Uthängd väcker enskilt åtal mot Dumpen (Fällande dom, 2026-02-06)

Det gäller ett fall. Troligen blir de fällda och då kanske andra avslöjade internetbarntrålare vill prova samma processrättsliga väg.

Om de inte blir fällda, ja då blir det intressantare.

Hon kan också fällas utan att det blir något skadestånd för själva gäddan, eller hur?

Politiken har stipulerat juridiken som säger att det är domstolar som ska avgöra den saken, oftast iallafall, utifrån verkligt inkomstbortfall, och ibland även för sveda och värk.

Om man inte håller med om det så är man något annat ting.

Det vet jag, dock är det här ett tryckfrihetsmål och det finns en hel del som avviker från vanliga förtalsmål.
Senaste skadestånd ansvariga utgivare dömdes att betala var:
40000
20000
5000
30000

Det är inte som om mannen är en offentlig person likt Persbrandt, vilken fått det högsta skadeståndet någonsin på 75 000, eller att dagsbot på Sara kan generera särskilt mycket för den delen.

Fängelse har enbart utdömts vid upprepade brott.

Med tanke på hur utdraget förloppet är, hur offentligt och hur lite pengar det genererar i längden så kan man undra vilka gäddor som ser det som värt?

Vet inte Lag@pussy men det är tänkbart att han får uppemot 150.000 och att den summan därefter blir normalbeloppet trots att det klandervärda i att vara pedofil successivt kommer att avta,
av naturliga orsaker inbyggda i uthängningars mängd.

Jag tycker att JK är den enda skyldiga men staten blir väl den som får betala kalaset i slutändan.
Det borde snabbt gå att fatta interimistiska beslut och inte låta utgivningsbevis vandra - men det är bara en åsikt bland många andra utanför juridiken.

Efter tröstlöst sökande efter förarbeten som behandlar relevanta delar av förtalsbrottet i TF/YGL så får jag konstatera att jag inte hittar någon vettig uttolkning där. Då återstår alltså att tolka lagen utifrån förarbetena till förtalslagen i BrB, nämligen Prop 1962:10.

Några intressanta passager:

B127
"Med förtal åsyftar kommittén i första hand lämnande av osanna ärekränkande uppgifter om annan."

B128
"Sett ur den beskylldes synpunkt kan gränsen för straffbarheten även sökas i svaret på frågan om genom beskyllningen den naturliga gransen för hans integritet överskridits. Den närmare bestämningen av det brottsliga området i förevarande hänseende skall sålunda enligt kommittén överlämnas till rättstillämpningen."

vilket ligger i linje med

B142
"Kriminaliseringen av ärekränkning i syfte att skydda den enskilda mot obehöriga angrepp medför inskränkningar i yttrandefriheten. Det är därför ofrånkomligt att åstadkomma en avvägning, som tillgodoser kravet på yttrandefrihet inom ollka samhällsområden. Detta krav gör sig gällande med sådan styrka att det i rättspraxis blivit tillgodosett vid sidan om agens stadganden. Det torde knappast vara möjligt att låta denna avväg*ning komma till ett fullständigt uttryck i lagen. Den måste bli beroende av gängse samhälleliga värderingar, som kan komma att förskjutas med samhällsutvecklingen. Ärekränkningsbrotten måste alltså, i högre grad än andra
brott bli till sin omfattning beroende på domstolens bedömande i varje särskilt fall."

B144
"Emellertid måste som jag förut antytt en avvägning ske mellan skyddet mot kränkande yttranden och kravet på yttrandefrihet. I vissa situationer måste intresset att skydda medborgarna mot kränkande uttalanden få vika; härvid kan i huvudsak anknytas till den rättsutveckling som skett och som finnes redovisad i en rad rättsfall. I den offentliga diskussionen, såväl i tal som i skrift, upprätthålles i vårt land en utsträckt yttrandefrihet. Denna yttrandefrihet är grundvalen för ett demokratiskt samhällsskick. Det måste finnas utrymme för den politiska debatten, liksom också andra samhälleliga, kulturella och vetenskapliga frågor måste få ventileras, även om därigenom enskilda personer skulle i viss mån angripas. Ett annat viktigt område, där yttrandefriheten bör särskilt beaktas, är den yrkesmässiga nyhetsförmedlingen. Det är ett allmänt samhälleligt intresse att nyhetsförmedlingen är fullständig och vederhäftig, och detta intresse kan därför ofta få väga över den enskildes anspråk på skydd mot kränkande uttalanden."

