag igen dig sedan många år här på fb, och jag har aldrig sett dig köra med några kluster b-metoder här.

Tvärt om så verkar du vara mindre narcissistisk av dig än flertalet andra kvinnor här på fb, för du är inte besatt av att varken skryta om dig själv eller att trycka ner andra användare i syfte att framhäva dig själv. Och inte ser jag dig fastna i några dumma gräl heller, hur påhoppad du än blir.

Men jag kan ju ha fel också, det har hänt minst en gång förut.

EDIT/ Fråga: känner du igen det där med att vissa andra med BPD kan vara hämndlystna sociopater, undrar jag? Och isåfall, skulle våga uttala dig om hur stor del av pwBPD som är "riktiga" kluster-b? Det skulle vara väldigt intressant eftersom jag litar på ditt ord.

Ja. Och jag tror faktiskt att det är en av mannens ursprungliga uppgifter här i livet, att hjälpa henne på rätt väg med lite 'reality check' när hon börjar börjar bära iväg i sin egen lilla bubbla.

Men tyvärr så är det ju mer eller mindre olagligt att hävda något liknande, så de flesta män här i landet vågar antagligen inte säga ett knyst till sina kvinnor längre. Och för en kvinna utan gränser så blir tillvaron tyvärr snart olidlig, både för henne själv och personerna i hennes liv. För då blir hon aldrig nöjd, och hon blir besatt av att vara avundsjuk på alla andra som hon tycker verkar ha det bättre.

Men för män som odlar en ryggrad så tror jag prognosen är desto bättre. För kvinnor älskar riktiga män, hur mycket de än försöker intala sig själva att de hatar oss.

Jösses, jag har en nära släkting som jag försökt rädda från en relation med en kvinna som skulle kunna vara mallen för TS beskrivning! Det var så träffande att det nästan var kusligt att läsa.

Går det att få med någon av följande aspekter?
*Mytomani, självförhärligande
*Utseendefixering, plastikkirurgi
*Inget tålamod för att relationer tar tid att bygga, allt går blixtrande fort

Eller det kanske bara kan tillskrivas kärringens personlighet i det här fallet?

Borderline var en dåligt definierad slask-diagnos som man gav till kvinnor när man inte visste var det var som fattades. Framför allt gavs den åt kvinnor som hade autism före år 2000 när man inte kunde känna igen autism hos kvinnor eller inte ens visste att kvinnor kunde ha autism.

Efter millenieskiftet blev bipolär 2-367 den nya slaskdiagnosen som alla fick och psykiatrin slutade helt med att ge ut borderline.

I princip alla kvinnor med äldre bpd diagnos fick nu dessa ändrade till autism.

MAn lärde sig nu att detta ständiga bekräftelse-behov var autistens sätt, som har svårt att läsa av andra människor, att få en indikation på hur man låg till. Och man upptäckte att även män med autism kan använda detta repetativa mönster in absurdum.

Jag vet inte varför man helt plötsligt börjat dela ut bpd igen till höger och vänster. Har man verkligen definierat bpd, eller gick man bara tillbaka till slasken när bipolär 2-537 blev omodernt?

Jag ser tyvärr att även de nya med bpd främst framhåller bekräftelse-sökande in absurdum som argument för bpd.

Men ibland undrar jag om man ens läser rubrikerna i de peer.review man förväntas läsa (och får betalt för att läsa)? I så fall skulle man vetat att det nu är en väldigt stark indikation på autism???

Det är också helt logiskt. Människor med autism är i regel känsliga för ljud,ljus och information (de har svårt att sovra). Så man stänger ute omvärlden (och uppfattas som narcissistisk vilket man inte är, man har bara stängt av bruset).
Ett sätt att hantera denna avstängdhet som vissa utvecklar är då just denna ständiga bekräftelse.

Tack och lov är jag inte själv beroende av denna totalt värdelösa delen av medicinen med de allra sämsta läkarna (enligt läkarstudenter själva).

Det är rätt det du skriver, att många med borderline beter sig så, men det har alltså inget med lovebombing eller manipulation att göra, utan bpd kan vara förvånansvärt barnsliga och naiva, pga sin emotionella instabilitet.

Den "hämnd" du pratar om är dock ett ganska klassisk bpd-drag, då man är i emotionella spillror efter ett uppbrott, och kan alltså inte hantera sina egna känslor.

Jag försvarar på intet sätt kvinnor med BPD eller deras beteenden, jag har själv gjort många fruktansvärda saker mot mina ex när jag var yngre och inte hade sjukdomsinsikt.

Men det är många fel i den här tråden kring vad diagnosen faktiskt handlar om och vad som ingår i dess symptomatik. Eftersom jag både är utbildad inom psykologi och har diagnosen själv, är det alltså min ambition att rätta dessa faktafel.



Detta stämmer inte öht. BPD har en väldigt tydlig symptombild, som också tydligt skiljer från narcissism.

Men diagnosen är såklart alltid oerhört individuell och är ofta i mix med andra diagnoser. Till ex, någon som har autism OCH bpd kommer att agera ut den på ett sätt, medan någon som har adhd OCH bpd, kommer agera ut den på ett helt annat sätt. Jag brukade till ex sparka sönder speglar när jag var i ungdomen, och ligga och gråta på kyrkogårdar. Det är inte alla som lever ut sin emotionella labilitet på det sättet.


Man blir inte AV med sina naturliga reaktioner. Att tillfriskna betyder att inte att sluta ha dem, det går inte, min hjärna är funtad på det sättet. Men att INTE agera ut dem, utan lära sig att hantera och reglera sina känslor, det är att tillfriskna. Sen har nykterhet varit för mig personligen avgörande i tillfrisknandeprocessen.

Och det går, eftersom jag har gjort det.


Vart kommer den här sanningen ifrån? Och varför upprepar alla den? Ge mig EN källa som bekräftar att borderline och narcissist skulle vara samma diagnos?

Dina personliga reflektioner och erfarenheter är det ingen inom akademin som bryr sig om.