Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Jag håller med om att det fanns farligare män, men det är inte alltid som det är den farligaste som är den skyldige.

Jag tänker på det gamla ordspråket om att det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen. Vi har ju TÅ och BM med bekräftad koppling till CdC under den sista (?) veckan i hennes liv samtidigt som vi inte har något bekräftat om att CdC skulle befunnit sig på Eugeniavägen under samma period trots att vi nästan vet vad hon gjort timme för timme de sista dagarna.

Vi har både VO och TÅ där den senare undvikit polisen och den senare som ljugit sig blå om den sista träffen med CdC. TÅ hade dessutom inte heller bara CdC:s tillhörigheter hemma hos sig, han flyr också Stockholm under lite tumultartade former exakt samma dag som säkra observationer av CdC helt slutar att dyka upp. Det är jäkligt skumt.

Återigen: Du har gjort ett fantastiskt gräv och polisen borde definitivt ha gjort mer arbete kring skurkarna som levde rövare på Eugeniavägen. Jag förstår också att det är svårare att gräva nu än 1984 när allt var färskt, men faktum är att de enda personer som det finns konkreta saker på som är jäkligt skumma och svårförklarade är TÅ och BM. Hur skumma personerna på Eugeniavägen än var så har det fortfarande inte kommit fram något konkret som riktar misstankarna mot dem.

Jo, förvisso finns det möjligheten att de, främst BM som var Stockholmsbaserad, kände till områdena kring fyndplatserna, men om de nu var skyldiga är det mest troligt att dådet ägde rum i en lägenhet de disponerade.

Dessa, förutom SD:s lägenhet, var ju förlagda söder om stan och det skulle innebära att man något i onödan förflyttade säckarna relativt långt, särskilt med tanke på att det fanns gott om grönområden på närmare håll.

Till sist ett förtydligande: att TÅ och BM skulle ha varit C:s hallickar är på intet sätt bekräftat, utan en teori som grundar sig i att Ragnar Lindgren påstod att de hade plockat pengar av henne.

Naturligtvis finns det mängder av besvärande omständigheter kring TÅ, men jag vill invända mot att det inte finns något konkret beträffande VO.

Kombinationen av att C bevisligen kände VO, att hennes kvarlevor återfanns i nära anslutning till hans boende och att han sedan undvek polisen och kom med genomskinliga lögner är i mina ögon lite för många suspekta sammanträffanden.

Jag anser inte att VO måste ha varit skyldig, men om han var helt ovetande och inte ens misstänkte vem som kunde vara gärningsmannen måste man föreställa sig att någon dumpade säckarna på Eugeniavägen, där man hade social kontroll på varandra, utan att väcka uppseende, och att VO efter att fått reda på att hans bekanta hittats styckad i princip runt knuten beslutade sig för att inte ens samtala med polisen av ett helt orelaterat skäl. Inte omöjligt, men kanske inte heller sannolikt.

En annan aspekt är kunskapen som saknas. Eftersom ingen undersökning av VO och Eugeniavägen 25 gjordes kan det givetvis ha funnits bevis där som aldrig blev funna. Om C levde efter pingsten, vilket jag ser som troligt, saknas även i det avseendet information om vad hon gjorde och vilka hon träffade.

Är det inte NK som berättar om svartsjukan? Eller ES?

CdC kallar ju TÅ för "torsk" när hon träffar MS och ES. Så säger man ju knappast om någon man har en kärleksrelation med. Och om TÅ och BM istället skulle varit hennes hallickar så hade hon ju heller inte sagt "torsk", då hade ju väl sagt som det var?

Frågan är hur pass "jobbig" CdC verkligen tyckte att TÅ var, om hon några dagar efter pingsten ska ha ringt RL i Ösmo och bett om att få hyra RL:s stuga? RL var ju en del av TÅ:s umgängeskrets. Då hade hon verkligen inte blivit fri från honom.

Eller kan TÅ varit med CdC när hon ringde till RL? Kan hon ha ringt efter påtryckningar och för att blidka den vredgade TÅ? Kanske resonerades som så att Ösmo var bättre än Gislaved?

