Omöjligt att färdas långt i rymden?

Om jag har förstått det hela rätt så handlar framdrivningen om att förflytta farkosten utanför rumtiden i en så kallad warpbubbla.

Detta betyder att rymden runt omkring bubblan rör på sig utan att själva farkosten behöver bryta den kosmiska hastighetsgränsen.


Angående Warp Drive, så är steget närmare en sådan framdrivning.

Scientists Announce a Physical Warp Drive Is Now Possible. Seriously.

Humans are one step closer to traveling at faster-than-light speeds.

Exakt. Men det räcker inte ens med att vara snabbare än ljusets hastighet, heller ännu värre. Även om vi överdriver å det grövsta. Det är fortfarande för långsamt. Tiden kommer alldeles oavsett att alltid vara emot oss om man resonerar på det sättet. Jag tror inte folk riktigt tar hänsyn till hur avstånden i universum är så sinnessjukt äckliga. Detsamma gäller existensen utav just vår planet och mänskligheten. Vår tidsperiod i universum är inte ens en liten, liten blipp på en i princip oändligt lång tidslinje. Där är vi praktiskt taget både osynliga och intetsägande. Fullständigt.

Försök ej se på det hela som att du måste uppnå en viss hastighet för att transporteras från punk A till B. Tänk mer att du har en energi vilken påminner mer om gravitation, som drar, skjuter eller påverkar. Indifferent utav tid eller avstånd. Alstrar ej värme, i egenskap utav energi så som vi känner till den, exempelvis ström eller förbränning. Jämförelsevis ungefär som hur ett magnetfält opererar skulle man kunna föreställa sig, där du har lika poler riktade mot varandra eller vice versa.

Jag tänker att om man kan manipulera gravitation och ljus, då kan man också manipulera tid samtidigt? Alltså inte att resa i tiden i sig själv (alltså typ likt en tidsmaskin). Snarare istället "HUR" respektive objekt befinner sig i precis den tidpunkten.

Om man då jämförelsevis tittar på vår uppfattning om hur svarta hål tycks fungera. Där gravitationen är så pass absurt kraftig att varken ljus eller tid kan undkomma. Helt galet. Det sväljer verkligen allt. Därför kan forskarna utav naturliga anledningar heller inte "ta ett vanligt kort" på svarta hål med ex rymdteleskop. Vi behöver i synnerhet LJUS, essentiellt. Utan vad man egentligen gör då är att studera omgivningen kring det svarta hålet, samt hur det reagerar. Bland annat med infrarött ljus osv.

Kan man återskapa detta fenomen under någon sorts kontrollerade och koncentrerade former? Följaktligen implementera detta system i en sorts farkost? Då skulle sannolikt UFO-dårarna ha rätt i sina fantasier - För hypotetiskt sett så skulle du ej kunna se farkosten i effekt, med blotta ögat, trots att du står och tittar rakt på den. Eftersom både ljuset och gravitationen böjer sig runt vederbörande.

Ifall människan först och främst lyckas lösa alla gåtor kring svarta hål? Då är vi kanske en bra bit på väg i rätt riktning? Också att verkligen börja förstå oss på universum. Svarta hål förefaller ju att ha en nyckelfunktion i hela universums mönster.

Fast som sagt; navigeringen är ett problem. Eventuellt inte för att man riskerar att "krocka"" med minsta molekyler eller diverse skit ute i rymden. Emedan förutsättningen här redan är att vi behärskar materia inom sfären. Dock om vi använder teorin där vi laddar flera mindre "hopp" i warp-drive vilket sammanlagt blir i en lång förbindelse - 1) Hur fan ska vi över huvud taget veta vart vi ska "åka" till för destination? 2) Vad händer när vi utsätts för andra krafter? Strålning? Gas? Plasma? En gravitation vilken är starkare än vår egna artificiella? En enorm kvasar som bara bombarderar ut jetstrålar, gamma och omedelbar död inom en radie på miljoner ljusår? Etc etc. Det är väl saker värda att fundera på.

Sedan kan man förstås spekulera i hur otroligt jävla farligt det vore att börja laborera och experimentera med det här, när man de facto inte har en blekaste susning om vad vad sysslar med. Det absolut omöjliga ligger i att vi ej besitter varken kunskap eller resurserna mer än i just spekulerande teori. Kommer vi någonsin hinna komma dit inom mänsklighetens livstid?

Vem vet. Måhända är den här teorin minst lika mycket science fiction som maskhål? Största orsaken till att jag ogillade idén om maskhål i förhållandevis till warp-drive? Spontant tänker jag att man då direkt intrigerar med händelsehorisonten, alltså tvärtom mot att man skulle utnyttja och manipulerar händelsehorisonten. Så att i realiteten skulle allting annihileras omedelbart vid kontakt? Det känns rent generellt som allting blir mer ännu mer fantasier än ens teorier. Men andra har säkert mycket bättre koll än mig och kan utveckla någonting annat?