Linderborg är en yttrandefrihetens fanbärare sedan länge. Hon går och ser en pjäs. Blir glad över den betalande publikens engagerande surr. Hennes egna lärda reflektioner utmynnar i en uppmaning till konstnärliga omtag av idiotins plats i historien:
"Min enda invändning är att den riktiga rättegången visserligen kom att handla om Förintelsen, men åtalet rörde yttrandefriheten. Om Deborah Lipstadt hade förlorat, skulle alla kritiker av allsköns förintelseförnekare skrämmas till tystnad. Det hade varit en katastrof. Men
yttrandefrihet är en rättighet med kommunicerande kärl. Att pjäsen mynnar ut i en veklagan över att folk får ljuga hur som helst och säga vad de vill på nätet, skjuter helt över målet.
Deborah Lipstadt – som själv försvarade Irvings yttrandefrihet men menade att han fick finna sig i kritik – friades med emfas.
...
Att begränsa nåns yttrandefrihet är inte bara principiellt fel, det är också livsfarligt. Det är idioternas taltid, särskilt de som är så intelligenta och kunniga som David Irving
, som tvingar oss andra att ständigt läsa på, skärpa argumenten och konstnärligt bearbeta historien."
https://www.aftonbladet.se/kultur/teater/a/dR03lq/sanningen-infor-ratta-av-andreas-boonstra-orebro-teater-recension