Finns förresten någon sammanställning eller inscanning av samtliga sidor i CdC:s telefonbok? Fanns RL i den? Hade hon inte med sig telefonboken när hon ringde RL så kan hon ju givetvis ha slagit upp hans nummer i en telefonkatalog, eller att TÅ eller BM gav henne RL:s telefonnummer skriftligen eller muntligen strax innan. Alternativt kan hon haft någon annan förteckning över telefonnummer med sig, dvs en ny telefonbok/lista eftersom den andra fanns i Gislaved. Vid den här tiden var det ju förstås också vanligt att memorera telefonnummer, men eftersom RL var en helt ny kontakt i CdC:s liv och inte någon hon verkade ringa ofta, så var det förmodligen ett nummer hon inte hunnit lära sig utantill.
Anledningen till att jag började fundera på detta var ju NÄR hennes telefonbok kan tänkas ha hamnat hos TÅ i Gislaved. Anckers var väl en stamkund, så hans nummer kanske hon kunde utantill, men helt säkert är det inte. Hon ringer ju Anckers mitt i natten. Å andra sidan fanns det väl telefonkataloger i var och varannan telefonkiosk vid den här tiden, så det kanske inte är ett så stort frågetecken.

Som jag ser det, finns det en person som är "buffert" mellan TÅ/BM och CdC, och det är CB.
CB bör ha klivit in i handligen efter att TÅ/BM tappar CdC ur sikte, i juni 1984.

Som jag ser det, är CB:s historia om CdC:s sista tid korrekt (varför skulle han ljuga om detta 30 år efter hennes död?) och den går inte att komma runt.

CB påstår att han och CdC "polade" och att han såg hennes sista gången sent på kvällen.
CdC dog troligen på kvällen eller natten, efter det sista mötet med CB

CB kände CdC mycket väl och hon brukade bo hos honom vid flera tillfällen. Han är mycket trovärdig.

Det kan noteras att ingen i utredningen har sagt till polisen att CdC var ihop med CB. Inte ens Saba, som måste ha vetat detta, för hon var vän med CdC och polade med CB i juli 1984.

Att CB så att säga "outar" sig själv som CdC:s pojkvän 30 år efter hennes död, trots att ingen annan gått ut med detta offentligt, anser jag talar för hans trovärdighet.

Beskrivningen av relationen mellan honom och CdC och det sista mötet, har han gjort skriftligen.

CB är för övrigt en skärpt och verbal person, som är förvånansvärt välmöblerad i huvudet, trots det hårda liv han har levt. Han är i grunden väluppfostrad och lätt att kommunicera med, så det är synd att vi inte har fått mer än tio meningar ur honom....

Nåväl, om CB:s historia ska passa ihop med övriga vittnesmål (tex från Nille Anckers och TÅ som träffade henne i juni 1984), måste CB ha träffat CdC efter pingsten. Och CdC:s vistelse efter pingsten är inte längre ett mysterium. Hon sov väl i Sundbyberg, på V-gatan 21.

Det var väl där hon höll sig undan, efter den misslyckade flytten till Saba.

Och troligen så dog hon när hon återknöt kontakten med Saba, kring den 15/6...

Intressant.


När det gäller kopplingen mellan klientelet på Eugeniavägen och CdC:s död, finns det en mängd intressanta omständigheter att fundera på, förutom Vinofs suspekta beteende.

En av de mest fascinerande borttappade uppslagen är kopplat till Södermalm.
Den 8/6 tänker CdC sälja hasch och "fultjack" till ett polarpar, som är så likt Robert och hans gamla vän Stig, att det är helt otroligt.

Roberts signalement är i det närmaste perfekt - och med sig har han en "smal mörkhårig kille med halvlångt hår". Detta är hur Stig såg ut på 80-talet. Trots tungt missbruk brukade han se "groomad". Han blev ingen skäggig luffare med långt flottigt hår osv.

Vi vet också att R och S umgicks i Stockholm city i juni 1984, och de hade också ett förflutet som arbetskraft på E-vägen 25. De kände varandra mycket väl.

Vidare tror jag att polisen blandade ihop R och S. Ett av vittnena upplevde den blonda killen som "obehaglig" på ett subtilt sätt. Jag gissar att det var Stig som åsyftades, inte Robert...

När Stig missbrukar som hårdast och mår som sämst, är han absolut obehaglig på ett sätt som inte går att sätta fingret på. Det är nog fler personer som har beskrivit honom på detta sätt. Stig är ju sjuk.

