Föräldrar som kräver barnbarn, hur är de funtade?

Inte det mitt inlägg syftade till utan snarare fördelarna med om båda saker går ihop dvs att man vill ha barn och ens föräldrar vill ha barnbarn.

Jag tycker mig inte se någon i tråden som förfäktar att föräldrar ska tjata och ställa krav på att barnen ska skänka dem barnbarn. Däremot är det flera som tycker det är OK med uppmuntran och att uttrycka längtan och önskemål därom.

Du argumenterar mot halmgubbar.

Ingen uppfostrar i så fall sina barn till självständiga individer. Alla är färgade av sin uppväxtmiljö och alla föräldrar lär sina barn det de tror är rätt. Det handlar om allt ifrån att man ska se sig om innan man går över gatan till hur man behandlar sig själv och andra människor. Varje liten grej man lär barnet är en del av uppfostran.
En sak som jag tycker är viktigt att lära min dotter är just att tänka kriktiskt och söka sanning. Det var en sak som mina föräldrar också höll högt. Så jag är väldigt färgd av min uppväxt, mina föräldrar har helt klart gjort mig till den jag är och det har inneburit att jag tagit deras ideal till mig och hittat min väg som är färgat av dem, men resultatet är något helt eget. Vi står exempelvis fruuuktansvärt långt ifrån varandra politiskt och jag är religiös medan de är ateister. Det är ändå de och deras värderingar som resulterat i mig.
Du är otroligt enkelspårig om du tror att ett barn blir sin egen utan någon som helst inverkan från omgivningen.

Släktet är alla de tusen och åter tusen föreningar som resulterat i just dig. En evighetskedja som får från mänsklighetens gryning till nu. Så stort är det att just du finns och majoriteten av människorna som du är ett resultat av kämpade under förfärliga förhållanden så att just du finns. Blir du den sista har de slitit för ingenting.
Sedan kn man såklart ha en social familj också. Det kan vara finfint, men den är inte kopplad till din evighetslånga historia.

Nja då inavlade sedan 1500 talet minst och de "möten" du beskriver bara varit sysslingar på granngården så vete fan. Att de kämpat så hårt skulle jag inte heller säga vist de jobbade en hel del för sitt bröd men verkar ha levt ett rätt gott liv ändå med förhållande vis många barn som överlevde och själva dog de dryga 70 år gamla om de inte fick bröstcancer (smärta och klölar i bröstet som de står på flera då braca genen finns i området)

Så som jag ser det är vi som grupp mest ett flöde mer än en skapelses krona och då kräva av en individ att reproducera sig är ju som att hetsa en vattenmolekyl i en flod att ströma snabbare...

Du lägger värderingar i föreningarna som har resulterat i just dig till den grad att du glömmer bort själva föreningen. Det är ett under att just du står här. Och tror du inte att majoriteten av dina föregångare levt under förhållanden du knappt kan föreställa dig är du både naiv och historiskt.

För övrigt noterar jag att du slutar svara flertalet föräldrar i tråden så fort du inte kan ge ett "edgy"(vilket det inte är) svar. Till exempel inget svar på Kenneths vettiga inlägg #77 eller mitt senaste inlägg om uppfostran.

Jag har hört talas om föräldrar som säger tvärtom. De vill inte ha fler barnbarn, eller att deras barn skaffar barn.

Att jag är här just nu är enbart en slump, en tillfällighet inte ett resultat av "föreningar". Då allt är berodde av slumpen ser jag inte heller någon anledning till att inte låta slumpen få styra om det blir nya generationer eller ej.

Är för övrigt uppvuxen på landet och haft bra relation med släktingar som vuxit upp som självhushåll utan el, vatten eller antibiotika. Så jo jag kan föreställa mig och ja jag skulle till och med kunna leva så, men att vara småbrukare lockar inte då jag inte får tillfredsställelse av den typ av dagsverke.

Har inte läst samtliga svar då finns viktgare saker än FB, men kan titta på #77

Självklart ska barn uppfostras, men de ska uppfostras enligt bildnings ideal till upplysta självständiga individer som fattar infotmerade självständigs beslut och våga gå sina egna vägar. Fostras till starka ansvarstagande individer helt enkelt.

Att lära sin unge "allt jag kan" och prägla dem på sina egna värderingar är i mitt tycke egoism från föräldrarna
Och närmast barnmisshandel och något jag mest kopplar till Banjo musik.

Fast om det där med uppmuntran och uttryck om längtan uppfattas om tjat? Vad är då föräldern för skitstövel?

Var med om en "festlig" sak på en resturang för ett par år sedan. En nybliven pappa lunchade med sin mamma. Den ömma välmenande morden gjorde exakt vad du skriver uttryckte längtan och uppmuntran om hur barnbarnet skulle fostras. Efter ett flertal fina vinkar från sonen och nu den nyblivna fadern sa han högt nog att inte vara diskret "nu får du fan ge dig, jag är så trött på ditt tjat och att du ska lägga dig i allt. Jag är klar med dig" sedan reste han sig tog barnet och vagnen och gick. Mamman/farmorden sat bara där och gapade. Innan hon lätt chockad betalade och gick.

Utmaningen är ju att fler föräldrar vill ha barnbarn än människor som vill ha barn och dessa föräldrar har inte förstånd att "zipp it" i frågan. Utan håller på att "diskret" (vad de tror) prata om sin längtan och där med skapa skuld.

Nu låter du som Leif G.W. Persson när han beskrev uppvaknandet när han för sig själv berömt sig för hur fritt han uppfostrat sina barn och barnen svarade att de under hela sin uppväxt fått veta (i handling) att inget annat än minst en högskoleexamen dög