Citat:
Ursprungligen postat av
Farliga-Faran
Det är sorgligt att så många väljer att avsluta sina liv men det du skriver är fan bland det dummaste jag läst.
Äpplen och päron? Eller snarare Äpplen och älghorn.
Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Jag vet inte exakt varför jag ragerar så hårt på ditt inlägg. Det är säkerligen många faktorer bakom min reaktion och kanske krävs det alltför mycket grävande för att "bli klok på" vilken ställning man kan ta.
Några tankar dock.
Rent generellt förstår jag vad du menar på ett sätt. Men samtidigt...
Är det nödvändigt att ställa de båda mot varandra?
- Det är ju fruktansvärt att så många människor tar självmord varje år, många som säkerligen kunde fått hjälp på ett eller annat sätt.
- Det är ju inte mindre hemskt att personer blir skjutna i ett skoldåd, bara för att antalet är färre eller för den delen andra dåd utförda genom terror eller som här; förmodligen totalkollaps av en individ.
Jag tror att min instinkt reagerar på en känsla av ett förminskande av att "bara" tio dött. Samtidigt menar du inte riktigt så?
Den andra biten som jag tänker på, är att det är ju otroligt svårt att reda ut hur många som kunde ha räddats från självmord och vilka "staten" är skydliga till.
Vi vet dock att många människor mår dåligt, har svårt att få hjälp av olika anledningar och att många självmord tas som ett rop på hjälp, impulsivt (men inte sällan efter flera försök eller tankar på självmord innan), hämnd, svårigheter att nå psykiatrin osv, osv.
Men liksom RA i det här fallet, vet vi inte om en adekvat hjälp hade räddat honom, dels från självmord och dels från attentat.
Problemen är multifaktorella, tänker jag. Hans utanförskap, hans känsla av att hans funktionella hinder alltid skulle finnas med honom i livet, att människor inte förstod honom, kan vara sådant som gör en människa deprimerad, känna meningslöshet med livet och hat mot samhället trots hjälp. Jag vet inte...men poängen är att vi vet inte hur varje individ tänker, funkar, känner...Det är individuellt.
Både de orimligt höga talen för självmord varje år och dådet är fruktansvärt!
Naturligtvis måste man reagera hårt på de båda hemska situationerna.
Vi har också som medborgare möjlighet att rösta, vi får den regering vi förtjänar så att säga. Vi har yttrandefrihet och kan debattera, föra fram våra åsikter, även om det är svårt att bli hörd.
Vindarna blåser hårt i världen nu.
Jag skrev ett långt svar, men inser att jag hamnar i affekt direkt jag försöker diskutera det här ämnet och har svårt att vara saklig när jag skriver, så jag raderade det.
Kort och gott så värderar jag offren i Örebro lika mycket som jag värderar någon som inte sett någon annan utväg än att avsluta sitt eget liv. De var alla någons son, dotter, mamma, pappa, syskon, barnbarn eller vän. I mina ögon är de alla offer med lika värde.
I samhället ögon är däremot inte psykiskt sjuka värda någonting och de ska bara glömmas bort medan man hyllar och hedrar offren i Örebro.
Jag kan inte göra den skillnaden på människors värde och blir besvärad av att andra verkar kunna det.