Jag har stött på ett antal människor genom åren, som liksom den här Ola blivit helt sålda på personlig utveckling och andlighet.
Det som är gemensamt för många av dem (inte alla) är att det finns ett alltjämt närvarande behov av att hävda sin egen upplysning inför omgivningen, samt på ett inte alltid så subtilt sätt låta andra veta att deras val och livsstil är fel. Ofta framförs det på ett indirekt sätt, ungefär som när Ola påpekade att det är osunt och ett tecken på otrygghet att dricka läsk eller äta godis. Han vet att Milly enligt egen utsaga gillar att göra det ibland och framför sin kritik i hennes närvaro men inte direkt riktat mot henne.
Jag hade kunnat förstå honom om Milly vägde 150kg och vägrade lämna soffan men hon slår inte direkt mig som en osund eller ens inaktiv person. Så jag tycker att hans påståenden säger mer om honom själv och vad som triggar honom.
Jag skulle gissa att han är f.d. missbrukare och att allt som i hans värld anses onyttigt eller kan riskera att leda till ett eventuellt beroende - nikotin, alkohol, socker etc - blir en emotionellt smärtsam påminnelse för honom själv som han har svårt att hantera.
Saken är den att alla som dricker alkohol eller äter choklad inte är gränslösa i sina vanor och beteenden.
Att någon röker en cigarett då och då behöver inte betyda någonting men för Ola finns det ett djup och en mening i det mesta och ingenting kan bara få vara världsligt och obetydligt.
För en alkoholist är det sluta helt och hållet som gäller för måtta eller lagom existerar oftast inte, men det är samtidigt extremt naivt att tro att alla fungerar på det sättet. Många människor kan ta ett glas vin dagligen utan att någonsin tappa kontrollen, medan det finns lika många som längtar efter att supa skallen i bitar varje fredag och lördag men ändå har mage att kalla den som tar ett glas vin eller en öl till maten en tisdagskväll för alkoholist.
Vissa som tar sig ur missbruk är väldigt ödmjuka och kanske får nya perspektiv på livet, men i det här fallet tycker jag han påminner väldigt mycket om en del folk man stött på i sitt liv som snarare lägger sig till med en överlägsen och osympatisk attityd för att de överkommit något jobbigt och blivit en ”bättre människa”.
Finns få saker som är mer irriterande än en nyfrälst som på ett nästan tvångsmässigt sätt ska övertyga omgivningen. Det kvittar om personen i fråga är religiös, nykterist eller vegan - de flesta människor orkar inte lyssna på sådana predikningar.
Det finns något djupt självupptaget med att ens utgå från att andra är intresserade av att lyssna på ens egna övertygelser eller ”inre resa”. För mig personligen är det röd flagg med folk som pratar om sig själva på det självförhärligande sättet, där allting alltid utgår från eller kan ledas tillbaka till dem själva.
Och när man inte ens har empati nog att förstå att andra människor har känslor som kan såras utan gömmer sig bakom fina ord som ”autentisk” när ens förtäckta kritik genomskådas, då faller snacket om universums guidning, kontakt med sitt inre och att gå barfota för att jorda sig, ganska platt. Snubben snackar om universum och inre resor men kan inte släppa att hans dejt har kort hår eller gillar choklad. Det rimmar väldigt illa med hans påstådda budskap. Bättre då att vara ärlig med att man själv har långt kvar och saker att jobba på, precis som alla andra har.
Människor som är genuina och autentiska på riktigt känner knappast ett behov av att basunera ut det till omvärlden utan gör sin egen grej, vet vad de står för och sitter inte och hävdar sig. Ola ger gärna sken av dessa egenskaper i tal men ger ett väldigt egocentriskt och inte speciellt ödmjukt intryck i sin interaktion med andra människor.
Som tittare ser man igenom hans beteende, men kolla bara på en sån som Wiktor, som vid flera tillfällen gick till Ola för råd och skämtsamt kallade honom ”mästare”.
Han upprepade nästan ordagrant vad Ola sagt till honom att säga till Nathalie. När man sett och hört Wiktor förstår man dock att han är över trettio år gammal och så påverkad av sin mamma och syster i sitt val av partner att det bara är sorgligt att se. Med andra ord en vuxen man som låter sig kontrolleras av andra. Det är den här typen av personer som lätt blir manipulerade av personligheter som Ola eller hans kompis Bea. Så man kan bara föreställa sig om Olas dejt hade haft lite svagare psyke eller inte vågade stå upp för sig själv. För snacka, det kan han.
Jag tycker det går till överdrift med folks reaktioner och emotionella engagemang i diverse kommentarsfält.
Jag kan dock undra vad Ola gjorde i programmet från första början eftersom det för mig framstår som att han vill ha en kvinna som bara sitter bredvid som en jasägande åskådare som stryker honom medhårs under hans så kallade spirituella resa. Finns inget i hans agerande som talar för att det finns en vilja att utvecklas eller bygga något tillsammans med någon annan. Han snackar bara om sig och sin resa och att han vill dela det med någon.
Han sa vid flera tillfällen att han själv är den viktigaste personen i sitt liv, vilket är en upprepning av vad folk lär sig på b.la. AA.
Jag tror dock att han har gjort sin egen tolkning av det och i ett seriöst förhållande så blir man inte långvarig med den inställningen. Jag tycker det blir allt vanligare och man har sett det på dejtingsidor och bland sina egna polare som är singlar - de har karriär, olika fritidsintressen, stort antal vänner, hund, tränar o.s.v. - och vill på något sätt ha in en partner i den ekvationen UTAN att göra några som helst uppoffringar. Även känt som att ha varit singel alldeles för länge.
Det funkar liksom inte och jag känner ingen som skulle acceptera att vara tillsammans med en människa där man alltid är långt ner på priolistan och bara får vara med när det passar i den andres redan fullbokade liv. Min erfarenhet av sådana människor är att de med tiden får väldigt svårt att träffa någon och bilda familj, även om det finns undantag.
Många av de här andliga människorna blir så extremt principfasta i upplysningens namn att de får väldigt svårt att interagera med ”vanligt” folk och leva ute i samhället.
Det ska alltid kännas bra för dem själva, vara rätt energi och till och med stjärnorna på himlen ska helst stå rätt innan de är villiga att kompromissa eller gå utanför sin andliga bekvämlighetszon. Dessa människor är liksom allting som de beskyller medelsvensson för att vara, bara i annorlunda skrud.
Och det är så extremt ironiskt att dessa människor nästan uteslutande kommer från pengar?
__________________
Senast redigerad av radiopanna 2025-03-24 kl. 16:15.