Den blonda mannen var skum och obehaglig på ett sätt som "inte gick att sätta fingret på", som ett vittne uttryckte det. Denna beskrivning passar mycket bättre på Stig än på Robert.

Att polisen inte drog en rak linje mellan mötet på Södermalm och E-vägen, är ganska otroligt, Man borde åtminstone ha försökt ta reda på om två av Vinofs nerdekade flyttgubbar var de två männen som CdC träffade den 8/6, eftersom hennes kvarlevor hittades 70 m från Billiga Andersson.

Att döma av material i dropboxen, fanns det också en undersökning av Eugeniavägen, som avbröts på ett väldigt konstigt sätt. Denna undersökning kulminerade på vintern 1984, som jag har fatta det.

Polisen visste att BO hade en personkontakt på Eugeniavägen 25, samtidigt som Gladh vittnade om prostituerade och knarkare som sprang på E-vägen 25.

Vidare vittnade en SJ-anställd om en skruttig mindre lastbil som "rumsterade" vid Kronwells lokaler kvällstid (alltså vid FP2). Gladh vittnade om en liknande lastbil, som brukade köras på kvällstid, av en mörkhårig man som höll till Vid Solnabron.

Polisen tog tydligen fast på allt detta, för man körde den SJ-anställde till Hötorgsgaraget, där en bil och en förare identifierades. Det ska såklart tilläggas att "Stigs" signalement dök upp i polisens noteringar - han var kring 180 cm lång och mörkhårig. Att han skulle köra ett "pundaråk" på Eugeniavägen (där han hade jobbat i ett par år) verkar fullständigt sannolikt.

Hötorgsgaraget var fö ett allmänt skumt ställe på 80-talet, och Robert, Stig och andra missbrukare höll troligen till där.

När Vinof säger att han hämtade sina polare vid "Hötorget", var det antagligen Hötorgsgaraget han syftade på.

Allt detta är otroligt fascinerande. En del av utredningen var alltså koncentrerad på Eugenaivägen som helhet, och Eugeniavägen kopplades ihop med Hötorgsgaraget, där Vinofs polare verkar ha hållit till.

Och mitt i denna intressanta aktivitet anhålls Teet Härm, och ovanstånede uppslag släpps som en het potatis.....

Visst fanns det starka skäl att inventera Eugeniavägen 25, särskilt som R:s och Stigs signalement iakttogs tillsammans med BO, den 8/6.

Den SJ-anställda mannen uppgav att Kronwells lokaler inte brukade användas på kvällen, vilket leder till slutsatsen att Kronwells lokaler användes på sommaren 1984, eftersom vittnet nämnde öppettiderna.

Och perspektiven ändras på ett hisnande sätt.

Det fanns alltså en aktiv firma i direkt anslutning till FP2!

Vi snackar 10-20 meter från FP2.

Jag ska göra mitt bästa för att hitta ägarens personnummer och eventuella förhör.

På nittiotalet hette ägaren Jan Nilsson, om jag minns rätt. Hopplöst namn att söka på.

Företaget kan såklart ha bytt ägare på åttiotalet men det bör gå att hitta fullständig historik...

Att Kronwells lokaler användes i direkt anslutning till dumpandet av BO:s kvarlevor, nämns inte heller i utredningen.

Det var nog flera som vittnade om TÅ:s efterhängsenhet, t ex den kvinnliga bekanten som CdC och TÅ mötte på socialen och som sålde sin jacka till C, men det jag far efter är distinktionen mellan så att säga "normal svartsjuka" och ett mer rationellt kontrollbehov.

TÅ har ju tolkats som en man, som mot allt förnuft inleder en destruktiv relation med en mycket yngre, prostituerad missbrukare och trodde att detta var ett realistiskt förhållande. I relationen ska han ha uppvisat svartsjuka och försökt få med C tillbaka till Gislaved. Det skapar bilden av den sortens man som mycket väl kan ha ihjäl sin partner i affekt.

