Citat:
Ursprungligen postat av
wrongdaytodie
Det är sorgligt, att en människa går omkring och mår så pass dåligt att det slutar såhär är oerhört tragiskt för alla inblandade. Man önskar att man kunde gå tillbaka i tiden men nu står vi här med ett halv färdigt facit i hand.
Jag vet att jag inte hade kunnat göra något i det här fallet men jag kan inte låta bli att önska.
Vet precis känslan, har själv gått runt med den. Det är mycket här i världen man skulle vilja få ogjort och få människor att välja en ljusare riktning. Men istället får vi ta lärdomar och försöka förhindra att andra i ens närhet far illa på samma sätt.
Sen är det lättare sagt än gjort många gånger. Har själv släktingar som lider av missbruk och psykisk ohälsa. Hur mycket jag än hade velat vara där för dem, så är det inte alltid det blir önskade resultat när man sträcker ut en hand. Man måste i första hand vilja hjälpa sig själv (vilket jag gjorde och lyckades ta mig ur min depression) och det är inte alla som gör det.
Om det nu stämmer att ingen i familjen hade pratat med Rickard på flera månader, så har jag också viss förståelse till varför de valde att ta avstånd den tiden som han behövde någon som allra mest. Då är utomstående hjälp det som kanske funkar bäst, men inte ens det kunde han ju få.
Jag undrar hur pass medveten han själv var kring sitt mående? Finns ju folk som förnekar att de lider av depression, självmedicinerar sig med alkohol och låtsas som att allt är i sin ordning. Menar inte att han kan ha varit drog-/alkoholmissbrukare, bara att han själv inte förstod djupet och allvaret av sina tankar och känslor och att han därmed hade kunnat söka hjälp bortom den ekonomiska. Eller hade han kanske stor misstro till psykiatrin? Jag hade nog inte själv velat hamna där med tanken på alla skräckhistorier som man har hört.