Det hade varit intressant att se hur högre jurister anknyter till detta förarbete.
Tyvärr får vi aldrig se ett sånt resonemang ifall det blir friande dom (vilket nog är mest sannolikt sett till detta förarbete, samhällsutvecklingen och tidigare HD-domar).

Källa (läs det inscannade dokumentet, Riksdagens OCR verkar kasst):
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/kungl.-majts-proposition196210_en3010b1

Hur offentligt menar du att det varit?
Jag har inte sett något alls i vanlig media som indikerat vem gäddan i fallet är.
Tror inte exponeringen mot honom påverkats något alls.

En annan sak är det att blir det en fällande dom får JK svårt att motivera att de inte åtalar.
Precis som du säger är det inte säkert att speciellt många av gäddorna vill/orkar driva en process själva, men risken är påtaglig att JK ändrar inställning vid fällande dom och i så fall behöver gäddorna inte göra något själva.


Det enda som talat för Dumpen har varit det att en tryckfrihetsjury kan bortse från lagen och döma hur de vill utan motivering och det är inte osannolikt att någon i juryn kan tycka att Dumpens arbete är rättfärdigt.
Men med tanke på allt som uppdagats om Dumpen på sistone så lär allmänhetens sympatier ha minskat avsevärt, utpressning var illa nog men nu har det framkommit att de sannolikt har använt/spritt barnporrbilder själva för att använda till att locka gäddor.

Nja, Facebookgruppen Dumpen har fått över 1100 nya medlemmar senaste veckan. Så länge det inte framkommer några substantiella bevis mot dem så tycks alltså skriverierna leda till fler sympatisörer.

Det är uppenbart att så har skett ja. Dock så kan man frias från ansvar om det anses försvarligt att sprida uppgifterna. Här kan man argumentera utifrån perspektivet att skydda barnen, men det tror jag inte är tillräckligt.

Men så är det ju en till sak också. Pga utgivarbevis så blir det ett tryckfrihetsmål med en jury, och juryn behöver inte motivera sitt beslut. De kan fria för att de känner för det.

Teoretiskt möjligt antar jag, men det låter mycket osannolikt.

Det är ett missförstånd att det inte är viktigt om förtalsuppgiften är sann eller inte i tryckfrihetsmål. Axberger formulerar sig ganska drastiskt om saken i "Tryckfrihetens gränser" s 239:

"På tryckfrihetens område är det främst den periodiska pressen som kan åberopa denna rätt; den normala nyhetsförmedlingen kan som departemenschefen angav inte påverkas av förtalsbestämmelsen så länge den information som lämnas är korrekt och vederhäftig."

Det är också därför som media aldrig fällts när förtalsuppgiften kunnat beläggas. Det kommer med största sannolikhet inte hända denna gången heller.

Det där låter lite överdrivet. Jag misstänker att texten framstår som onyanserad eftersom den ryckts ur sitt sammahang.

Oavsett vilket så är det Dumpen sysslar med inte del av "den normala nyhetsförmedlingen," så även om verkligheten vore så extrem som texten du citerade får det att låta, så skulle det inte vara tillämpligt här.

EDIT: Kollade i boken, och på s. 237f. så citeras propositionstexten i fråga:
"Ett annat viktigt område, där yttrandefriheten bör särskilt beaktas, är den yrkesmässiga nyhetsförmedlingen. Det är ett allmänt samhälleligt intresse att nyhetsförmedlingen är fullständig och vederhäftig, och detta intresse kan därför ofta få väga över den enskildes anspråk på skydd mot kränkande uttalanden. Jag åsyftar därvid den rutinmässiga strömmen av nyheter om händelser av olika slag, men däremot icke sensations- eller skandaljournalistik som ej står i samband med den egentliga nyhetsförmedlingen."

Det gäller alltså "ofta," inte alltid. Texten gör det dessutom ännu tydligare att det hela gäller "den yrkesmässiga nyhetsförmedlingen," och alltså inte är tillämpligt i Dumpens fall.

Dumpen har utgivningsbevis och är därmed nyhetsförmedling. HD kan inte bortse från den ordning lagstiftarna uppställt, oavsett vad de själva eller någon annan skulle råka tycka. I ett tidigare förarbete SOU 1953:14 diskuteras förtalsbrottet i ett tryckfrihetsperspektiv mer ingående än i prop 1962:10. Där är det väldigt tydligt att pressen får publicera allt så länge det inte är ogrundat eller falskt. Axberger hänvisar till detta.