Men med tanke på att det finns indikationer dels på att TÅ (och BM) kan ha agerat hallickar, dels att C talade öppet om sin längtan efter maken funderar jag på om deras relation egentligen handlade mer om pengar och makt rent affärsmässigt. Jag tror inte att C någonsin hyste några känslor för TÅ, men tidigare hade jag intrycket att hon spelade med och låtsades att de hade något slags kärleksförhållande. Så tycks inte ha varit fallet, och om TÅ satt och lyssnade på C:s längtan efter maken utan att synbart reagera undrar jag om han var så svartsjuk som sades. Han kanske främst ville kontrollera henne som en del i en affärsuppgörelse.

Det är oklart hur ärlig C var gentemot sina bekanta, och gränsen mellan torsk och hallick var väl också glidande.

Jag har också funderat på varför C ville hyra hos Ragnar om hennes önskan var att undvika TÅ. En teori är att hon hade andra, mer akuta problem att komma undan i Stockholm och då skulle en stuga i skymundan ute i Ösmo kunna vara ett attraktivt alternativ. Men det är en mycket intressant tanke att TÅ skulle ha involverad i att hon ringde.

Mig veterligen finns ingen offentlig sammanställning över telefonboken, men i dokumentärserien visas ju några sidor ur den så den finns uppenbarligen bevarad och borde kunna begäras ut. C hade bland annat antecknat numret till någon med det olycksbådande öknamnet "Mördaren"...

Om Ragnars nummer fanns med i telefonboken tyder det onekligen på att något är fel med TÅ:s historia, för som jag förstått det träffade C Ragnar först efter att hon återkom till Stockholm, efter vistelsen i Småland. För att det ska finnas en oskyldig förklaring till närvaron av passet och telefonboken i Gislaved måste hon ha glömt (eller avtvingats) dem där under vistelsen i april/maj.

Jag är, som du vet, mycket intresserad av den lätta lastbilen och har funderat på hur det kommer sig att polisen kunde lokalisera den rätta bilen så snabbt och varför det sedan rann ut i sanden.

Enligt SJ-växlaren kontaktade polisen honom och ville att han skulle titta på en bil som de "hittat" i Hötorgsgaraget. Det är oklart hur polisen hade lyckats avgöra att just denna bil var intressant. Hade de möjligen spanat på lastbilen och följt den från t ex Eugeniavägen? Någonstans borde det finnas dokumentation över denna konfrontation och rimligen bör lastbilens registreringsnummer ha noterats.

När jag läser SJ-växlarens förhör igen ser jag att han trodde att lastbilens runda dekal tillhörde Sundbybergs Express eller liknande. Billiga Andersson hängde väl ihop med Arns Express? Har du någon bild på eller uppfattning om hur deras logga såg ut?

Skötseln av Billiga Andersson var så kaotisk och amatörmässig, att jag betvivlar att man hade en professionell logga.

Jag har sett ett tiotal av deras annonser och det var bara en enkel text (BILLIGA ANDERSSON) vad jag minns.

Ja någonstans bör hela arbetet kring den lilla lastbilen finnas dokumenterat.

Vi kan också notera att det fanns flera skäl att ta ett snack med Stig. Han var van arbetskraft på Billiga Andersson, han såg ut som en av männen i Högalidsparken och han såg dessutom ut som mannen som höll till vid Solnabron (!).

Han var dessutom väl bekant med Robert och Vinof.

Detta var ju hans vänner.

Ändå ställdes inte en enda fråga till honom, i samband med BO:s död.

Otroligt.

Eremona!

Vilket jobb du m.fl. lägger ner på detta case, imponerande.

Jag kan bidra med följande om AB Kronwell:
De drevs som ett familjeföretag av familjen L*ndstr*m (i.ö)
Ena sonen hette Jan

Vet inte hur länge de var kvar på Eugeniavägen men de flyttade senare till Fruängen.
Sedan blev det kk tror jag.

Tack och för info!

Kronwell kånkade 1993 tror jag.
Familjeföretag, ok.... Att leta upp exakt vem eller vilka som använde ladorna på Eugeniavägen på sommaren 1984, det är nog omöjligt.
Jag hade hoppats på ett mindre företag men detta var ju ett aktiebolag, med flera ledamöter osv.
Jag kollade upp Kronwell på Bolagsverket och hittade flera namn. Det stod inget om åttiotalet.
Jag har dock inte beställt hela informationspaketet, som kostar 600 kr lol
Att Kronwells personal rörde sig vid FP2 verkar dock rimligt att anta, samt att personalen förhördes.