Ja, varför? Därför att den närmaste stjärnan ligger 4,3 ljusår bort. Även att färdas dit med det snabbaste människan någonsin skickat ut i rymden som var en sond, skulle ta över 6000 år... Fast finns något sätt där det inte spelar roll hur lång tid det tar?
Detta resonemang leder in på en metod som ofta är med i science fiction-filmer och serier, nämligen nedfryst besättning eller "cryogenic sleep". Felet med att försöka detta i verkligheten, är att det bildas kristaller av vattnet i kroppen vilket förstör celler. För att inte tala om att människor inte har en chans att uthärda temperaturer ens nära detta särskilt länge... Det finns "medicinska mirakel" med människor som varit kraftigt nedkylda till mycket låg kroppstemperatur längre perioder som överlevt, men det är ovanligt.
Jag har dock funderat på igelkotten som är ett däggdjur som faktiskt kan gå ner i riktig dvala, genom att sänka sin kroppstemperatur ganska kraftigt. Man hade kanske kunnat ändra människors gener för att få dem att kunna klara lägre temperaturer, och inducera något liknande dvala? Att det skulle vara nog för att klara något liknande nedfrysning under rymdfärder, är nog inte sannolikt dock...
Ett annat sätt som nog faktiskt kan vara möjligt, är att bygga ett rymdskepp som är nästan som en värld i miniatyr, och färdas i generationer. En del skulle vara som ett stort spinnande hjul, för att ge artificiell gravitation. Fält där det går att odla skulle finnas ombord, så att jordbruk kan bedrivas. Naturligtvis skulle ljus och värme på något sätt genereras genom kärnkraft... Så visst skulle det kanske fungera om dessa människor kan få barn i generationer som tar över missionen, fast vi kommer knappast att få reda på vad som hände dem någonsin...
Sen om man kunde uppnå hastigheter nära ljushastigheten på något sätt... Fast även med full ljushastighet, skulle det ta 8 år fram och tillbaka till närmaste stjärnan och dess planeter och mer intressanta himlakroppar ligger troligen mycket längre bort. Men det är inte det värsta... Det värsta är att saker som tids-dilation kickar in vid hastigheter som börjar närma sig ljusets... Det innebär att mycket mer tid förflyter relativt på jorden än för astronauten. Så även om han kommer tillbaka, är det till en annan värld (för honom) långt in i framtiden. Så inte ens att nästan uppnå ljushastigheten, är troligen lämpligt för rymdfart...
Sen finns idéer som att artificiellt skapa maskhål för att omedelbart ta sig från en plats till en annan i universum. Maskhål är dock teoretiska, och att sådana skulle kunna skapas artificiellt närmar sig än mer totalt flum. Sen har vi direkta sci-fi teknologier som warp drive och liknande... Ett rymdskepp med massa kan inte uppnå ljushastigheten, men rymden kring det har nog inga sådana begränsningar... Så man genererar en sorts bubbla kring skeppet med en mystisk teknologi som gör att rymden flyttar sig, och inte skeppet. Men det är bokstavligen ren science fiction...
Så hur det verkar, är det nog inte så troligt vi kommer kunna färdas väldigt långt i rymden under den närmaste tiden. Och om aliens från någon bebodd värld verkligen tagit sig till jorden? Det är egentligen oerhört skrämmande, för de måste besitta teknologier som är helt obegripliga för oss eller något annat... Kanske att de är i princip odödliga, så det spelar ingen roll om de färdats i miljoner år? Hur som helst, skrämmande...
Men vad tror ni? Är det omöjligt att färdas långt i rymden eller finns det något sätt? Och kommer vi kanske att komma på något i framtiden?
Detta resonemang leder in på en metod som ofta är med i science fiction-filmer och serier, nämligen nedfryst besättning eller "cryogenic sleep". Felet med att försöka detta i verkligheten, är att det bildas kristaller av vattnet i kroppen vilket förstör celler. För att inte tala om att människor inte har en chans att uthärda temperaturer ens nära detta särskilt länge... Det finns "medicinska mirakel" med människor som varit kraftigt nedkylda till mycket låg kroppstemperatur längre perioder som överlevt, men det är ovanligt.
Jag har dock funderat på igelkotten som är ett däggdjur som faktiskt kan gå ner i riktig dvala, genom att sänka sin kroppstemperatur ganska kraftigt. Man hade kanske kunnat ändra människors gener för att få dem att kunna klara lägre temperaturer, och inducera något liknande dvala? Att det skulle vara nog för att klara något liknande nedfrysning under rymdfärder, är nog inte sannolikt dock...
Ett annat sätt som nog faktiskt kan vara möjligt, är att bygga ett rymdskepp som är nästan som en värld i miniatyr, och färdas i generationer. En del skulle vara som ett stort spinnande hjul, för att ge artificiell gravitation. Fält där det går att odla skulle finnas ombord, så att jordbruk kan bedrivas. Naturligtvis skulle ljus och värme på något sätt genereras genom kärnkraft... Så visst skulle det kanske fungera om dessa människor kan få barn i generationer som tar över missionen, fast vi kommer knappast att få reda på vad som hände dem någonsin...
Sen om man kunde uppnå hastigheter nära ljushastigheten på något sätt... Fast även med full ljushastighet, skulle det ta 8 år fram och tillbaka till närmaste stjärnan och dess planeter och mer intressanta himlakroppar ligger troligen mycket längre bort. Men det är inte det värsta... Det värsta är att saker som tids-dilation kickar in vid hastigheter som börjar närma sig ljusets... Det innebär att mycket mer tid förflyter relativt på jorden än för astronauten. Så även om han kommer tillbaka, är det till en annan värld (för honom) långt in i framtiden. Så inte ens att nästan uppnå ljushastigheten, är troligen lämpligt för rymdfart...
Sen finns idéer som att artificiellt skapa maskhål för att omedelbart ta sig från en plats till en annan i universum. Maskhål är dock teoretiska, och att sådana skulle kunna skapas artificiellt närmar sig än mer totalt flum. Sen har vi direkta sci-fi teknologier som warp drive och liknande... Ett rymdskepp med massa kan inte uppnå ljushastigheten, men rymden kring det har nog inga sådana begränsningar... Så man genererar en sorts bubbla kring skeppet med en mystisk teknologi som gör att rymden flyttar sig, och inte skeppet. Men det är bokstavligen ren science fiction...
Så hur det verkar, är det nog inte så troligt vi kommer kunna färdas väldigt långt i rymden under den närmaste tiden. Och om aliens från någon bebodd värld verkligen tagit sig till jorden? Det är egentligen oerhört skrämmande, för de måste besitta teknologier som är helt obegripliga för oss eller något annat... Kanske att de är i princip odödliga, så det spelar ingen roll om de färdats i miljoner år? Hur som helst, skrämmande...
Men vad tror ni? Är det omöjligt att färdas långt i rymden eller finns det något sätt? Och kommer vi kanske att komma på något i framtiden?
__________________
Senast redigerad av Snobird 2025-02-19 kl. 04:42.
Senast redigerad av Snobird 2025-02-19 kl. 04:42.
